Ett glatt gäng på fest, trots motgången!

Lite svårt att hålla räkningen! Men någonstans mellan 40 och 50 lojala medlemmar dök upp på vår femtioårsdag.
God mat, bra stämning och en trubadur med lämpligt efternamn, Pääjärvi, som underhöll i pauserna.
Att alla dessutom blev bjudna av vår urtimråit Anton Lander gjorde att resultatet i matchen kunde tas med jämnmod!

Om man ska försöka att pejla stämningen bland de som var där så finns det något slags uppgivenhet. De flesta bryr sig, uppriktigt sagt, inte i resultaten i dessa sista omgångar utan betraktar det som en lunk fram till kvalserien drar igång.

Visst kan det vara så!
Visst kan man skriva under på devisen att ”det är inte nu de ska spela som bäst”  men en smått gnagande oro finns där under ytan.
Just nu visar laget ingen tendens till att ha ordning på spelet.

God mat och dryck höjde stämningen!

Om det är på det sättet, att laget saknar motivation att vinna dessa matcher som egentligen saknar betydelse.
Att spelarna åker omkring med ambitionen att ”spara sig” till kvalet.
Att ingen är beredd att ta ett näsblod eller en spräckt läpp för att vinna en match där det inte spelar någon roll om den slutar 5-0 eller 0-5.

Om det är på det sättet så innebär det att vi ska se ett mer strukturerat Timrå med engagemang och fart de tre-fyra sista omgångarna då formtoppen ska vara begynnande inför kvalet.

Jag ställde frågan till en fd fotbollsmålvakt som har spelat på hyfsat hög nivå.  Han satt vid mitt bord på 50-årsfesten.
Hur motiverad är man att spela en match som saknar betydelse.
Svaret: ”Jo! Man kan vill ju alltid vinna, men man tappar all motivation om man får ett tidigt mål i baken”

Jag hoppas verkligen att det är på det viset!
Att grabbarna har mer att ge när det börjar spelas matcher som gäller någonting nu framåt vårkanten.

Men trots det tråååkiga resultatet  blev det en väldigt trevlig fest på Biteline Väst.

Fotnot.
Jens Pääjarvi är inte släkt med Magnus.
Vinnare i jubileumslotteriet presenteras här! 

Det gick snabbt att gå från snäll till dum, en respektlös tackling och så var den matchen förstörd...

Först tänkte jag – vad kul det måste vara för de andra lagen att möta, snälla, söta, gulliga, mesiga och oengagerade Timrå nu. Borta är ju farten, intensiteten och den enda elaking vi haft, Ilkka Pikkarainen.

Sen klev Nichlas Torp in i handlingen. Och Timrå gick från snälla Bamse till Stora Stygga Vargen. På en så idiotisk grej, det finns väl inte en människa på jorden som kan försvara den fullständigt respektlösa tackling som han satte in på en försvarslös Sebastian Collberg.

Naturligtvis matchstraff och tre mål för Frölunda på efterföljande fem minutersutvisningen – tala om att sänka sitt eget lag! Till slut pinsamma 6-0 för Frölunda…

Nog hade han kunnat fått en roligare start på återkomsten till Timrå, målvakten Aleksis Ahlqvist. 1-0 efter 48 sekunder, 2-0 53 sekunder in på andra perioden. Fredrik Pettersson målskytt två gånger om, men vad sysslade våra backar med? Hallå, när perioden väl börjat går det inte att stå och sova!

Men efter 0-1 spelade vi rätt jämnt med hemmalaget, dock utan att få till några längre anfallsperioder.  0-2, ja, hoppas kan man ju alltid, att det ska gå att vända.

Jag hade dock inte räknat med Nichlas Torp. Alltså, hur funtad i skallen är man när man tacklar en spelare som 1) inte har pucken, 2) är vänd åt ett helt annat håll, 3) inte ens har möjligheten att försvara sig? Det är så fruktansvärt respektlöst gjort; mot sin motspelare, mot sitt eget lag. Inte nog med att det blir matchstraff, att motståndaren får fem minuters överläge, att laget får en man mindre resten av matchen och att man med all säkerhet blir avstängd också – men viktigast av allt, som jag förstås borde nämnt först: jag hoppas Sebastian Collberg kan spela vidare efter överfallet!

