Plats: E-On Arena (Troligen Zätalogen)

Vad händer?

Årsmöte, kaffe, avtackning av legendar, säsongens publikfavorit och några prominenta gäster. Bl a Thomas Montén.

Vill börja med att gratulera Brynäs IF till SM-guldet. Det är det lag som varit klart bäst sedan slutspelet startade och deras leadning players var bäst när det gäller. Den här krönikan kommer vara en början på en dröm, en dröm som kan ge oss i Timrå någonting att längta efter. Ge oss någonting att se fram emot, ge oss hopp!

Timråmål!

En annan glädje i Brynäs för 4 år sen

Jag tänkte faktiskt starta i Gävle 2008-04-10, Brynäs har precis krossat Västerås borta med 7-0 och med 2 poäng före Malmö klarat sig kvar i Elitserien. Det är tredje gången de spelar i kvalserien sedan 2003. Brynäs har varit slaget, uträknat, hånat och mer eller mindre räknade folk med att de förr eller senare skulle åka ur. De har under dessa år fått gå genom ett stålbad ekonomiskt som enligt de uppgifter jag har så var det minst lika illa som den situation Timrå är i nu. Till och med ska det ha varit ännu lite värre faktiskt…

Men 4 år och 9 dagar senare är Brynäs i en helt annan situation. SM-guld med några av sina egna juniorer som de ledande i laget. Laget som var en hårmån både från ekonomisk och sportsligt fiasko för 4-6 år sen. Klubben har med ett enträget arbete jobbat sig genom den tunga perioden och har med en bra ungdomsverksamhet med bra rekryteringar utifrån av unga spelare(Ekholm, Johan Larsson) skapat sig både en vettig ekonomisk bas tillsammans med en bra bas av spelare som har bidragit till den framgång de nu fått.

Guldyra på timråtorget 2016?

Svedberg var bra i slutspelet men den egna produkten och lagkaptenen(när Dackell tvingades sluta) Jacob Silfverberg har varit helt magnifik. Att han fått varit med denna resa är nästan som en saga och jag unnar han denna framgång! Men jag måste även ge Brynäs en ruskig eloge att de lyckats skapa den känslan som gjort att Jacob  stannade två år mer i Elitserien än tex Anton Lander i Timrå. Det är en känsla att lyckas som de förmedlat och det har gett den sitt 13:e SM-guld. För utan Silfverberg, Järnkrok, Larsson och Ekholm hade Brynäs knappast ens spelat SM-slutspel. Spelare som kanske egentligen borde ha spelat i NHL… I alla fall gör många av deras kamrater i samma ålder och utveckling det.

Det är den här känslan som jag vill att Timrå ska få in i sin organisation. Den här VI-känslan som präglat Timrå tidigare och som nästan gett spel i en SM-final. Tillsammans med detta måste ungdomsverksamheten spetsas till ytterligare för att kunna ha en stomme med 4-5 spelare som är fostrade i Medelpad. Det är det som är framgångsreceptet som måste vara i en mindre klubb som Timrå kommer vara en bra tid framöver. Egentligen ingen större skillnad mot det Brynäs som precis vunnit SM-guld!

Detta är vad Timrå ska stå för! Vi ger aldrig upp och vi gav verkligen aldrig upp detta år!

Timrå IK som lag, som förening, som företeelse måste gå ihop och arbeta mot rätt och samma håll. Timråandan ska leva igen och vi ska vara det lag/förening som verkligen ALDRIG ger upp. Slut leden och arbeta mot en starkt Timrå IK med en bas att Medelpadsfostrade spelare. Jag gillar sloganen som gick under kvalserien, det är en slogan som för mig kommer att leva genom hela nästa säsong. DAGS ATT SLÅ TILLBAKS! Dags att visa vad Timrå IK står för!

Nu tillbaks till den rubrik som jag så provocerande valt av använda, men det finns en förklaring. Förklaringen ligger i omgång 55 Matchen innan kvalserien för Timrå och Brynäs första slutspelsmatch. Matchen går i EON Arena och efter 4,15 in i den andra perioden för Matt Murley 4-0 till monsterjumbon Timrå. 24 minuter och 15 sekunder av ett massivt Timråtryck och 4-0 på tavlan. Just där just då känns inte Brynäs som ett SM-guld lag ett par månader senare. Timrå är bättre i precis allt och får den utdelning som tidigare under säsongen inte kommit på samma vis. Just där och just då är Timrå klart bättre än Brynäs. Det visar på hur mycket inställning, laganda och bra fart under skridskorna betyder i ishockey. För de sista 36 minuterna är det Brynäs som står för inställning, laganda och fart. De vänder matchen och vinner med 5-4 och resten är som vi säger historia. Men det jag tar med mig är att vi faktiskt spelade ut SM-guldlaget med 4-0 på 24 minuter. Det kommer jag ta med mig ända in till nästa säsong!

Eftersom grundserien utvecklades till en enda lång plåga så beslutades det, på vårt medlemsmöte i mars, att senarelägga omröstningen om säsongens publikfavorit till efter kvalserien.
Eftersom säsongen inte är igång så har i dessutom bestämt att förenkla det hela en smula och inte ha SMS-röstning i samarbete med Sundsvalls Tidning utan göra en mer opretansiös omröstning via e-post.

