Timrå IK Supporterklubb

Den perfekta bortamatchen!

4-1 borta mot Luleå!

Smaka på det, hockeysverige!

I det närmaste en 100 procentig insats, och vi vinner ju hur rättvist som helst, dessutom. Det här är nog bland det bästa jag sett av Timrå på bortais – och ännu en välförtjänt trepoängare.

Två raka segrar tar oss förstås inte upp till några trädtoppar, men det känns som om vi är på rätt väg uppåt nu, klättrandes gren för gren. Det som glädjer mej är att vi verkar ha lärt oss rätt snabbt av de rätt naiva misstag vi gjort under inledningen av serien.

Jag kommer till det lite senare…

Trots en knackig inledning med två boxplay, där Jontes utvisning var av typen ”men-för-helvete-skärp-dej-hakning” i anfallszon så gick det ju väldigt snabbt att förlåta honom – det går ju bara inte att låta bli att tycka om Jonte.

Så extrakul att första struten nu kom, och vilket avslut sen. En liten kroppsfint, och hela krysset ledigt på stötsidan bakom Luleås målvakt – marginalen mellan klant och hjälte är hårfin ibland.

Men en drömstart förstås för Timrå – och mera hockeygodis skulle komma.

Powerplay har ju hittills inte varit alltför lysande. Men två mål mot Linköping måste förstås givit råg i ryggen. Nu snackades det ju bara om Luleås offensiva box, som förvisso var rätt effektiv, men direktskott är ju svåra att försvara sig mot.

Så ännu ett extrakul – Marcus Högström – jag trode på ett grattis till första målet i Elitserien – men tydligen var Hagos där med en styrning…

2-0 är förstås ingen ledning att slå sig till ro med, absolut inte på bortais. Men ju längre matchen tuggade på, ju mera kändes det som om att kanske det här var vår match. Och när 3-0 kom vädrade jag att det här kan ju ta mej tusan gå vägen!

Tyvärr strulade vi till det för att bli 100 procentiga idag. Lyckligtvis var det bara under cirka 30 sekunder som vi halkade in i gamla vanor = naivt försvarsspel, så utav ingenting fick Luleå lite onödigt en reduceringspuck i slutet av andra perioden.

Sista akten hade vi faktiskt full kontroll på – imponerande lugnt spel i främst egen zon. Luleå fick aldrig någon snurr på sitt spel, mycket tack vare ett enormt jobb av våra backar och centrar – och förstås Jocke Lundström i målet.

Nästen helt lyckades vi sudda ut det svaga spel vi tidigare visat upp i egen zon. Ingen kladdande från våra backar, utan snabbt över till polaren som sedan sökte uppspelet på djupet. På så vis hamnade vi sällan under press i egen zon.

Och våra centrar, Vampola, Hagos, ”Bagarn” och – Alexander Larsson! Vilket hästjobb i egen zon. Så här ska det se ut, kan vi vinna kampen framför eget mål på det här sättet framöver oxå, ja, då är mycket vunnet!

Det roliga idag sett ur min enögda synvinkel, är att vi tar tre poäng för att vi faktiskt är det bättre laget. Vi spelar inte ett tråkigt bortaspel ala Växjö, utan vi håller ihop laget, tar kloka beslut och värderar situationerna hela tiden på ett beundransvärt sätt.

Två mål i powerplay där vi träffar målet, men även har folk framför och kring buren för skymning och styrning, fortsätt så!

Det var ett tag sen nu, men nu sprättar jag den – segerölen!

Gött!

                                                              * * *

En stor profil har lämnat oss, Sven Tumba. En man med ett enormt stort hjärta, en ambassadör för Sverige i vad han än gjorde.

Jag har haft förmånen att träffa honom en gång, på en golftävling på min hemmabana Vägnön.

Jag satt och fikade med några polare, då Sven kom fram, lade sin hand på min axel och sa:

- Tjena grabben, hur är läget med dej idag?

- Jotack, bara bra, kul och se dej Sven, svarade jag.

Sen gick han vidare, och mina polare satt med ögon stora som tefat:

- Känner du Sven Tumba?

- Näe, svarade jag.

Sån var han, Sven Tumba.

Vila i frid!

Publicerat lördag, 1 oktober, 2011, 22:05, av Uffe C