Vi ligger i botten på all tillgänglig statistik. En sak är vi dock i topp med: Timrå har tyngsta laget viktmässigt. Men vi är väldigt dåliga på att använda dessa kilon på rätt sätt. Vi jobbar inte klart situationerna på isen,  vi använder inte kroppen när en passning ska slås, utan flippar iväg pucken – allt som oftast utan rätt adress.

Inte ens med hjälp av karta och kompass kan jag finna något positivt...

Ärligt, jag orkar inte skriva något mera nu. Jag försöker hitta ljusglimtar men inte ens med karta och kompass finner jag något, så att fortsätta gnälla, klaga och leta fel på det lag som betyder mest av allt för mej, känns inte rätt.

Jag hoppas ni i supporterklubben som idag firade 50 år åtminstone hade det trevligt med varandra.

Jag sätter punkt redan här.

Fjärde femtedelen av serien avverkat. 44 matcher och poängutdelningen har varit smått usel sista tiden.

10 poäng första, 10 poäng andra, riktigt fina 17 poäng tredje och pinsamma fyra poäng sista elva matcherna.

Nu har vi att möta varje lag en gång till, förutom det lag vi får med oss till kvalserien – nu vill jag se ett Timrå som spelar värsta tråkigaste grishockeyn där vi totalt slutar att vara seriens givmildaste gäng i egen zon – jag vill se krig resten av matcherna!

1-4 borta mot Brynäs, samtliga insläppta mål efter så jävla naivt spel i egen zon – pinsamt!

Jag hade min polare Håkke på besök. Han sade något väldigt träffande, och jag tror inte det bara är hemma hos mej som det blivit så.

Ingen av oss orkar ens bli förbannade när Timrå släpper in mål. Förr har jag alltid blivit smått tokig när vi släppt in billiga mål, både fjärrkontrollen och fotpallen har varit på väg in i tv:n ett par gånger. Nu blir det som mest ett ”jaha, nu blev det mål igen för det andra laget”.

Det trista är att det ser ut som om spelarna tycker likadant och får vi inte bort den mentaliteten på de avslutande matcherna, ja, då är vi verkligen ute på svag is. Det finns tyvärr ingen ”nu kör vi igen”-knapp att trycka på, utan det är nåt som måste tas tag i nu.

Samtliga fyra mål från Brynäs kommer ju till efter passivt spel från Timrå i egen zon, det hade kunnat blivit ännu flera om inte Riddarn ändå gjort en helt okey match. Men det kan inte vara speciellt kul att stå i vårt mål nu, när vi inte hjälper till värst mycket.

I intervjun efter matchen sade tränar-Tommy att Timrå fortfarande letar efter en trygghet i spelet. Om jag får säga mitt tycker jag vi helt kan glömma det offensiva spelet nu i de sista matcherna. Vi måste tänka bakåt nu, och spela som i matcherna mot Luleå och AIK, två raka nollor. Skitsamma om det blir 0-0 ett par matcher till, men vi måste få trygghet bakåt nu innan nåt annat ska rättas till.

Chanserna kommer, och är det något vi ändå varit bra på tidigare är att vända spelet och då sätta dit pucken. Nu stämmer inte ens det spelet, då vi känns väldigt förvirrade ute på isen.

Tyvärr finns det ingen knapp att trycka på, trygghet är något vi nu måste skapa.

Det är möjligt att vi förväntas bli det förande laget i matcherna i kvalserien, men har vi inte en trygghet bakåt är det en stor risk att det hela går åt skogen.

Ja, jag är allvarligt orolig och bara tanken på en vinter utan spel i Elitserien känns ohyggligt skrämmande.  Självklart kan jag förbereda mej mentalt, men som den eviga optimist jag är måste jag hoppas men framförallt tro på mitt hjärtelag.