SÅ HÄR RÖSTAR DU!

Skicka ett mail till favorit@tikare.se och skriv numret på den spelare du vill rösta på i rubrikraden/ämnesraden.
Inget mer! Ingen rubrik eller annat! Bara numret på spelaren.

Du kan rösta en gång från varje e-postadress.
Så om du röstar 10 ggr från samma e-post kommer det att räknas som en röst på den första spelare du angett.

Ja!
Du kan alltså rösta flera gånger om du använder flera e-postadresser.

Omröstningen är öppen till den 5 maj!

Vinnare kommer att presenteras på vårt ärsmöte i maj och på hemsidan i samband med detta.

Klicka på ”läs mer” här nedan för att få en lista på spelarnumren

Du kan även rösta på spelare som lämnat under säsongen eller bara spelart enstaka matcher men då måste du själv kunna eller ta reda på spelarnumret.

Ex-Timråiten Anton Strålman inledde målskyttet i match nummer två mot Ottawa och var sedan Rangers bäste back - tråkigt nog vände Ottawa och vann i förlängningen 3-2.

Slutspelshockey med Timrå ligger förstås varmast om hjärtat, men att få se en NHL-slutspelsmatch i Madison Square Garden är inget annat än en fantastisk hockeyhöjdare!

Att sedan rinken tre främsta lirare var svenskar gjorde ju inte saken sämre: vår egen Anton Strålman och ”Henke” Lundqvist i Rangers mot Ottawas Erik Karlsson. Och jag fick nästan som jag ville…

Jag bad till hockeygudarna om oavgjort full tid och sedan minst ytterligare två perioders förlängning, men Ottawa förstörde aftonen redan dryga minuten in på ”sudden” med sitt 3-2 mål.

Det tog bara 75 sekunder sedan small det, första fighten och två matchstraff innan man hunnit ta första klunken. Rangers fick direkt ett femminuters powerplay men spelet var tamt och inget hände.

Att en bra målvakt betyder mycket är ju inget nytt, för spelmässigt var Ottawa det lag med bästa och enklaste grundspelet. Erik Karlsson ägde i stort sett allt när han var på isen och jag kan inte påminna mej om en bättre spelande back. Snabb på rören, lysande puckkontroll och  enkla men kloka passningar. Att han sedan gång på gång vågar fylla på i anfallszon gör honom till en väldigt komplett hockeyspelare.

Men Rangers har ju han Lundqvist som sista utpost och det är bara att konstatera: han är Kung i New York! Jag lovar att minst 50 procent av alla matchtröjor på läktaren har namnet Lundqvist på ryggen, så även min nyinköpta för 185 dollar. Men va faan, man lever bara en gång, och jag tycker Rangers tröja nästan är lika snygg som Timrås röda. Nästan.

Och det var Henkes målvaktsspel som höll Rangers kvar i matchen.

Tänk om Timrå kunde hitta en keeper åtminstone nära Henrik Lindqvist klass - då skulle vi kunna spela på ett helt annat sätt. Henke är helt enkelt Kungen i Rangers!

Passande nog var det Anton Strålman som skickade in matchens första mål, en slagga strax innanför blå som slank in under armen på Ottawas målvakt. Anton hade ju plus tre i den första matchen som Rangers vann med 4-2, så det föll sig naturligt att Rangers coach John Tortorella gav Anton fortsatt förtroende. Och Anton spelade mycket, både i powerplay/boxplay och var Rangers bäste back.

Lite snöpligt kvitterade Erik Karlsson, position bakom Rangers mål lyckades han valla in pucken via benskyddet på en Rangersback. Henke helt chanslös.

Ottawa förde sedan spelet, Rangers förlitade sig på Henke och kontringar och kom även att ta ledningen ännu en gång, men med dryga tre minuter kvar kom Ottawas kvittering och matchen till förlängning. Det tog bara dryga minuten för Ottawa att tysta ett fullsatt Garden och en något snöplig och bitter förlust för Rangers – och mej.

Because im a True Blue!

Några reflektioner över en match i NHL:

# Det finns inga klackar, men det är ett sjujävla liv hela matchen. ”Lets Go Rangers Lets Go!!”

# Huligan – vad är det?

# USA:s nationalsång ger mej ståpäls – det kan man inte säga om den svenska…

# Det är nog inte lätt att vara domare och missa något. När närmare 20 000 skriker ”ashole-ashole-ashole” då ekar det nog inte i bara väggarna…

* * *

Svikaren Torp...

Det var ju inte den roligaste nyheten man fick ”in your face” efter hemkomsten till Svedala. Torpen går till Modo av alla klubbar.

I mina ögon går han nu från en tuff Timråit till en girig smålänning som spelar där man öppnar börsen mest. Visst, man kan alltid säga att ”om du får bättre betalt från en annan arbetsgivare än du har idag, då byter väl du jobb oxå!” men riktigt så tycker jag inte att hockeykarusellen är utformad. Det blir ju även hyckleri om man ena dagen uttrycker sig varmt om en klubb, för att nästa dag skriva på för någon annan.

Så glöm det Torpen, att jag önskar dej lycka till!

Ny huvudtränare: Tomas Montén. Ett namn jag tror starkt på!

