Timrå IK Supporterklubb

Jeanette Liivlaid

Tjaba Jeanette!
Törs man fråga hur gammal du är?
Svar: 43 år. 

Var bor du?
Svar: I Granloholm.

Vad gör du till vardags? Arbetar, pluggar, njuter av livet, eller?
Svar: Jag är en av ”dom på kommun”; Timrå kommun alltså.

Vad är din stora passion (förutom Hockey)?
Svar: Orientalisk dans; drömmar; och ett ständigt sökande av kunskap för att kunna leva mer ekologiskt och etiskt hållbart.

Hur, när och varför kom du till Hockeyinsikt (d v s blev Timråit)?
Svar: Ja, jag var ju inte med på Strimmas tid; jag var inte ens med när Timrå gick upp i elitserien senast.
Men hockeyintresset har alltid funnits. Som liten satt jag och min styvfar och avnjöt all hockey på teve. Pekka Lindmark var min stora idol då. I tonåren spanade jag in hockeykillarna på Njurunda SK’s uterink. Jag var mycket förtjust i en duktig målvakt då. Men det hade jag inget för och började hänga på Musikforum, och sedermera Pipeline (Rockklubb i Sundsvall. Reds anm) istället.
Sen blev det åtta år i exil i Stockholm. Och när jag väl vände hemåt var jag ensamstående mamma, och arbetslös. Tiden gick mest åt att hålla näsan över vattenlinjen.
Men så träffade jag en Ångermanlänning, och han ledde mig in på den rätta vägen. Han mörkade två saker till en början: hur pass mycket han snusade, och hur stor betydelse Timrå IK hade för honom. Han trodde inte jag skulle uppskatta det!? Men Timrå IK var något vi kunde dela fullt ut, och i takt med att barnen växt upp har vi lagt mer och mer tid på hockeyn.
Genombrottet för mitt stora engagemang kom i och med en annadagsresa till Gävle och Gavlerinken. Väl där fick vi sällskap av tre busslaster tikare! Matchen var magisk; det måste ha varit en av de bästa jag sett mellan TIK och Brynäs. Timrå regerade och vann med 4-2. TIK-klacken regerade, och Brynäsdito gjorde inte mycket väsen av sig. Som jag minns det packade deras trummis och drog i mitten av andra perioden. Vi fick till och med njuta av att ropa ”kämpa Brynäs” i slutet av tredje. Jag kände mig som hemma i klackmiljön, och när vi ropade in spelarna ”en gång till” var rock’n roll känslan fullkomlig. Jag minns inte hur många gånger vi ropade in dom. Men jag glömmer aldrig att Sanny (Lindström) till slut kom in på isen med bar överkropp! Det var ett hallelujah-moment som gjorde att jag kände att jag hittat hem.
Sen dess är TIKklacken ett av mina rätta element. Finns det något bättre sätt att förgylla vardagen, eller få utlopp för sina frustrationer? Alternativet vore väl droger, och det vill jag inte ha!

Vilken är din favoritspelare i Timrå IK genom tiderna? Och varför?
Svar: Det är svårt att välja. Men Robban (Robert Carlsson. reds anm) är en, och Kent Manderville en annan.

Ditt bästa hockeyminne?
Svar: Jag är mycket för den känslomässiga upplevelsen. Något som kändes STORT, var att få vara med och se Timrå IK spöa MoDo i Swebank Arena i kvarten förrförra säsongen. Det var en så’n skön upprättelse efter den knappa kvartsförlusten säsongen innan.

 Säg en spelare som du absolut inte vill se i Timrå IK?
Svar: Jag har generellt svårt för bufflar av typen Kåberg, Ledin och Jämtin. Men just nu är det nog filmaren Thörnberg som toppar äckellistan. En så pass begåvad hockeyspelare som inte kan låta bli att spela döende svanen om och om igen kan jag inte respektera, och jag skulle skämmas över den typen av tilltag från en Timråspelare. Det ska vara dynamit och inga drama queens på isen!

Slutligen.
DU får värva två spelare till Timrå IK. Vilka som helst! Dom kommer inte att tacka nej och kommer inte att vara dyra; deras hemliga dröm är nämligen att få frågan.
Vilka blir det?
Svar: Njurundas stolthet Z, så klart. Och… tja, varför inte Lidas?!