Timrå IK Supporterklubb

KRÖNIKA: Börjar jag ana ett Babels torn?

Folket ville bygga en stad. Ett torn som skulle räcka anda upp till himlen. Ju högre tornet blev desto svårare hade de ”där  uppe” att förstå vad de ”där nere” sa. Tornet föll sedemera ihop av sin egen tyngd!

Som troget fan av laget sedan decennier tillbaks, bofast på ståplatsläktaren och oerhört engagerad i Supporterklubben, ser jag mig som en mycket stolt representant för ”dom där nere” .
Nej! Jag är inte en skäggstubbig 23-åring med T-shirt och kulmage som dricker pilsner och skriker HATA MODO!
Jag är en 48 årig biblioteksanställd trebarnsfar. allmänt kulturintresserad barnteaterskådespelare som seglar på fritiden.

 Jag har sedan 80-talet varit löjligt lojal och försökt att vara försiktig med kritik mot ledningen i Timrå IK eftersom de problem en klubbledning ställs inför sällan, eller aldrig, är så enkla att lösa som gemene man tenderar att tro.
Efter helgens supportertåg Stockholm t o r så kan inte ens den förutsättningslöst lojala Janken hålla tillbaks.
Jag hoppas det visar sig att jag har fel men jag börjar skönja ett Babels torn i Timrå IK.

Jag är absolut inte av den åsikten att en förtroendevald styrelse och /eller de anställda ledarna, ska byta fot så fort det blåser till. Jag efterlyser ingen konskvent ”ja-sägare”, á la Lars-Göran Bengtsson (Starke man i SVT), men lyhördheten och fingertoppskänslan i vår hockeyklubb verkar bara bli sämre och sämre.
Jag känner mig , uppriktigt, orolig för att klubben ska tappa sin folkiga förankring.

Vad är nu detta?
Janken som ”alltid brukar försvara klubbledningen med en massa tråkiga argument och krassa fakta”!?!?
Vad har hänt?

Det här blir långt…
Men jag måste börja med att beskriva mitt resesällskap till Stockholm.

Om! Jag skriver  OM Christer Ericsson eller någon annan i styrelsen, mot förmodan, RÅKAR läsa det här så är jag rädd för att dom, annars, inte har en enda susning om vilka som finns med på ett supportertåg.
Bilden av 151 överförfriskade huliganer som skriker KROSSA DJURGÅR´N! stämmer nämligen inte!

Jag vill beskriva den samling människor som stod i hörnet på Hovet för TJ om det skulle slumpa sig så att han har intresse av att läsa vad hans ”kunder” har för sig en lördag i november.

Efter att ha lagt ner hundratals timmar i planering, upphandling av tåg, restaurang och busstransfer, biljettbokning poliskontakter och annat tjafs så kliver vi äntligen ombord på Tågkompaniets tåg som rullat in på Timrå station.
Årets höjdpunkt för mig och många andra.
151 supportrar och sex stycken idéellt arbetande publikvärdar.

En fantastisk blandning av människor.

Längst fram i tåget sitter det unga gardet. Framtidens årskortsköpare, sponsorer, canalplusabbonnenter. De spelar så hög musik att lokföraren inte klarar av att höra sin kommunikationsutrustning. (Dom sänkte när han sa till)
De som lägger mycket fokus på att synas och höras. Visst har de emellanåt en tendens att ”tanka” lite för mycket, vet inte alltid vart gränserna går, föraktar alla som fyllt 30 och ser sig själva som riddare i ett heligt krig”
På det stora hela är det bra och oerhört entusiastiska ungdomar! Håller fanan högt i alla lägen!

Mitt i tåget sitter ”den gamla kärnan”.
De som spelade högst musik för några år sedan men numer ser kvaliteten i en Applespelare med lägre volym men bättre ljudkvalité.
Unga killar och tjejer, en del småbarnsföräldrar, med gigantiska hockeyhjärtan, som arbetar hårt på sina dagjobb och lägger en stor del av sin fritid på att följa Timrå IK. Flera av dem har fortsatt sitt engagemang genom att  arbeta idéellt för klubben.
Hyser ett visst förakt för alla som fyllt 40 och anser att de själva representerar ”Vi som var med när det var som bäst”

Sen har vi de som har vuxna barn och gör vad fan de vill med sin fritid.
Flera är återfallssupportrar som har börjat engagera sig igen. Köpt årskort, åker på bortaresor, shopar loss i Timrås clubshop och ser supporterskapet som ett sätt att njuta av livet.
De föraktar gärna de som inte fyllt 40 och dukar upp en buffe, på vit duk, med små korvar, ostar och  mozarellasallad på kupébordet. Dricker singlemaltwhiskey ur små tennkoppar och har riktiga glas, med fot, till rödvinet.

