Timrå IK Supporterklubb

Viljan finns men det brister i grunderna och kunnandet

Idag gick det inte att klaga på viljan att vinna matchen.

Två rena frilägen, ett par stolpträffar, men usel utdelning.

Bara Jonte Hedström som snyggt hittade rätt, men det blev bara ett tröstmål.

1-3 mot Brynäs och nu är vi jumbo – igen.

Det känns som det är rätt mycket vi behöver just nu. Ett ledningsmål, lite mera flyt med domsluten, nån puckjävel som turligt kan hitta in istället för i stolpen.

Och ett betydligt stabilare grundspel och passningsspel. Som det är nu tar det för lång tid för backarna att få upp pucken i banan, och när passen väl kommer är det på tok för dålig adress. Alltså, finns det ingen av våra backar som kan trycka ner pucken efter isen, istället för dessa klena fladderpuckar – och på bladet istället för på skridskon?

Sen dessa klantutvisningar. Först Pikkarainens hakning i mittzon, vi blev precis fullt när Önerud lyckades med en puck-out knappt attackerad – varför?

Naturligtvis fick Brynäs utdelning, styrning och 0-1 istället för lite medvind för oss.

Vi fick ändå våra chanser. Vampola helt fri, men ”Honken” med på sidledsförflyttningen. Sen en ny utvisning för oss, friläge för Murley, räddning av ”Honken” igen – kontring och 0-2. Långt från rättvist och så jävla ologiskt.

Vi tar tog tag i spelet igen i inledningen av andra perioden. Pikkarianen i stolpen, returen i stolpen. Nytt bra läge för Pikkarainen, ”Honken” helt bortgjord men fick ner klubban, styrde puck i stolpen och returen också i stolpen. Vad var det han sa, original-Honken…”stolparna är mina bästa vänner…”.

Jag trodde jag skulle få nåt bryt efter detta. Alltså, vi skapade hur bra chanser som helst, men den där lilla svarta jäveln var bara inte på vår sida idag.

Och för att spä på eländet kom förstås också 0-3 med en man mindre på isen. Kan ju ses som ett snyggt mål, men jag såg bara tikare som inte jobbade aktivt med klubban mot puckföraren – och då gick det att slå ett sånt smörpass.

Vi försökte. Och försökte. Men en kombination av bra spel/en faslig massa tur av ”Honken” så tickade sekunderna bara på, blev minuter och tröstmålet av Jonte kom på tok för sent. En riktigt sur förlust.

Jag hoppas att spelarna inte känner samma som jag gör, det vill säga: jag tycker lite synd om oss idag – vi förtjänade en poäng. För börjar spelarna tycka synd om sig själva, då är de ute på svag is.

Jag ser tydliga brister. Vi har fortfarande inget grundspel att luta tillbaka på, vi har ett för dåligt passningsspel vilket gör att vi inte kommer med fart. Vi spelar fortfarande med för få aktiva spelare, vi är dåliga på att hjälpa varandra.

Och vi tar märkliga beslut. Jag har en tydlig sekvens som bara ligger och gnager, irriterar i mitt huvud.

Våra tre forwards bågar mot högerdelen av offensiva blå, alla med klubborna rätt för att få pass i fart. Marcus Högström tar röd, skickar iväg pucken stenhårt in i zon, genom rundeln – till vem då? Vi har alla tre forwards på högra delen av rinken, så vem faan dumpar du pucken till i det vänstra hörnet???

Spelförståelse, hallå!!!

Nu är vi där igen, sist i tabellen. Så nu finns det bara en väg, och det är uppåt. Hoppas laget är lika optimistiskt som jag ändå är (trots allt gnäll från mej) - det här går att vända på.

Vi får se det som en 55 omgångars process. Kan vi vända detta är det ju trots allt inte nu som några medaljer delas ut…

Publicerat lördag, 8 oktober, 2011, 22:32, av Uffe C