Skönt att det löste sig, för hur skulle man annars klara vintern utan Elitseriehockey…

Kontraktet klart – check!

Ny huvudtränare i Tomas Montén – check!

Nygammal sportchef klar i Kent ”Nubben” Norberg – check!

Vilken start på våren, och vad spännande värvarsommar vi har framför oss! Check!

Ja, krutröken från Kvalserien har knappt lagt sig, då det rör på sig i Timrå IK. TIK-positiv som jag är tar jag det som ett sundhetstecken i dessa tider när media och våra konkurrentfans gottar sig i vår ekonomi. Jag känner mej ändå trygg i att nye klubbchefen Lars Norlander uttalar sig i positiva termer gällande ekonomin. Att den är ansträngd – ja, men inget hycklande och det tror jag inger respekt hos de som vill vara med och stötta föreningen.

För visst finns det en tro på varumärket Timrå IK – inte bara bland oss enögda fans!

Tränarnamnet var en viktig bit att lösa och namnet är helt i mina tankar. Jag ville definitivt inte få hit nån Lückner, nån Särkijärvi, nån Wikegård eller Boork – jag ville få hit ett ungt och fräscht namn som gärna vill spela en modern hockey. Och med modern hockey menar jag fartfylld hockey med hög puckkontroll.

Därför känns 34-årige Tomas Montén så förbaskat rätt. En ung och säkert revanschsugen tränare som fostrats i kanske hockeysveriges tuffaste miljö – Djurgården. Montén har gjort ett positivt intryck på mej i de intervjuer han varit med på och om någon blir skraj nu och tror att vi fått nån yngre variant av ”Challe” Berglund – så tror ni fel. Montén har definitivt skinn på näsan, men är långt från ”Challes” ibland kaxiga attityd.

Att ”Ante” Karlsson och ”Henke” Stridh blir kvar i tränarstaben känns helt naturligt. Dels för att de tillsammans med Tommy Andersson gjorde vad ingen trodde – räddade oss kvar i Elitserien – men även för de rapporter jag fått om deras engagemang för träning. Jag hade inte haft något emot om ”Ante” fått huvudansvaret, det hade han definitivt varit redo för nu efter kvalseriedramat. Men jag litar på ”Nubben”.

”Nubben” ja. Som aldrig mer skulle bli sportchef. Nu har han lärt sig att aldrig mer säga aldrig…

Lite pengar att spendera men används de rätt så...

Nån plånbok ala Frölunda kommer ”Nubben” inte att få, men vad är det som säger att dyra spelare är bättre än spelare som vill utvecklas? Titta på Malmö, titta på Linköping. Köpt dyra spelare men inte fått ihop ett LAG. Så här hoppas jag att ”Nubben” kan hitta de guldkorn han vaskade fram förr i tiden. En Regin, en Strålman, eller varför inte en Wandell. Visst, de kanske hamnat i NHL via något annat lag, men jag har en känsla av att många blir bättre för att de trivs i en mindre förening som Timrå som då insett vikten av att ta hand om sina pojkar.

Trivsel både på och utanför isen är A och O nuförtiden…

Även om säsongen har varit skitjobbig att följa inbillar jag mej att det har varit en gigantisk väckarklocka för hela föreningen. Och nu när vi redde ut det hela, tror jag säsongen varit nyttig för oss. Vi kan än så länge inte mäta oss med storklubbarna och får då helt enkelt rätta munnen efter matsäcken. Även om Petr Vampola är en fantastisk hockeyspelare och kanske en av de bästa som dragit timråtröjan över skallen så har vi helt enkelt inte råd att betala 475 000 kronor för en spelare – i månaden!!!

Jag tycker det är sjukt att en hockeyspelare på en månad ska tjäna dubbelt så mycket som en sjuksköterska drar in på nästan två år. Faan, en skicklig kirurg som faktiskt räddar liv tjänar inte så mycket. Så i med handbromsen, ”Nubben” – och även övriga hockeysverige. Det finns ingen hockeyspelare som är värd de pengarna!

Nu får vi förlita på oss att "Nubben" hittar gobitarna igen...

Så upp med ögonen för unga och träningsvilliga spelare. Ta Max Friberg till exempel, som suttit på bänken en hel match går ut och kör extrapass – den karaktären vill jag ha på spelarna! Och jag har inget emot att vi vänder blickarna mot våra grannländer. Både Finland, Norge och Danmark har säkert gott om utvecklingsbara go´bitar…

Det ska bli spännande och se vad ”Nubben” hittar på sina resor. Ja, vi får nog finna oss i med ett pengamässigt billigt lag som kanske kommer befinna sig på tabellens nedre halva, men med rätt karaktärer, ett vältränat gäng och något som liknar ett grundspel tror jag förstås på – slutspel.

Evighetsoptimist ja. Men det känns bättre att alltid tro på Timrå IK!

* * *

SM-final mellan Brynäs och Skellefteå på tv just nu. Gäsp, undrar om jag ska ta disken istället för vem bryr sig…

* * *

Bara timmar innan jag drar iväg till USA, New York för att se andra slutspelsmatchen mellan Rangers och Ottawa – känns helt okey. Det kommer förstås en liten reserapport här på tikare.se nästa vecka.

Let´s Go Rangers Let´s Go!

Rätta virket! Testosteron eller????

