Timrå IK Supporterklubb

The revenge of the Pikk!

Ett snyggt mål.

En snygg assist.

Noll utvisningsminuter!

Ja, Ilkka Pikkarainens återkomst på isen blev kanske ingen supersuccé, men 1+1+0 är ändå siffror som visar att han vill vara med och leka igen.

3-1 mot serieledande Brynäs, fjärde raka segern för våra kära Timrå-krigare och vi är definitivt på väg åt rätt håll!

Jag skrev efter segern borta mot Linköping, 4-1  den 10 november, att jag inte vågade ta ut något mera just då än en seger, att vi först efter fem matcher till kunde börja snacka om trendbrott. Sen kom bottennappet mot AIK som förde oss tillbaka till ruta ett – men nu har vi faktiskt fyra raka segrar och 10 av 12 poäng på de fyra senaste matcherna – det är definitivt ett trendbrott!

Idag vinner vi för att vi är lite hetare framför bägge målen. Defensivt gör vi en starkt insats, och offensivt vågar vi kliva på när vi får chansen.

Ingen Bremberg idag, sjuk. Ett klart avbräck i vårt powerplay, men annars saknade jag inte han speciellt mycket. En spelare som hela tiden kör på treans växel utan någon som helst tempoväxling i kroppen. Men gudabenådade handleder och en blick som få har.

Så idag fick han chansen, Pikkarainen. Drygt två och en halv match på bänken, med något enstaka inhopp. Frågan var om han skulle ta chansen?

Svaret blev nja. Nja för själva spelet, men självklart ett stort JA för ett snyggt mål och en ännu snyggare assist.

Men jag tar det i tur och ordning – för ordningens skull…

En jämn första period, med ett litet övertag för Timrå. Vi hade två powerplay, Brynäs ett, och det var väl endast då som jag var lite orolig. Men vi redde ut det bra och 0-0 var väl inte mycket att säga om.

Inledningen av andra var dock bedrövlig. Brynäs höjde tempot i både ben och pass, och vi såg allt annat än alerta ut. Framför allt våra backar hade det fasligt svårt med pass till egna spelare. På tok för många pass öst-väst, som Brynäs gång på gång fick spelvändningar på.

Så när vår bäste back Mat Robinson fick läge att kliva fram, ja då small det. Skott på benskyddet på Svedberg i Brynäsmålet, retur rakt ut och påpassligt av Alexander Larsson, 1-0 i öppen kasse.

Det kändes helt okey med ledning inför sista akten, speciellt när vi ändå inte varit på topp. Lite av skillnaden nu och i början av serien, då släppte vi in massor av skitmål under våra svackor, nu lyckas vi reda ut dem riktigt bra.

Sen blev det då dax för Pikkarainen att kliva fram. Dock med väldigt god hjälp av Robinson (igen!!), en snabb uppåkning, och var Hallins solomål årets snyggaste i förra matchen så måste Robinsons pass till Pikkarainen var årets pass.

Stenhårt genom hela zonen till Pikarainen som, ja, han kunde inte missa öppet mål. Pikkarainen såg nästan generat paff ut, och hyllade sportsligt Robinsons fina pass. 2-0, kan vi hålla detta nu?

Synd för storspelande Jocke Lundtrsöm i målet blev svaret, nej. Egentligen ingen målchans för Brynäs, men några studsar hit och dit och plötligt låg reduceringspucken i målet. Faan, skulle vi tappa det här?

Pikkarainen hade ett dock ett ess i ärmen. Efter hårt krigande i anfallszon och i Gretzky-position hittade han en framstormande Jeremy Boyce-Rotevall och förlösande 3-1 – och då sken Pikkarainen upp i ett enda stort leende.

En skön seger, och väldigt viktig sådan, nu när Växjö vaknade upp ur sin dvala och krossade Frölunda.

Vi har en lång väg att vandra, på grund av den svaga starten på serien. Jag tycker vi egentligen ska skita i hur de andra matcherna går och fortsätta fokusera på vad vi ska göra. Ett byte i taget, en period i taget, en match i taget.

Modo hemma på tisdag. Jag gillar inte den matchen, och det är inte bara för att vi möter Modo som jag alltid vill vinna mot. Utan för att den är av karaktären ”sexpoängsmatch” – seger och vi är en fjuttig poäng bakom dem, förlust och det är sju poäng. Hittills i år har vi haft förmågan att vika ner oss i dessa matcher…

Jag hoppas dock att spelarna är lika evig optimist som jag är inför varje match. Jag tror alltid på seger, kanske därför jag blir så otroligt grinig när vi förlorar.

Men nu var det ett tag sen. Jag fortsätter gärna med det breda flin jag har just nu på läpparna!

Publicerat lördag, 3 december, 2011, 23:52, av Uffe C