Skitskön seger – rättvis dessutom!
Mumsigt värre blev det efter säsongens första trepoängare!
Foglossning – islossning – ketchupeffekten – proppen ur.
Idag kom den, säsongens första trepoängare i Elitserien. En seger som smakar så otroligt mumsigt och då spelar det mindre roll vad man kallar segern.
Vi kan ju verkligen vinna med det här laget och det här borde ge oss en rejäl portion av självförtroende.
4-2 mot tippade topplaget Linköping – Hallelulja!
Jag vet inte varför, men varje gång jag ser på Timrå tror jag på seger. Kalla mej obotlig optimist, men det är en rätt skön känsla i kroppen innan varje match. Det spelar ingen roll hur uselt vi spelat tidigare, jag tror på seger.
För det är ju så att även om det blivit 0-5 i matchen innan, så börjar ju varje match om på 0-0 – och då är vi ju med. Och så länge vi är med, kan vi vinna.
En rätt orolig inledning på matchen. Inte den klassiska tokforecheckingen som man brukar vara van vid hemma i E.ON. Istället lite som första ronden i en pugelistmatch – man känner sig för lite ”hur är läget idag, måntro…”.
0-1 kändes därför inte speciellt bra, med tanke på hur vi strulade till det. Alltså, våra backar spelar lite väl naivt och med väldigt små marginaler på tok för ofta. Det här är något som alla andra lag vet om och något som Timrå vet om att de andra lagen vet (är ni med!!) – men ändå lyckas vi strula till det.
Det är ju inte ens läge att vara en målchans, men det blir ändå mål. Sån här skit måste bort – kostar för mycket.
Matt Murley - kan skjuta "dragare" med rätt adress...
Lyckligtvis kvitterade vi rätt snabbt. En klassisk ”Kolan-dragning” från blå från Murley med skillnaden att den var mot mål, och äntligen! – styrning av Pärssinen och 1-1. Det stod sig perioden ut och var väl rättvist.
Pärssinen såg sedan ut att ha fattat var han ska vara – framför och nära målet. Timo är ju en målskytt, och till slut kommer puckarna och till slut sitter puckarna. Ny styrning och 2-1.
Sen var det dax för något som jag hoppas är något som är bestående. Trion Hedström-Larsson-Önerud – sicket driv från trion! Larsson hur spelsugen som helst, ”Jonte” är ju snart ”gamle Jonte” och Önerud som orkar åka hur länge som helst och tacklar på allt – till slut ger även sånt resultat.
Förvisso en rejäl markeringsmiss av gästerna, men ”Jontes” pass till en fristående Önerud var ju lika poetiskt som avslutet – 3-1! Vad är det som händer, det här är ju skitkul!
Petr Vampola. En klasslirare. Underbara uppåkningar, underbar täckning av pucken, underbara passningar – och när han själv vill det – underbart jobb i defensiven. Men när han inte vill, utan glider sakta till avbytarbåset, nja, det ser inte bra ut.
Vi blev fyra mot fem, Torp lyckades som vanligt inte få ut pucken, och onödigt fick Linköping kontakt, 2-3.
Huvvaligen, 20 jobbiga kvar. Och hur mycket av ”raset” mot Djurgården skulle sitta kvar i minnesbanken?
Lite orolig inledning var det av sista akten. Lite dräll med pucken, Linköping fick komma med lite väl hög fart genom mittzon. Men Jocke Lundström i målet kändes väldigt trygg i sitt agerande.
Sen har vi ju Murleys dragare då. Som vi skällde på ”Kolan” för hans mesiga dragare från blå – kanske för att han sällan prickade rätt. Det gjorde Murley. Power play dessutom -igen!! Mitt i slottet, såg inte helt otagbart ut men vem bryr sig, 4-2 men jobbiga sju minuter kvar.
Men vi redde ut stormen. Eller, egentligen, Linköping fick väl inte något värre tryck på oss. Nån tilltrasslad situation framför Jocke, men det löste sig.
Vi vinner – och det är hur rättvist som helst. Linköping må ha hur många ”stjärnor” som helst i sitt lag, men ack så strömlösa. Vi vinner för att vi är det bättre LAGET och det ska vi ta med oss.
Nu känns det som om Luleå på lördag kan bli nåt skojsigt, vi kan åka upp med betydligt mindre press på oss. Nu är vi ju inte tabelljumbo längre heller!
Inte blir Timrå bättre av att Ni stannar hemma - se nu till att fylla läktarna i E.ON när Timrå spelar!!
Slutligen ändå ett stort SKÄMMES - men den här gången är det till er alla som stannar hemma. Knappt 4000 på läktaren, vad håller Ni på med? Grabbarna och laget blir knappast bättre av att Ni stannar hemma i nån form av protest för att det råkar gå sämre än förväntat.
En äkta Timråit är det dygnet runt, året runt, i såväl medgång som motgång!
Så, skärpning! Timrå IK behöver DITT stöd!
Publicerat torsdag, 29 september, 2011, 23:15, av Uffe C
Loading ...
Kan inte hjälpas när man jobbar till 20.00
Bor 65-70 mil ifrån, nybliven student osv. Men jag ska kravla mig upp i vinter förhoppningsvis när jag har mina pengarhögar :)