Om ni inte har sett dem så har ni hört dem!
Grabbarna (jo det är uteslutande grabbar) på västra stå!
I början av säsongen höll de till uppe vid ventilationstrumman men kom efter några matcher ner till trumman och har sedan dess fått en sjuhelsikes skjuts på klacken.

Under några år har vi saknat en riktig läktargrupp.
Visst har vi försökt att konstruera en grupp och försökt lägga ansvar på vissa utvalda personer men det har visat sig att denna uppgift kräver ett inre engagemang och en spontanitet som inte kan läggas ut på entreprenad.
Som en skänk från ovan stod de plötsligt där uppe vid ventilationstrumman, ovanför ingången!

Efter en informell träff i Janken och Jeanettes kök stod det klart att vi hade en ny läktargrupp. ”Rätta virket”

Killarna fick ansvar och har sannerligen tagit det!

Jubileumstifot. Omöjligt utan "Rätta virket"

Tifoarbetet inför jubileumsmatchen med 1 000 småflaggor 100 tygflaggor och overheadtifo är deras förtjänst.

Flagghaven på såväl hemma- som bortamatcherna bygger på att dessa unga grabbar plockar fram flaggor, buntar dem och packar med dem i bussen. Plockar ihop dem efteråt och ser till att de kommer ut på läktaren nästa match igen.

När vi fick femtio fellevererade flaggor veckan innan jubileet satte sig flera av grabbarna och sydde flaggor som besatta av det fellevererade materialet.
Kort sagt!
Dom är banne mig inte rädda för att jobba!

Det roligaste med ”Rätta virket” är att dom har en oerhört positiv aproach. Inte en massa gnäll och klagosång. De håller fanan högt och försöker verkligen att få med sig folk runtomkring.
Man kan konstatera att det aldrig har hoppats så mycket på västra stå! Dom hoppar, då hoppar de runtomkring dem vilket gör att de som står en bit ifrån också hoppar!

Sången har kommit in i vår klack. De har lanserat ”Ifrån Medelpad…” och ”Timrå, supporterklubb, sedan 1962…”  under säsongen och inte gett upp. Genom envist tuggande med dessa sånger har de faktiskt fått oss att sjunga på läktaren!

Plötsligt fanns dom bara där! Vid ventilationstrumman!

Extra tydlig blev deras positiva inriktning när vi var i Örebro och några gamla klackrävar som, numera, turistar på ståplats ett fåtal gånger per säsong ville få till stånd sitt gamla traditionella ”peptalk by hate” genom att skrika okvädesord och hatiska haranger till våra spelare när Timrå tappade sin 2-0 ledning i första perioden.
När perioden var slut och den tillresta Timråklacken ville gjuta mod i laget med applåder vänder dessa ”ståplatsturister” sig om och skriker ilsket: ”hur fan kan ni applådera när dom spelar så dåligt!?!?” 
I stort sett ingen lyssnade utan fortsatte sin positiva pepp.
Då stod det klart!
Generationsskiftet är helt klart på G!
De flesta på bortastå i Behrn Arena kände inte ens igen (jag citerar) ”de sura karlarna längst ner” 

Må den gamla attityden med arga skrik, burop och förbud mot positivism aldrig få slå rot igen!

Må supportrar av det ”Rätta virket” regera!

Flagghavet på västra stå!

Kvar i styrelsen för ett år till är kassören Janken Åkerström och ledamoten/sekreteraren Helena Hansson.

Det innebär att vi ska utse en ny ordförande, två ledamöter och två suppleanter.

Naturligtvis är ordförandeposten den svåraste att tillsätta men där ser det ut som att valberedningen har ett bra förslag. Har du en aspirant till posten ska du naturligtvis ändå skicka din nominering.

Motioner till årsmötet ska vara inkomna till styrelsen en månad före årsmötet. Det vill säga… Skicka din motion redan nu!

Till nomineringsformuläret                Skicka en motion till årsmötet

Lite om hur styrelsen arbetar

Att jobba i styrelksen för Timrå IK Supporterklubb är roligt och inte speciellt betungande. De som har de tunga posterna är framför allt kassören och den som ansvarar för resor. Ordförande har ett ganska stort ansvar då hon/han är vårt ansikte utåt och står för en stor del av kontakten med våra medlemmar. Reseansvarig och ordförande är dock ingen uppgift som läggs på den som inte är beredd att ta det ansvaret.

Vad supporterklubben framför allt behöver just nu är ”nybörjare” som kan komma med i styrelsearbetet för att se och lära. Alla suppleanter är med i det vardagliga styrelsearbetet just för att man ska kunna komma in i jobbet och ta sig an tyngre poster i framtiden.

Vi tackar naturligtvis och tar emot förslag på gamla rävar som har föreningsvana också.  När Jeanette nu stiger åt sidan som ordförande kommer vi bara att ha en person kvar som passerat trettiostrecket i styrelsen.

I en förening som Timrå IK Supporterklubb som har över 650 medlemmar men en ganska begränsad verksamhet blir det ju tyvärr så att vi har en hel del medlemmar som inte har intresse av att engagera sig aktivt. Det gör att styrelsemedlemmarna till stor del organiserar och även utför mycket av det praktiska arbetet. Vi hjälps åt med researrangemangen, bemannar vår holk under hemmamatcherna, hoppar in som lottförsäljare och hjälper Rätta virket med läktararrangemang.
Periodvis kan det vara ganska hektiskt men de allra flesta ser det som ett angenämt problem eftersom de som är med brukar ha förbannat skoj!

