Timrå IK Supporterklubb

Vi vågade – vi vann!!!

Fram med champangeglasen – det här ska banne mej firas!

Vi vinner!

Rättvist!!

Och vår egen ”president” Jonte Hedström avgör i tom bur – hockeygodis!!!

3-1 hemma mot innan match serieledande Frölunda – vi kan, och vi vågade vinna – underbart!

Om inte det här ger råg i ryggen vete det tusan vad som ska behövas för att självförtroendet ska stärkas. Serieledarna mot tabelljumbon – spela roll i Elitserien, där kan allt hända!

Det var ett tag sedan senaste trepoängaren – omgång sju borta mot Luleå. Efter den matchen har poängskörden varit klen. Vi har väl varit med riktigt bra i spelet fem mot fem, men smått uselt boxplay och ett svagt målvaktsspel har gjort oss till seriens jumbolag – och det har ropats på både det ena och det andra.

Nu tar ju inte denna seger oss från sista platsen, men att få vinna en jämn och bra match bara måste ge laget en adrenalinkick – och sedan får vi hoppas att ruset sitter i en 15-20 matcher till nu…

Idag var det de två V:an som visade vägen. Våga Vinna.

Trots att det var siffermässigt jämnt 1-1 efter två spelade perioder hade vi visat upp ett rätt frejdigt spel och ett uppoffrande spel. Det var ett betydligt mera jävlaranamma framför Riddarn i målet, som ibland i ivern ändå höll på att ställa till det, men krigarinställningen var det minsann inget fel på.

Pikkarainen visade vägen med 1-0, han behöver göra mål eller få in nån bra tryckare annars ser han ut att fundera för mycket. Hockey går så snabbt att det där med att fundera för mycket, näe, då brukar det skita sig.

Inte ens ett mål i baken i boxplay rubbade oss märkvärt idag, ett riktigt skitmål då en sargstuds gav Pyörälä öppet mål – det läget hade till och med jag satt – så det var det inte så mycket att göra åt – bara skaka av sig.

I mitten av sista akten frågade jag mina läktarpolare om de hade någon magkänsla hur det skulle kunna sluta – och då var vi nog rätt överens om att det mycket väl kunde sluta 1-1.

Jag tror det tog 30 sekunder, då styrde Simon Önerud hur snyggt som helst in 2-1 för oss – och stora jublet förstås. Men nästan tio äckliga minuter kvar – skulle vi våga vinna idag?

Jag tror den stora nyckeln till segern blev den utvisning som Frölunda drog på sig minuten efter målet. Vi fick två minuters andrum efter målet, och även om vårt powerplay just i den utvisningen var blekt, så var det viktigt att vi fick behålla ledningen och att vi inte behövde bli tillbakapressade direkt.

Och med 46 sekunder kvar av matchen tog förstås Frölunda ut målvakten – åtta sekunder senare fick vi se Jonte Hedström åka sig fri från mittlinjen och underbart skicka in 3-1 i tom bur – jag förstår din kärlek till Jonte, Janken!

För idag var det den Jonte vi lärt oss älska. Han var i stort sett överallt och gjorde i stort sett allt rätt med pucken. Släppte till sin medspelare i fart, checkade högt, jobbade hem, tacklade – och till slut rättvist matchhjälte.

Kolla texten hittills – jag har inte gnällt på nåt än så länge!

Och det tänker jag inte göra heller. Idag berömmer jag alla spelare för en väl genomförd match med mycket hjärta. Fortsätt så, Timrå IK!

Men nu tömmer vi glasen, nyktrar till och tar oss snabbt ner på jorden igen.

Ny match på tisdag – Modo borta.

Den matchen vill jag väldigt gärna vinna!

 

 

Publicerat lördag, 29 oktober, 2011, 22:28, av Uffe C