Trend nummer ett, bruten: Timrå hade aldrig besegrat Rögle i deras hemmahall före lördagens drabbning.
Låt vara att segern kom i förlängningen och ”bara” gav en tvåpoängare. Men vann gjorde vi.
Trend nummer två, kvarstår: Timrå kan inte spela med hög frenesi och energi mot ”sämre lag” och denna match var inget undantag. Det är så svårt att förstå hur laget som bjöd HV71 på en riktigt munter dans för bara två dagar sedan kan kliva på isen i Ängelholm och visa upp ett så undermåligt spel. Tvåpoängaren var en kombination av att Rögle, faktiskt, var ännu sämre och att vi, genom några individuella prestationer, tog tillvara på några goda chanser.
Tänk om våra grabbar hade klivit på med samma tempo och kämpaglöd som dom hade mot HV. Då hade matchen vunnits med tre – fyra måls marginal. Det kan inte vara så svårt att köra ihjäl skånepågarna. Dom saknar både tempo och spelidé. Ändå lyckas dom få våra pojkar att se ut som PRO på bussresa till Ullared.
Ett hårt kämpande Timrå klarar av att ta en poäng av HV71 borta i Kinnarps arena. Det kändes riktigt viktigt att ta en poäng och speciellt då Modo och Frölunda förlorade samt att SSK tar en poäng.
Jag tycker att poängen är precis det som är rättvist och om vi skulle ta de sex poäng som återstår innan OS-uppehållet kan vi helt sluta titta nedåt utan koncentrera sig för att sikta uppåt.
Jag orkar knappt skriva den här matchrapporten… Det känns så otroligt bittert och surt att behöva tappa den 3-2 ledning som vi faktiskt har och kämpar oss till. Det ser faktiskt ut som i början av säsongen då vi spelar ganska bra men inte alls får med oss de poäng vi spelar som. Det är för många misstag som ger för enkla mål i baken.
Det är egentligen första 4-5 minuterna som vi har problem sen gör vi en minst lika bra match som FBK. Färjestad har bättre chanser och Linbäck gör fler riktigt bra räddningar än sin motsvariga Henrik Karlsson. Men han gör också fler misstag och det är där vi faktiskt förlorar matchen.
Loading ...