Till sist har vi ”Di gamle”
De börjar närma sig, eller har passerat, sjuttio!
En och annan kanske börjar bli lite vimsig, vilket visar sig extra tydligt efter en pilsner eller en slurk ur fickpluntan.
”Di gamle” kan ibland tappa sina biljetter, glömma sina väskor och jackor lite varstans.
”Di gamle” föraktar inte någon. Med ålderns rätt har dom odlat en ödmjukhet som resulterar i att de går runt på tåget och klappar alla yngre på axlarna och berättar: ”Ojojoj! Vilken bra tjej du verkar vara” och ”Vilken bra kille du verkar vara! ” Visserligen kommer det alltsomoftast uttalanden från ”Di gamle”  i stil med ”Det var bättre när dom spelade på uterink” och ”På Olle Åhmans tid, då…”
Men på det stora hela är ”Di gamle” oerhört bra stämningshöjare och skapar en charmig ”patina” på supporterskaran.

Det är en kort beskrivning av det oerhört ”sköna gäng” jag ska tillbringa lördagen den 5/11 tillsammans med.

Allt flyter på och stämningen är hög.
Det enda problem som egentligen dyker upp är att tågets tryckluftsystem inte riktigt pallar med allt kissande.
När vi spolar så ofta orkar inte tågets kompressor riktigt med att förse både toalett och bromsar med luft. Om luften tar slut slår bromsarna till!
Tågmästarinnan uppmanar oss att bara spola varannan gång för att inte bli stående efter spåret. Så var det problemet löst!

Vi sammanstrålar med 08-TIKare på centralen och tågar till Sergel Plaza för proviantering.

”Herregud vad mycket fisk ni äter” säger en av servitriserna när jag frågar om allt flyter på.
(Visst! Vi kommer ju från ett laxdistrikt och laxen var oanständigt god i sin simmiga gräddsås!)

Jag och den samordnande publikvärden, Janne, tar taxi i förväg upp till Hovet!
Där träffar vi den som ansvarar för vår entré.
Ingen biffig konstapeltyp utan en trevlig tjej i 25-årsåldern som leende berättar vad som gäller för vår ankomst.
Jörgen från söderortspolisen ringer upp och frågar om allt är under kontroll och att han skickar upp en piket lagom tills vi anländer.
Piketen kommer med fyra sociala stockholmspoliser som snackar lite hockey och konstaterar att vi verkar ha järnkoll på allt.

Före matchen fanns det hopp.
Ett glimrande spel mot Skellefteå i minnet där vi förlorade p g a marginalfel.
En förlust vi skulle ha tagit med ro om tabelläget vore annorlunda.

Nog ska vi väl kunna bjuda Djurgården på en match va!?!?!

60 minuter senare är stämningen helt uppgiven!
Ytterligare en match har Timrå visat upp sin inkonsekvens!
-Inget powerplay!
-Inget anfallsspel!
-Inget försvarsspel!

-Inget ordnat spel över huvudtaget!

Alla är överens: Timrå IK har inget eget spel. Ingen spelidé!

Stämningen på tåget tillbaks till Medelpad är trots allt ganska god, men uppgiven!

Här har vi 157 hockeysupportrar vars hjärtan klappar för Timrå IK.
Det sammanlagda hockeykunnandet måste vara helt djävla sjuuuuuukt!
De ögon som finns med på tåget måste ha sett miljoner hockeymatcher sammalagt!
Dessutom borde såna som Jimmy Hamrin och Ulf C Hellman höja snittet kopiöst med sina djupanalytiska egenskaper.
Inte en enda av dessa 157 har fullt förtroende för Perra Johnsson!
Alla efterlyser någon form av strategi. En väg tillbaks till ett konsekvent spel igen!
Nu har Perra lett laget i 75 omgångar och vi har sett 75 olika spelidéer, 75 olika matchbilder och säkerligen 50 olika sätt att förlora matcher på!