Så jag hoppas nu på elva bra avslutningsmatcher från Timrå IK som ger både spelarna och oss fans något att ta med oss till kommande kvalserie.

* * *

Molinder klev av, axelproblem. Värre såg det ut med Öneryd, som fult tacklades in i en öppen båsdörr. Vi har inte råd med några allvarliga skador nu, truppen är nog tunn som den är…

Lander skickar en present från Kanada!

Anton Lander är kanske en av våra största fans!
Han hjälper oss att fira vår femtioårsdag genom att bjuda de 51 första av våra medlemmar som kommer till vår femtioårsträff på Biteline Väst på maten.

Anton måste vara en av de lojalaste spelare vi sett i truppen genom åren.
Vi har hyllat honom gånger och nu hyllar han supporterklubben genom att ha betala middagen för de 51 första medlemmarna som kommer till festen!

Tack Anton!

Du ska veta att vi saknar dig!

Det stinker avslagen lättöl om Timrå just nu...

Det stinker avslagen pilsner om Timrå IK just nu.

Helt utan kolsyra och fullständigt smaklöst.

Vi ställer lättöl på isen medan våra motståndare kommer med starköl.

0-4 hemma mot fjolårets drömmotståndare Frölunda – och frågan som dyker upp i mitt huvud är: har Frölunda blivit s-å mycket bättre eller är det vi som blivit s-å mycket sämre?

Jag älskar hockey och Timrå IK. Men just nu är det varken roligt med hockey eller Timrå. Det känns inte ens roligt att behöva skriva om eländet.

Människans mentalitet är att det går lättare att gnälla än att berömma. Jag vill så gärna skriva snälla saker om Timrå, men jag är uppfostrad att det är fult att ljuga. Visst, en liten ”vit lögn” är väl okey ibland, men inte för ofta för då blir man snabbt genomskådad.

Jag söker med ljus och lyckta under min en gång blonda kalufs, numera snaggad, men jag hittar inte mycket som går att ta med sig. Även om Pelle Hallin match efter match gnuggar på, Simon Önerud glimtar till och Mat Robinson gör ett bra backjobb så är det ju på tok för få som dyker upp, både på isen och i mitt huvud.

Efter två raka 1-0 vinster blev det ju en rejäl djupdykning sist mot Linköping i den första perioden. Även om vi spelade upp oss resten av den matchen, är det precis som om vi inte kan skaka av oss en svag insats, utan det dyker gärna upp en till och en till och…

Idag behövde inte Frölunda förta sig alltför mycket för att vinna. Visst, 0-1 är ett skitmål som trillar in, 0-2 på en kontring med sekunder kvar av första perioden – mål som vi behöver få, men det är ju inte bara en slump att våra motståndare får skitmål. Man förtjänar det typen av mål också.

Hade vi abonnerat på platser på isen skulle vi fått platserna ute i hörnen. Framför mål – näe, de platserna är för dyra för vår trupp. Så där blir det tillfälliga besök, när en plats råkar bli över nån gång.

Ja, jag ska sluta gnälla när det ser bättre ut!

Jag skulle kunna göra det lätt och gnälla på domarna också. 0-1, då har ju Frölunda redan en spelare i målgården, och 0-2, inte helt oväntat missade snorkige Sjöberg från Gävle en solklar crosschecking och Frölunda fick kontra in 0-2. Som tur är har vi ju inte Sjöberg i alla matcher, annars kanske man kunnat sett ett mönster…

Våra nyförvärv, vad gör de för nytta?

Bremberg, ja, då han väl hittar in bakom motståndarens mål och vi väl får dit pucken, kanske-kanske det blir en målchans. Men allt spel då vi inte är där, Bremberg, då händer ju absolut ingenting!

Molinder, har han varit med de senaste matcherna, förutom på laguppställningen?

Lindqvist, nja, värst många offensiva utflykter är det ont om, och det är vad vi behöver, nån som gör mål.

Fleury, det enda som jag ger godkänt sedan han kom till Timrå. Bra driv i åkning och vill på mål. Bara för få mål då.