Vi brukar ha fem-sex styrelsemöten under verksamhetsåret och de är ganska avslappnade tillställningar som ofta hålls hemma hos någon av oss. Under säsongen 11-12 hölls de flesta styrelsemötena hemma i köket hos Janken och Jeanette.

Lojala resenärer i Nobelhallen

Visst finns det hjärtan som klappar till 100% för vårt rödvita hockeygäng!
Trots att matchen mot Bofors inte betydde ett enda skvatt för kvalseriens utgång så satte sig ett trettiotal tappra supportrar i en buss och reste 50 mil till en av de  sunkigaste ishallar jag upplevt för att beskåda en av det tråkigaste matcher som någonsin spelats.
Det var åtminstone den, i särklass, tråkigaste tävlingsmatch jag sett (2-1 efter straffar) 
Men fy fan vad roligt vi hade! 
Sen tänkte jag ägna några digitala rader åt att se tillbaks på den oerhört jobbiga säsong vi just avslutat!

Vi publicerar inte någon regelrätt matchrapport denna gång.
Matchen var alldeles för oviktig, ointressant och tafflig för detta.

Det jag tycker är värt att notera från, den av pressenningar och plywood ombyggda, Nobelhallen är att:

Antti Halonen fick lägga en straff (Det såg ut som att han tyckte det var kul trots att han inte satte den)

Bofosrspelarna tyckte att det var roligt när vi skanderade ”Krossa Djurgår’n!!” efter matchen.

Förbrödringen var total när växelramsa ljöd mellan Boforsklacken och de tillresta tikarna! Valet av ramsa kanske inte var den mest relevanta, dock  ett gemensamt tema man kunde enas kring!

Intrycken under säsongen då?

Fortsätt och läs hur en lagom tjock man i sina bästa år har upplevt säsongen 11/12 ur ett tikperspektiv!

Inför säsongen var jag försiktigt positiv och menade att det lag som hade byggts skulle räcka till ett förnyat kontrakt och kanske, rent av, skulle kunna överraska!
Där tycker jag att jag fick både rätt och fel.
Felet var naturligtvis min tro på förnyat kontrakt. Det visade sig vara aldeles för tunt för detta. Sopsist i grundserien med 20 p upp till plats 11.
Rätt såtillvida att vi överraskade genom att spöa topplag men ha förbannat svårt med bottenkonkurrenterna!

Med facit i hand så tror jag att laget var felkomponerat på något sätt.

Jag menar…

Hirschowitz var en puckkonstnär men saknade lekkamrater!

Hans ersättare Vampola var en virituos men saknade lekkamrater!

Pikkarainen var en powerforward av klass men saknade lekkamrater!

Stefan Lindqvist var nog en kunnig sportchef men saknade pengar att köpa lekkamrater till de tre ovan nämnda pojkarna!

Riddarn och Jocke är nog bra lekkamrater men saknade tydliga roller och självförtroende!

Perra Johnsson envisades med att vilja spela hockey med långa anfall och mycket puckinnehav men saknade spelare som kunde spela det spelet!

Hela laget! De verkade sakna tändvätska!
Kanske beroende på att det rådde någon form av allvarligt systemfel.

Storstädningen

Efter nyår påbörjades en storstädning utan motsvarigeht i klubbens historia och Vampola, Pikkarainen, Linkan, m fl försvann ur bilden. Visst kan man tycka att det var lite för sent men men!
Ante Karlsson kom in som en frisk fläkt och vi kunde alla se att det gav effekt. Plötsligt spelades det enklare och mer okomplicerad hockey. Ante var ett aldeles nytt namn i seniortränarsammanhang och kompletterades med Tommy Andersson som headcoach. Ett smart drag. Tommy har på ett föredömligt sätt dragit det tunga lasset att ”ta skit” och bemöta alla ”experters” frågor, påståenden och tasksparkar. Kvalserien blev sedan en ren uppvisning i hur man spelar kvalhockey. Experterna gjorde avbön, lyfte på hatten och tackade för lektionen.
Jag vill inte på något sätt utnämna mig till experttyckare, därtill är min analytiska förmåga alltför begränsad, men då jag är en ständigt återkommande krönikör på tikare.se så är jag, åtminstone, en av många officiella hockeytyckare.
Jag var, inför kvalserien, en av de ytterst få officiella tyckare som trodde på Timrå! (Läs artikeln) och jag kan inte låta bli att sträcka lite på mig och skryta över mitt tips!

Hela laget förtjänar hyllningar efter denna väl genomförda kvalserie.
Inte bara laget utan hela organisationen. Tränare, ledare, kanslipersonal, fans och supportrar!
Dock vill jag fördjupa mig i speciella kommentater kring några utvalda.

