Siffermässigt är det ingen skam att förlora med 4-3 mot ett lag som har en budget i klass med en inlandskommun. Men visst ville jag att vi skulle få med oss minst en pinne. Det fanns hopp fram tills Lindbäck ”gjorde en Norrena” och sjabblade till det så in i helsike!
Och för att se det positiva!
Vi har fått tillbaks några gubbar, gör tre mål, spelar ett bra PP.
Jensson Svensson fick sätta en strut!
Men visst kan man förnimma en lite besk smak där, längst bak i gommen?

Både jag och Jean1 hoppade av resan till Linköping. Efter Skellefteåresan och med det spel laget visat upp de två senaste omgångarna kunde vi inte uppbåda energi till att sitta ett dygn i en minibuss igen.
Vi beskådade matchen på Allstar Sportbar i Sundsvall i stället.

Rivstarten, när Björn Svensson sätter ettan skapar jubel! Sen sitter vi där och hoppas att det ska hjälpa. Första målet som ska tvinga LHC att öppna sej och skapa lägen för oss.

Visst ser det bättre ut än de två senaste matcherna och Linköping visar inte upp något direkt skönspel. Jag tycker att våra gubbar lyckas desarmera dom ganska bra och hålla dom borta från farliga lägen.
Jag tycker, generellt, att LHC är en besvikelse eftersom jag står fast vid mitt uttalande från försäsongen:
”Om inte Linköping tar guld i år, kommer dom aldrig att ta ett guld”

Sen följer en ganska tät match som LHC vänderl 3-2 och lyckas sätta fyran i det läget där vi ska pressa på!
(Jag tänker inte ens kommentera sjabblet vid fyran)

Ja! Just det!
Vi ska pressa på!?!?

Det är det jag saknat de tre senaste matcherna. Pressen som man ska se det jagande laget skapa. Den kommer liksom inte riktigt. Visserligen mer i denna match än mot Skellefte´ och Lule´, en reducering kommer ju, men ser man de sista tio så lyckas vi inte pressa på med den kraft jag vill att vi ska.

För att våga sej på en anlys så tror jag att det kan ha med saknaden av MPS och Lander att göra. I den här sista matchen så saknades även Corso.
Min teori går ut på att man som coach vill kunna köra minst två, extremt, vassa kedjor sista tio minuterna och kasta in en tredje i enstaka byten vid behov. Att laget ska kunna ställa sex, riktigt farliga, samspelta, forwards på isen 90% av tiden under de sista tio minuterna. Med MPS, Lander, Corso borta och Meunier på ”halvfart” så har vi inte två, skitfarliga kedjor som kan äntra rinken! Vi har visserligen ett antal duktiga forwards kvar, men inte två samspelta, mördarkedjor! Det blir för lätt för motståndarna att förstöra vår press.

Jag kallar det för smal trupp!
Vilka spelare ser vi på isen under sista tio?
Jo! Såna som Peter Nylander, Kirill Starkov och den, nyligen friskförklarade fransos. Jodå! Grodätaren är glimmrande i sina bästa stunder, men i går var definitivt inte en av hans bästa stunder!

Snälla, snälla, snälla , snälla……..

Snälla, snälla, snälla, snälla!

Låt oss piska Tälje på måndag!
Om inte!
Då får vi börja snegla med fetångest mot kvalstrecket! Och det är inte så jag hade tänkt mej våren 2010!

Nu ser jag resten av den här säsongen som en ”måstesäsong”!
Vi MÅSTE distansera två lag i bottenträsket!
Om inte?
Så MÅSTE vi greja en kvalserie! (Hu så hemskt, bara att skriva det)
Vi MÅSTE överleva!
Kan vi sen få behålla en bra stomme till nästa säsong och slippa byta 70% av laget och få hit några riktiga spjutspetsar… Då kan det bli roligt framledes.
Vi vet att flera av våra konkurrenter har pantsatt sig upp över arenataken med gigantiska spelarbudgetar och kostnader som skenat i lågkonjunkturen!
Kan vi bara överleva till sista omgången så….

Nu väntar vi hem våra ynglingar, sen drar vi en svit på åtta matcher utan förlust igen!
Tack!