Motin, jag börjar smått undra om handlederna är gipsade – ett pass på fem-sex meter och han hittar inte rätt? Elitseriespelare?

Sen nye Vladimir Mihalik, ja, han måste ju få några matcher på sig. Men av vad jag hittade på honom på YouTube var det ett 20-tal rejäla slagsmål med diverse spelare. Kanske Lee Goren äntligen får nån att ta en fight med…

Jag tror spelarna går in till varje match med en vilja att ha en bra inställning, men i takt med att målen uteblir och motståndarna sätter dit sina, sjunker moralen bit för bit. Det blir liksom inte så roligt längre ute på isen när det går emot och då får vi svårt att ta det där lilla extra skäret, och vi hamnar på efterkälken.

Jag önskar att jag hade ett botemedel, då skulle jag direkt söka upp tränartrion med receptet. Jag hoppas de kan finna nån form av trygghet och harmoni i truppen, och det innan kvalserien börjar. För väl där finns det inga livlinor kvar…

Var vi kvar i bussen när matchen började?

En klassisk (bort)förklaring hade ju kunnat vara ”vi satt kvar i bussen när matchen började”.

Den har man ju hört förr.

Problemet var dock att Timrå åkte ner redan igår, torsdag, så då sket det sig med den…

3-6 mot Linköping, efter bedrövliga 1-5 efter första perioden.

Jag blev lite paff när jag läste Jimmy Hamrins känslor inför match. Att vi skulle släppa in ett tidigt mål och att trenden mot Linköping (tre raka segrar tidigare i vinter) skulle spricka.

Han kan vårt kära Timrå, vår duktige hockeyanalytiker. Men jag tror inte att Jimmy ens kunde drömma om att han skulle få så träffande rätt…

Jag vet inte vad vi sysslade med i inledningen av matchen, för det är ju nästan så att vissa av våra spelare skulle kunna få assistpoäng på de fem Linköpingsmålen…

# 1-0, Granath, tappad pucken i eget hörn.

# 2-0, Motins tur att ställa till det.

# 3-1, Motin igen, tillsammans med Pärsssinen, otroligt naivt spel i mittzon.

# 4-1, Lindqvist hjärnsläpp från egen zon.

# 5-1, Larsson och Robinson dålig markering.

Kattens lek med råttan var det i inledningen av matchen...

Det var liksom kattens lek med råttan. Vi var knappt fyra-femma på pucken och stackars Jocke Lundström i målet glömde nog snabbt sina två raka nollor mot Luleå och AIK. Istället uppträdde vi som nollor på isen.

Jag vill inte använda ordet ”katastrof” för det finns saker i vår vardag som symboliserar detta ord betydligt mera än en kamp om en puck, men vi skaffade oss en jävligt brant uppförbacke resten av matchen.

Visst, nog försökte vi i andra perioden, två slumppuckar trillade in bakom Norrena i Linköpingskassen och 3-5, hade vi haft det underläget inför sista 20 så kanske vi kunnat gett matchen lite nerv.

Men då Hävelids ”höstlöv” från blå letade sig in bakom Jocke i slutet av andra perioden, ja, då försvann nog chansen att göra match av tillställningen.

Sista perioden blev rätt tråkig, Linköping såg till att vara på rätt sida hela tiden och vi fick aldrig några kontringstillfällen eller något speciellt tryck för att kunna få in några puckar till – första periodens usla insats hade tyvärr satt sin prägel på resten av matchen.

Jag vet inte varför det blev som det blev. Två raka hyfsat stabila defensiva insatser borde ju gett lite självförtroende, istället föll vi tillbaka i gamla synder. Passivt, naivt, stillastående – ja, i stort sett allt som varit så bra blev plötsligt så – dåligt.

Lyckligtvis betyder den här matchen och våra kommande inte ett skit för vår tabellposition, så jag hoppas bussresan hem räckte för att glömma eländet. Eller åtminstone skaka av sig första perioden. Vi vann ju faktiskt resten av matchen med 2-1, så lite glad är jag att det ändå inte rann iväg till något skamligt resultat.

