Timrå IK Supporterklubb

Jag hoppas det här var starten på något bra!

Missförstå mej inte nu, för jag är så otroligt glad just nu.

Men den här segern sätter jag värde i – om fem omgångar till.

Har vi fyra segrar till av de fem matcherna, ja, då kanske vi kan se ett trendbrott och kan kravla oss upp ur den vak vi befinner oss i mot säkrare is.

Men 4-1 borta mot Linköping, med två stora hjältar i Jocke Lundström och ”Bagarn” Andersson, det är ju inget annat än lördagsgodis – mums!!!

Luttrad av hur det sett ut tidigare i vinter väljer jag alltså att dra åt handbromsen lite. Jag hoppas spelarna gör samma sak, men samtidigt njuter av en skön seger som togs på ett smått imponerande sätt.

Dessutom hade vi ju lite medstuds, det har vi ju inte varit alltför bortskämda med. För är det något vi behöver för att börja vinna, är även lite tur.

En ganska jämn första period som hade känts helt okey med 0-0. Men en bra spelvändning på offensiva blå, lurigt skott från Pelle Hallin som nog träffade en motståndarklubba, så fick vi ganska viktiga 1-0 med oss in i pausen.

Inledningen av andra perioden, nja, då var vi ju inte med. Överhuvudtaget, så kvittering till 1-1 var föga oväntad. Vi hamnde på tok för djupt i egen zon med egna forwards och Linköping har ju några riktigt bra skyttar på sin blå.

Hinner man inte få täckning på dem, då smäller det – vilket det oxå gjorde. Helt utan chans för storspelande Jocke Lundström i målet.

Sedan fick vi ett bra läge i powerplay. Jag vet inte om det är Brembergs intåg i laget som även höjt de andra, för visst känns det som om vi är rätt ok i den spelformen nu! Skapligt bra tryck, till slut en patenterad Pärssinen-styrning och vips, vi var i ledningen igen.

Ett i mina ögon väldigt viktigt mål. Linköping hade ju kommandot, och att i det läget återigen hamna i underläge, det är jobbigt. Och det är ju faktiskt bara människor även i topptippade Linköpings tröjor – och de reagerar på samma sätt som alla gör i det läget – ”faan, nu ligger vi under igen!!!”.

För sen tycker jag vi har bra koll på det mesta. Jocke fortsatte med ett imponerande spel mellan stolparna. Och den hjälp han fick från bland annat vår tredjemålis ”Bagarn” Andersson är ju inget annat än njutningsbart. Bara i ett byte täckte väl han fyra skott – och då hade han skitont efter det första!

Ett stort grattis vill jag även säga till Max Friberg. Inte för att han fyller år i morgon, det gör vi ju alla en gång om året – utan för hans första Elitseriemål! Det är ju inget som många andra kan ståta med, och det var riktigt vackert.

Och det var en Max-stämpel över hela 3-1. Först stoppade han ett skott i egen zon med handsken, tog sig sedan på egen hand in i Linköpings zon och avslutade rätt upp i krysset bakom ingen mindre än Fredrik Norrena.

Vilket paket, alltså! Det hade ju allt, snyggt omslagspapper, en rosett och ett överraskande innehåll. Tala om att ge sig själv den perfekta presenten!

Inte ens ett boxplay sista två minuterna kändes oroande. En väldigt konstig känsla, måste jag erkänna, för det var ett bra tag sedan jag inte oroade mej minst 60 minuter på en Timrå-match. Att sedan ”Bagarn” fick skicka in 4-1 i tom bur var nästan som ett sagans lyckliga slut – rättvist att matchens största blåmärke även fick sätta dit en!

Tre poäng, samtidigt som Modo spöade AIK (det var ju faktiskt bra det) och det grötade ihop sig på placeringarna ovan oss.

Vi har huvudet över vattenytan än så länge, men det vill nog till att vi börjar plocka fler trepoängare om inte resten av serien ska bli iskall.

Så att kalla onsdagens bortamatch mot AIK som en sexpoängamatch är väl inte alltför överdrivet…

Publicerat lördag, 19 november, 2011, 20:44, av Uffe C