Per Hallin

Snälla nån!
Vad går karl’n på?
Vilket hjärta han visar. Han är den enda spelare som inte har vikit ner sig en enda sekund.
Den avdankade budgetvärvningen som skulle avrunda sin hockeykarriär i Timrå med en tillbakalutad tillvaro i fjärdefemman enligt expertisen!
Pelle har burit Timrå IK på sina axlar under hela säsongen.
Jag har inte hört en enda negativ kommentar om Pelle Hallin och jag törs säga att han har varit en av de absolut värdefullaste spelarna i laget. Inte minst därför att han har sänt en liten stråle ljus åt oss supportar i de mörkaste stunderna. Både på och utanför isen!

Jonathan Hedström

Jaja! Ni vet att jag hyser en ovillkorlig kärlek till detta charmtroll från Boliden men, rent objektivt, kan ingen förneka att det är en gudabenådad hockeyspelare.
Uträknad, borträknad och sågad på förhand men jag var positiv när han återvände och är ännu nöjdare i dag!
Jag hävdade då att Jonte är en emotionell människa och måste trivas för att spela bra. Hedström verkar ha hittat hem och har gjort kanonsäsong i elitseriens jumbolag.
Många menar att han mattades under kvalet men jag tycker inte det. Förklaringen är nog snarare att alla andra lyfte sig så förbannat så att Hedström inte längre syntes på samma sätt!
Jag inbillar mig att en go och gla Jonte är en av förklaringarna till det lyftet.
DU SKA VA PRESIDENT!

Fredrik Bremberg

Man säger att äldre spelare har svårt att tända till när det inte gäller.
Linkan var utskälld, uträknad och på gränsen till hatad i vissa kretsar. I kommentarfältet på  Hamrins blogg läste man inlägg i stil med  ”Hoppas han inte spelar mer denna säsong” och ”Han tillför inget till laget”
Men jääääävlar vilken knäpp han gav belackarna på näsan när kvalet drog igång!
Karl’n är ju inte hockeyspelare!
Han är en konstnär!
Han är precis den lekkamraten alla de andra behövde!
Fler än jag har fått tårar i ögonvrån när han serverat sina lagkamrater kanelbullar med mjölk genom att leverera puck, efter puck, efter puck in i slottet, rätt på bladet!
Han gör det med en sådan självklarhet och ackuratess att man ställer sig frågan:
Vem behöver porr när man kan se Linkan spela hockey?

Ante Karlsson

Efter att ha kräkts tarmarna ur mig över Perras mantra ”Vi ska ha mycket puck och komma djupt för att få till långa anfall” så känns det så befriande att se det anfallsspel laget visade upp efter att Ante kom in i bilden.
Gå på avslut och jobba på det! Kommer ni djupt så vänta inte. In med trissan i slottet och/eller jobba vidare på det!
Det är vad jag brukar kalla ”organiserad tuta-och-kör-hockey”
Vi har några få virituoser som kan snurra i anfallszon men inte tillräckligt många för att kunna bygga hela vårt spel på det.
Däremot vimlar det av målkåta och skitjobbiga energiknippen som gärna offrar ett näsblod för att störta rakt in i slottet mot en retur eller passning. Boyce, Hallin, Röymark, Önerud, Friberg, Larsson för att bara nämna några. Dessutom har vi flera luriga gubbar som kan hitta de mest mystiska positioner att skapa chanser från. Hedström, Gubben i lådan Murley, Linkan och några fler!
Ante! Du verkar ha fattat det där!
Inga krusiduller utan: ”Grabbar! Där borta står en stålram med nät runt! Det är där pucken ska in! Har ni förstått?” 

Tommy Andersson

Jag tyckte nästan synd om Ante när ful-Boorken började hacka på honom i direktsändning.
Jag led med Ante när experterna sågade honom jäms med skoskaften för de kollektiva misstag som begås inom alla hockeylag.
Min mamma sa att det är fult att sparka på den som ligger.
Här behövs en hårding!
In med Medlepads svar på LG Jansson. Hockeyprofessorn Tommy Andersson.
Honom kan Boorken försöka trycka ner om han kan… eller törs!
Tommy har visat en otrolig styrka utåt i media. Han har inte svävat iväg men heller aldrig visat en enda sekunds tvivel på det Timrå IK har haft att lösa.
Hans svar har haft så långa meningar att vissa sportjournalister har haft svårt att ta till sig dem.  Han har ingjutit hopp i fansen och folk runt laget och det bästa av allt: Han har gjort det på äkta Medelpadsdialekt!
Sen sägs det att Tommy har ett finger med i den oerhört disciplinerade defensiv laget visat upp.
Om det stämmer så är det bara att lyfta på hatten!
Tommy!
Mission completed!
Personligen skulle jag gärna se Tommy Andersson som ordförande i Timrå IK.
Han är en gedigen hockeymänniska och en dokumenterat bra ledare. Han är viljestark, har pondus och integritet. För allmänheten är han inte så känd men i hockeyvärlden, ett respekterat namn.

Jocke Lundström

Inte Honken utan Hunken!
Klädsnobben med stenansiktet som knallar runt gatorna i Sundsvall med axelväskan chict vaggande på höften!
Det var inte många som trodde på dig!
Jag gjorde det… nästan!?!?
Du spelar så jäkla bra emellanåt och sprider ett lugn som få målvakter kan utstråla i dina bästa stunder. Men ajajaj vilka höstlöv du, ibland, släppt förbi dig i din karriär! (Jo Jag följde IFSH i kvalet för två säsonger sedan)
Jocke Lundström! Bäst när det gällde!
Du klev inte upp ett snäpp utan tre, fyra snäpp!
Jag skiter i om din väska är tom och bara för syns skull!
Jag bryr mig inte ett spår i hur ofta du besöker frisören eller vilken ull din snygga rock är vävd av!
Bara du spelar sån hockey som du gjort i kvalserien!