Vi var ju faktiskt två mål bättre än Modo…

För sent att be tomten om hjälp nu, vilket lag som följer oss till Kvalserien...

Modo ja, nu är de i kvalserien med oss. I slutändan kan faktiskt Timrå vare sig vi vill eller inte ha en rätt stor påverkan vilket lag som följer med oss till kvalserien, beroende på vilka lag vi tar poäng mot eller inte. Och jag har inget ”önskelag” som ska följa med oss.

För väl där, är det upp till oss själva var vi spelar nästa säsong…

VARMT VÄLKOMNA!

Den 4/2- 2012 är det exakt 50 år sedan det första medlemsmötet hölls och man beslutade att bilda Timrå IK Supporterklubb.
Då möter Timrå IK frölunda på bortaplan och vi träffs på Biteline väst (Nöjeshallen i Nacksta) och firar med gemensam TV-match, god mat och dryck!  Våra medlemmar erbjuds Bitelines amerikanska buffe inklusive en öl eller alkoholfritt för 109 kr (Mot uppvisande av medlemskort)

Matchen börjar kl 16:00 så vi börjar väl att droppa in vid 15:30 ungefär!

I första periodpausen kommer vi att dra vinnarna i jubileumslotteriet. 

Alla är välkomna!

Två raka matcher utan insläppt mål - det känns som om vi börjar få ihop defensiven nu....

Det kanske är lite väl tidigt att kalla det för Tommy-effekten, det vågar jag inte göra förräns vi är ett Elitserielag även nästa säsong – men visst känns det som ”nya” Timrå är på rätt väg!

En carbonpapperslik insats som senast mot Luleå: Jocke Lundström höll sin andra raka nolla och ett sent avgörande i förlängningen, den här gång ett rappt handledsskott av Simon Önerud.

1-0 mot ”spöket” AIK och för första gången på nio!! försök lyckades vi vinna mot stockholmarna – om än efter förlängning men ändock en skön seger!

Något har hänt med Timrå IK. Efter fem raka förluster hemma och 30 insläppta mål på dessa matcher, så har vi nu hållit nollan två matcher i rad. Har det någonsin hänt förut i Elitserien att vi hållit t-v-å raka nollor?

Naturligtvis kommer det magiska ordet ”OM” upp. Ni vet det där man brukar ibland drömma – OM jag vinner på lotto/trav/tips, då ska jag minsann göra det och det och bjuda alla jag känner på allt möjligt.

Vad gäller Timrå är det väl vad som hänt OM vi gjort tränarbytet betydligt tidigare än det nu skedde. Vi var ju många som tyckte att Timrå inte hade något som helst eget spel och ett smått uselt försvarsspel. Nu visar vi upp en helt annan sida, och förändringen har skett efter att Perra Johnsson lämnade laget.

Tänk OM vi hade haft detta uppoffrande och enkla spel från början av serien. Allt onödigt kladdande med pucken i egen zon är ju minimalt nu, vi har uppspel från egen zon och får till gott och väl en handfull bra chanser tack vare mera linjer i spelet – då kanske vi inte varit i den situation vi är i nu…

Rena NHL-cochningen och det gillar jag - gör man inte sitt jobb på isen år man se nästa match från läktaren!

Tommy-effekt? Ja, som jag inledde, det ser vi först om vi blir kvar i Elitserien. Men helt klart har vår nya tränartrios intåg i båset medfört en förbättring av det mesta. Jag gillar den betydligt proffsigare coachning som sker just nu – är man inte bra eller inte gör sitt jobb, ja, då får man se matchen från sidan.

Ren fakta: det är ingen jävla social verksamhet vi bedriver, så vill man inte eller inte ens försöker – då ska man inte spela!

Matchen då? Tja, två stabila målvakter i Jocke och Viktor Fasth såg till att det återigen slutade 0-0. Chanser fanns det, men nu till det problem som vi då fortfarande dras med – målskyttet.

