Timrå IK Supporterklubb

Pelle Hallin – vilken soloprestation!

Först tänke jag: varför vänder du hem i egen zon, Hallin?

Svaret kom snabbt. Full fart från egen zon, en syrgasare på Färjestadsbacken och en handledare upp i krysset – banne mej den snyggaste solopresation jag sett på år och dag!

Och ett trendbrott: tredje raka segern för Timrå – vi är (vågar jag skriva det…)på gång!

Seger med 3-2 i sudden mot Färjestad – kanske inte alltför rättvist, men ack så underbart skönt!

Vi gjorde ju en helt okey bortamatch, även om jag tycker att Färjestad lite för lätt tog sig igenom, främst i mittzon och under andra halvan av matchen. Men första halvan var ju riktigt bra.

Då vågade vi stå upp med laget betydligt högre i banan, och de gånger vi stal tillbaka pucken fick vi skaplig längd på anfallen då vi kunde trycka på med alla fem på isen.

Efter 60 minuter uppe i Luleå utan ett enda powerplay så small det direkt på vårt första mot Färjestad. Murley tillbaka på blå, den här gången en halvslagga, men den letade sig in i mål. Så ledning efter första kändes inte alltför illa, tycker vi hade rätt bra koll på hemmalaget.

Sen kom de då, tripp-trapp-trull. På 73 sekunder drog vi på oss tre solklarar utvisningar, inte ens enögda jag kunde säga något om dem. Jonte fasthållning, Önerud tripping och Halonen puckout – ja, nu var inte frågan om det skulle smälla, utan snarare – hur många gånger…

Men med en glödhet Jocke Lundström i målet och ett väldigt uppoffrande spel, inga mål för hemmalaget trots en i stort sett konstant parkering i vår zon. Det hade känt ”okey” med ett mål då, med tanke på att det sedan ändå kom på en ikke-utvisning.

Alltså, det var ju en solklar slashing på Wallin innan Robinsons klubba åkte aningen för högt. Men på denna tvåa kunde inte ens Jocke hålla tätt, skott sedan retur och öppet mål, 1-1.

I kraft av de numerära överlägen som Färjestad hade haft, tog det ett bra tag innan vi fick någon ordning i ledet och jag blev angenämt överraskad när vi i en kontring lyckades skaffa viktiga 2-1 inför sista perioden, Alexander Larsson på fint pass från Fleury. Ologiskt? Ja, men förbannat skönt!

Hemmalaget satsade förstås allt på en kvittering, och Jocke sattes gång på gång på prov. Men fem-mot-fem stred vi väldigt tappert. Naturligtvis skulle Färjestad få ännu ett powerplay, återigen tveksamt. Visst är det tillåtet att tackla en spelare som just passat?

Och att ge vår ”jätte” Max Friberg två minuter för charging (för många skär) måste jag säga var ett hån – han tacklade en spelare i dålig balans – det är inte utvisning.

Och Färjestad tog chansen. Men vad Torp gjorde i det bytet kan man ju undra. Inte går det att låta Wallin stå helt fri framför mål, det är ju liksom som att säga ”varsågod” och var tog du vägen vid skottet, inte ens ett försök att hjälpa Jocke? Dåligt…

Vi klarade 2-2 tiden ut, fem minuters förlängning, kanske vi kan ta dem på straffar igen?

Pelle Hallin ville annat. På värsta ”Stenmark-manér” kryssade han sig in i Färjestads zon, lurade upp back-Nygren på läktaren och skottet i krysset satt lika bra som, ja, jag vet inte vad. Men skitsnyggt var det, och vi vann!

Jaha, tre raka, sju poäng på tre matcher – ja, det är väl bara att fortsätta i den här stilen nu när vi har ångan uppe. Fortsätt att spela ödmjukt, enkelt i egen zon, kliv på när chansen ges.

Kvällsmatch hemma i E.ON på lördag. Serieledande Brynäs mot tabelljumbon Timrå. Sist en serieledare var på besök gick det ju riktigt bra (Frölunda, seger med 3-1). Dax för en ny serieledarskalp, tycker jag!

Publicerat torsdag, 1 december, 2011, 23:17, av Uffe C