Rätta virket

Herrejisses vilket drag ni har skapat på läktaren!

För er som inte vet vilka vi pratar om så är ”rätta virket” en löst sammansatt grupp av entusiastiska ungdomar som har klivit in och tagit över efter den insomnade ”läktargruppen” i supporterklubben!
Det formligen stinker testosteron kring dem!
Vilken energi!
Vilken attityd!
Nä fy fan!
Jag ska inte skriva mer om Rätta virket här!
Ni får en alldeles egen artikel inom kort! 

Elitserien även nästa säsong! Smaka på det! Stort grattis, Timrå IK, till en bedrift utöver det vanliga!

Känslan just nu? En enda stor euforisk berusning!

När nerverna borde dallra som mest, årtiondets viktigast match – då går Timrå IK ut och gör sin kanske bästa hemmamatch på hela säsongen!

Jag blir så otroligt imponerad av våra röd-vita hjältar som ser till att det även nästa säsong kommer att spelas ELITSERIEHOCKEY i E.ON!

4-2 mot Leksand – det räckte med en poäng men vi plockade hem alla tre hur rättvist som helst, dessutom!

Jag kommer nu ikläda mej rollen som den som precis belönats med en Oscarsstatyett, ni vet den där guldfärgade snubben som varje skådespelare i världen åtrår. Här är mitt tacktal till Timrå IK:

”Jag vill börja med att tacka samtliga spelare som svarat för en bedrift utöver det vanliga. Utskällda, hånade, sågade vid fotknölarna efter en något miserabel säsong i Elitserien. Men ni visste vad ni kunde, och plockade fram det när det som bäst behövdes. Det tyder på en inre styrka och en stark grupp. Ett tack till Kent ”Nubben” Norberg som hade is i magen och inte panikvärvade nån tränare som bara tagit laget för pengarna. Ett tack till tränartrion Tommy Andersson, som klev in med sitt stora timråhjärta när klubben kallade, till Ante Karlsson och Henrik Stridh för att ni tog tag i spillrorna av ett lag och byggde en ny ”The Red Mean Machine”. Ett tack till Johan ”Bagarn” Andersson som trots sitt på tok för tidiga ofrivilliga avhopp ändå åkt med oss supportrar och stöttat dina lagkamrater från klackhåll. Och sist men inte minst, ett stort tack till vår nye klubbchef  Lars Norlander som även han varit med oss i bussen och i klacken under denna helvetesserie – och som säkert snappat upp ett och annat att ta tag i nu i sitt nya jobb”.

Åter till matchen. Jag har nog aldrig varit så nervös inför och under en match. Alla som redan gratulerat till en Elitserieplats, ja det har ju varit roligt men jag har inte velat ropa hej förrän den där sista poängen var i land.

Och på vilket sätt vi tog den inför fullsatta läktare!

Här var det inte tal om något defensivt tänkande, att vara rädd om den poäng vi redan hade vid nedsläpp. Det var gamla goda Timrå IK med full fart framåt. Och det gladde mej!

Jag är heller inte större människa att jag dessutom kan erkänna när jag har fel. Matt Murley, jag tar tillbaka varenda negativt ord jag skrivit om dej i Elitserien! Även om du säkert förtjänade det nån gång, så är det förlåtet. Jag påstår att om vi inte haft Matt Murley i laget hade vi inte klarat denna kvalserie! Han har varit skillnaden mellan seger och förlust för Timrå.

Skillnaden mellan att vara ett Elitserielag och Allsvenskt lag heter Matt Murley!

Och inte gjorde han någon besviken idag, iskallt lirkade han in viktiga 1-0 efter en elegant frispelning på offensiva blå. Ett viktigt mål, även om nu Leksand lite snöpligt lyckades vända på det hela. Ett hopslag och sedan en kontring i boxplay kändes väl lite sådär, men konstigt nog hade Timrås inledning av matchen gett åtminstone mej lite av ett inre lugn – klart vi skulle få våra chanser, det var ju då bara att sätta dit dem.

Kvitteringen kom till slut, Mr Robinson på ett underbart pass av Bremberg och 2-2 efter en fartfylld och mycket rolig första perioden.

Det som då kändes lite darrigt var Jockes målvaktsspel, många returer rakt ut som hade kunnat gått illa. Glädjande nog repade vår kvalseriekeeper mod och efter några enklare räddningar var Jocke varm i kläderna. Så benparaden en bit in i andra akten, den var inte bara svettig utan kanske matchavgörande. Dels för att vi inte hamnade i underläge igen, men även för Jockes självförtroende – han var omutlig resten av matchen.