Är noll insläppta på två matcher väl godkänt är förstås noll gjorda mål underkänt. Speciellt spelet i powerplay är ju rent uselt. Det går för sakta och när vi väl får puckkontroll ställer vi till det för varandra genom för svåra och ibland överoptimistiska passningar – här har vi mycket att jobba på…

Men jag gläds förstås över ännu en förlängningsseger. Detta stärker förstås självförtroendet, och det behöver vi. Jag tycker att det är beundransvärt att spelarna verkligen visar god vilja fast det blir en kvalserie. Det tyder på att gruppen ändå är stark och att det finns en stark tro på det vi har framför oss.

Underbart jobb, klacken, idag ägde ni!!

Idag berömmer jag alla spelare – samt ett gigantiskt stort TACK till vår underbara klack – idag ägde ni i 63 minuter och 44 sekunder – och belöningen blev kvällens största jubel!

Leksandströja hjälpte!

En intressant bild av supporterskapet är den bild man som supporter har på sig själv som omedveten påverkare för resultatet på isen. Hur ofta har man själv sagt och hört saker som ”Idag tar jag halsduk så kanske de vinner” eller ”När jag ser matcherna förlorar de bara”.
Själv har jag ju gått så långt att jag vid två tillfällen haft på mig en LEKSANDSTRÖJA för att få resultatet att vända. Sen att just den vidskepligheten inte är en vidskeplighet utan ett konstaterat fakta vid empiriska studier att det faktiskt vänder på trenden kan ju faktiskt inte jag hjälpa. :)

  Allas vår Janken fick ett mindre bryt på läktaren under hösten och bröt sönder pinnarna till sin berömda hockeydynamitflagga. Sen skulle han minsann inte byta ut pinnarna förrän de hade vunnit en match hemma. För det kanske kunde bryta trenden!
Vissa kör med samma kläder vid alla hemmamatcher och andra byter Timråattiraljer efter varje hemmaförlust från full Timråmundering till en enda keps, allt för att det ska gå så bra som möjligt för vårat lag ute på isen!

  Nu då tillbaks till min fråga i rubriken, hur vidskeplig får man bli som supporter? Vad är egentligen okej och vad är inte okej?
Persoligen har jag väldigt svårt för vidskeplighet som innebär att man inte byter underkläder mellan segermatcher. Inte för att det varit något stort problem under året men det kan bli i det närmaste en sanitär olägenhet både för personen i fråga och hans/hennes omgivning på och utanför läktaren. Då tycker jag det helt klart är ett bättre att man tvättar underkläderna mellan matcherna och använder samma par nästa hemmamatch.
All vidskeplighet som innebär att man inte närvarar på hemmamatcherna känns också som ett stort NO NO! Det tjänar faktiskt inte laget på i längden!
Kan ni komma på vidskepligheter som existerar där ute som borde totalförbjudas? Ge gärna förslag!

  Då jag är en ganska underfundig och klurig person(enligt mig själv iaf) :) gillar jag underfundiga och gärna lite fåniga vidskepligheter. Speciellt de som faktiskt fungerar(som med Leksandströjan).

Usch om man skulle få se en svart katt gå över vägen när man ska på hemmamatch!

  En personlig favorit är att alla matcher stå på exakt samma ställe som alla andra matcher. Gärna hade jag velat sätta ut en ruta med en skylt som förkunnar att detta är min plats! För övrigt ett försäljningstips till Timrå IK, att man säljer ut platsnummer och namn som man kan fästa på ”sin” plats på ståplats. Dock enbart ur kuriosasyfte naturligtvis!
En annan liten favorit är handling på arenan. Att man måste köpa visst många matchlotter, 50/50 lotter, chokladlotter, korvar, hamburgare, dammsugare, masariner och kaffekoppar. En korv i första periodpausen och en masarin med kaffe i den andra. Det är en vidskeplighet som dessutom gynnar Timrå, det gillas alltid!.
På samma sätt som med de vidskepligheter som borde förbjudas inbjuder jag till att ni alla där ute delar med er av era bästa(och konstigaste) vidskepligheter ni har för er för att just Timrå IK ska vinna matcherna ute på isen!