Det här går inte!
Vafan sitter det i?
Challe hade inte heller så bra kläm på spelidé och system men han hade i alla fall några rävar bakom örat och kunde coacha laget till segrar. Perra förefaller fullständigt handlingsförlamad!

Klubbledningen?!?
Vad har dom valt att göra?
Jo! De har valt att ge dojan till…. sportchefen!?!?!

Fine!

Det kanske var ett riktigt beslut?
Det kan jag inte riktigt bedöma.
Dock tycker jag att det var ett mystiskt beslut i det läge vi befinner oss!
Visserligen gav han inte något direkt intryck av att  ha den handlingskraft och det driv som krävs för att leda klubben ur den sportsliga krisen. Men Linkan har banne mig inget ansvar i det faktum att INGEN ENDA MÄNNISKA I VÄRLDEN kan säga vilken sorts hockey Timrå IK spelat de 75 senaste omgångarna!
Att vi har haft 75 olika spelidéer på lika många matcher måste helt enkelt tillskrivas Perra Johnsson!

Klubbledningen signalerar inte någon som helst förtroendekris gentemot Perra!
Alla andra gör det!
Jag mena ALLA ANDRA!

Sportredaktionerna, TIKarebloggen, tikare.se, årskortsköparna, marginalbesökarna, canalplusabbonenterna, ståplatsfolket….
Alla utom ledningen i Timrå IK!
Dom skyller på…. sportchefen!?!?!

Nu tror jag knappast att någon i ledningen kommer att bry sig det minsta i det som står i den här krönikan. (Länken kommer att vidarebefodras men om den blir läst!?!?! Det tvivlar jag på)
Jag börjar, tyvärr, skönja ”Balels torn” och att Timrå IK:s styrelse tillsammans med den övriga ledningen lever i villfarelsen att: de enda som kan hockey i distriktet, är de som finns i klubbens organisation.

För att illustrera min tanke ska jag återge en kommentar från en av de mest nyanserade och kunniga hockeytyckare  jag följer. Jag snappade det på tåget från Stockholm. Först rann det bara förbi men efteråt kan jag inte låta bli att fundera på det.

Jimmy Hamrin: ”Vafan! En del är ju inte riktigt klok! En del mailar mig och tycker att jag ska bli sportchef! Hahaha! Som om jag skulle ha minsta lilla kompetens till det ”

Nä! Jimmy! Det må så vara, att du kanske inte har kompetensen till det men…..

Du besitter en jäkla massa hockeykunnande och har en gigantisk fot i verkligheten!
Jag undrar om Ericsson med övriga styrelsen, TJ, Nubben, Perra, Clabbe, och alla andra däruppe i tornet överhuvudtaget läser din blogg? Du är oerhört kunnig och konstruktiv och borde, åtminstone, kunna ge en viss input, om de vore intresserade.
Jag undrar om dom läser Uffe C:s inlägg på tikare.se eller Roland Engströms/Fredrik Söderbergs krönikor i lokalpressen?

Jag har full förståelse att spelare och ledare fullständigt ignorerar diverse forum på nätet och kommentarsfält där annonyma tyckare kan sprida sitt rabiata hat mot den de behagar tycka illa om.
Men Herr Ericsson.
Det kanske kommer som en överraskning för er i toppen?
Det finns ett otroligt gediget och nyanserat hockeykunnande bland oss här nere vid tornet bas.
Förakta inte det!
Tro inte att det samlade hockeykunnandet redan finns i organisationen.

Christer och övriga styrelsen, TJ och övriga ledare!
Det sista riktar jag direkt till er:

Många röster på tåget sa att dom inte tänker gå på hockey igen om det inte händer något drastiskt.
Den dag kortsidorna är tom. Då går Timrå IK i graven!
Jaja!
Jag hörde nog att ni fnös!
Fnys på ni bara!
Ni kan få försöka sälja flashiga sponsorpaket till vem ni vill!
Men när kortsidorna är tomma och ingen längre snackar hockey på Domustrappan kommer ingen heller att vilja köpa några sittplatser på långsidan som ska stå tomma.
Varför ska då sponsorerna satsa?

 

Jan ”Janken” Åkerström

Medlem i Timrå IK
Medlem i Timrå IK Supporterklubb.
Kassör och webbansvarig i den sistnämnda.

 

PS.
Sedan jag började fila på den här krönikan har Jimmy Hamrin hunnit publicera följande på ST:s tikareblogg:

Publicerat söndag, 6 november, 2011, 19:05, av janken