Och när sedan Robin Lindqvist smackade in 3-2 på Max Fribergs smörpass i powerplay, ja, då kändes det ännu bättre i de nedre regionerna – magen alltså…

Rädslan inför sista perioden var att vi för tidigt skulle backa hem, ge initiativet till Leksand. Mittzonen hade vi ägt under större delen av matchen något Leksand också insåg, så de började försöka jobba sig in efter kanterna. Jag kan tänka mej att tränatrion log lite extra då de såg att grabbarnas jobb gav den utdelning de förväntade sig. Visst, nog kom det ett par vinkelskott med några farliga returer, men på det stora hela kändes det – näe, långt från tryggt!

Klockan gick ju bara sådär långsamt som den kan gå när man verkligen VILL VINNA, och alla vet ju hur snabbt det kan gå i hockey!

Matt Murley.  Jag säger bara Matt Murley, för vem annars skulle avgöra det hela. I tom bur, fri från blå, 4-2 – UNDERBART!

Ett stort tack till Timrå IK och alla som stöttat laget under denna jobbiga säsong!

Var det glädjescener i fjol när vi ”missade” Kvalserien i sista omgång så låg de i lä för det underbara som sedan utspelade sig på isen efter slutsignalen. Och vilket underbart tryck på läktaren HELA matchen, tala om att vi idag bar fram spelarna till en seger.

Jag sätter punkt där. Det är ju faktiskt en match till kvar, Bofors borta. Gäsp….

JA, nu ska jag raka mej – äntligen.

JA, det kom tårar även idag – förbaskade förkylning…

Det börjar klia lite väl mycket nu, men det åker inte av förrän Timrå är klart för Elitserien!

Helvete! Ingen rakning idag heller.

Och för att citera vår kunnige hockeybloggare Jimmy Hamrin: Vi hittade ett sätt att förlora på idag.

Vi hade ju en skridsko i Elitserien efter vår lysande inledning, men sen föll vi tillbaka i gamla synder.

3-4 mot ett avsågat Örebro och inget är ännu klart…

Timrå har överraskat alla. Från ett ibland obefintligt försvarsspel i Elitserien till ett disciplinerat och noggrant lag som släppt till otroligt lite i denna Kvalserie. Matchbilden har definitivt överraskat mej, där jag trodde vi skulle få vara det förande laget och de andra skulle försvara sig och kontra. Det har varit tvärtom.

Tills idag.

Trots en 2-0-ledning efter knappt fyra minuter lyckades vi återigen TRO att vi är bättre än vi verkligen när. Alltid lätt med facit i hand, men visst hade det varit coolt om tränartrojkan då hade tagit en timeout och snabbt plockat ner oss på isen igen. För plötsligt var det som om vi skulle göra mål i varje byte och allt det fina kloka spel som tagit oss dit vi ändå är, var som bortblåst.

Samtliga tre mål som Örebro vände matchen med i första perioden var frukten av väldigt dåliga beslut.

# 1-2, Fleury tappade sin klubba i anfallszon, och drog sedan på sig en helt onödig utvisning – och till slut sprack då nollan i boxplay.

# 2-2, backa-backa-backa – ingen gick mot killen som hade pucken och skott i mål bakom en skymd Jocke.

# 3-2, Mihalik, ett rent ut sagt skitpass som ställde egen spelare, Örebro fick en vändning och fladderpuckskott i mål.

- Vi verkade tro att vi blev något annat lag, Pittsburgh, sade en lätt irriterad Jonte Hedström i periodpausen.

Fenomenet var inget nytt, detta visade vi upp många gånger i Elitserien. Ett bra spel som tagit oss till en position där det var upp till motståndaren att försöka hitta på något, istället förändrar vi vårt spel och bjuder in motståndaren.

Visst, det blev något bättre i andra perioden, men ändå lyckades vi en gång till att klanta till oss, fick inte ut puckjäveln ur zon och av egentligen ingenting kom 4-2 för Örebro.

I sista perioden skapade vi tillräckligt för att kunna komma ikapp. Det var spel mot ett mål, men för lite puckar på mål och för lite folk i trafiken framför mål. Röymarks reducering i slutet gav ju hopp och hade Önerud inte lämnat målsinnet kvar i bussen hade vi kanske till och med vunnit. Men vi lyckades förlänga spänningen i ytterligare minst en match till.

Ännu en match med maxpuls från läktarplats...

Det hade ju varit så otroligt skönt att få möta Leksand som ett redan klart Elitserielag. Få se sitt hjärtelag utan en klump i magen eller med en alldeles för hög puls. Kunna komma till E.ON med ett stort jävla flin på läpparna och bara njuta av en säkert bra hockeymatch.

Just Leksand är det enda lag som nu kan snuva oss på Elitserieplatsen. 2-0 hemma mot mesta mästarna Djurgården (var ju värt väldigt lite det i Kvalserien…) skickade stockholmarna till Allsvenskan samtidigt som dalmasarna fortfarande har chansen till en Elitserieplats.

Idag behövdes det ingen miniräknare. Vi är sex poäng före och har tio (10) plusmål på Leksand.

Det ska inte behöva hända. Om vi lärt oss av den läxa vi fick idag, ska det inte behöva hända. För att åka till Karlskoga och möta ännu ett avsågat hemmalag, är ingen lätt uppgift. Leksand möter Örebro hemma. Minns sista omgång i playoff-serien till denna serie. Rögle vann med 7-0! mot ett Oskarshamn som då ledde serien och snuvade Malmö på den platsen på bättre målskillnad.

It ain´t over til the fat lady sings, Timrå!