Gästskribent

Urban ”Tycho” Selin

"Va nöjd med allt som livet ger....". Efter sex raka hemmaförluster satt det väldigt bra med en förlängningsseger mot Luleå, 1-0!

En nolla på hemmais signerat Jocke Lundström och övertidsmål signerat Mat Robinson – jag tror nye tränaren Tommy Andersson var mycket nöjd över de två poäng som det till slut ändå blev.

Det blev kanske inte den 100 procentiga start som Tommy drömde och hoppades på - men inte långt därifrån!

1-0 efter förlängning mot Luleå – låter kanske som en tråkig match, men huvvaligen vad spännande det till slut blev…

Det är ju lite av fördelen med hockey. Bara för att en match slutar 0-0 behöver den ju inte varit tråkig – som en fotbollsmatch kan bli. Alla hockeyns kampmoment och på den begränsade yta som kallas rinken kan mycket hända som ändå inte betyder mål.

Så i mitt enögda öga var det här en underhållande mållös match, med både det ena och det andra ute på isen. Tuffa tacklingar, lysande målvaktsspel, ribbträff, skrämmande felpassningar och lite väl många onödiga utvisningar.

Vi började lite darrigt, Luleå hade bäst fart på benen från början. Jag vet inte om Tommy redan infört ett nytt grundspel, för visst kändes det som om våra centrar var betydligt mera aktiva i uppspelfasen, att de skulle hämta puck i större omfattning än som varit tidigare.

Så när Luleås styrspel fick bort centeralternativet såg våra backar lite handlingsförlamade ut. Passningskvaliten har ju tidigare inte varit den bästa och ett par panikuppspel hade mycket väl kunnat betytt mål för Luleå.

Detta få symbolisera att hädanefter är det förbjudet att slå skitpass i egen zon!

Lite skämtsamt skulle jag vilja säga att idag blev jag väldigt anti-Halonen. Det var Jokela-klass på ett par uppspel där man verkligen undrade om han hade glömt vår egen tröjfärg. Lyckligtvis räddade Jocke Lundström upp fadäserna, men nog måste man kräva mera av Halonen – så skärpning!

Vi hade dock några andra som vaknat med bra driv i åkningen. Både Pelle Hallin och Jonte Hedström var riktigt bra idag, och matchhjälten Mat Robinson hade inte behövt gjort segermålet – du var överlägset bäst av backarna ändå – men stort tack, förstås! Jockes första nolla var förstås också helt underbar.

Att kunnande i laget legat latent är något jag misstänkt hela säsongen. För vi har ju gjort flera bra insatser, men de gånger vi naivt trott att ”det går nog” har vi straffats rejält. Speciellt i egen zon – så här har Tommy mycket att jobba med.

Men jag får en känsla att vi är på rätt väg med våra nya guider. Det känns som om de använder materialet på ett klokare sätt än sina föregångar. Men det är fortfarande mycket som måste tvättas bort – speciellt spelet i egen zon.

Vi är fortfarande på tok för ärliga, för lätta att åka runt, för lätta att överlista. Och när vi väl erövrar tillbaka pucken går det lite för sakta i beslutet vad som måste göras – men det har naturligtvis med stukat självförtroende att göra.

Jag har skrivt det förr, jag gör det igen. Värdet av denna seger ser vi först efter matchen mot AIK hemma nästa tisdag. Seger där, ja, då har vi ridit på den här sköna segern och utnyttjat den till en god fortsättning.

Jag känner stort förtroende för vår tränartrio, jag hoppas att spelarna känner detsamma.

Det känns som om Tommy tillsammans med Ante och Henke kan bli en väldigt bra lösning. Jag gillade Tommys sätt att uttrycka sig i intervjun innan matchen, han var väldigt rak och kändes väldigt trygg i det han sa – jag fick ett förtroende direkt.

Jag hoppas nu att spelarna känner detsamma. Fyra dagars vila innan nästa match – ta vara på den tiden på rätt sätt nu…

                                      * * *

Peter Åslin, den gamle stormålvakten med både VM-guld och SM-guld har på tok för tidigt lämnat oss, bara 49 år.

Mina tankar går till hans familj och nära.