Timrå IK Supporterklubb

En svidande förlust – men ändå några bra saker att ta med oss

Jag mår illa! Sjöng Magnus Uggla.

Surt! Sa räven.

Det här sved värre än Växjöförlusten! Säger Uffe C!

2-0, 3-1, 4-2. Det ledde vi med under matchen, men ändå käftsmällen 4-5 mot Djurgården, torskmålet inprickat med 29 fjuttiga sekunder kvar av matchen…

Idag skulle vi haft poäng. Tre om vi inte spelat för naivt i egen zon, två om vi fått matchen till förlängning/straffar och avgjort då, eller en om vi torskat då. Men noll, idag var fru Fortuna definitivt inte med oss…

Jag hoppas tränartrion skickar ut en DVD till våra spelare med den första periodens spel. ”Gubbar, när vi spelar så här, är vi faktiskt ett rätt bra elitseriegäng, definitivt inget jumbolag” kunde man skriva i innehållsförteckningen.

FFF – FullFartFramåt, som vi ska spela. Hög forechecking, massor av skott mot mål och spelare som verkligen vill ha in pucken. Och hoppsan, ett bra powerplay! Det har vi ju liksom inte blivit bortskämda med på länge…

1-0, backskott Högström och påpassligt returen av Röymark. Sju sekunder, längre tid behövdes det inte den här gången. Lärdom: sluta kladda med pucken så mycket, utan skott på mål och in och kötta (kötta, stulit det från Janken, men ett faan så bra ord gällande vårt PP).

Tyvärr drar vi på oss lite väl enkla utvisningar, det måste skärpas till, även om Simon Önerud påpassligt fixade 2-0 med en man mindre på isen, så blev klantutvisningarna till slut kostsamma…

2-0 efter första, en av de bättre inledningar av oss på länge, 4-2 efter andra där Djurgården reducerat två gånger om med en man mer på isen, men två timråmål, Röymark igen och Pikkarainen med dryga minuten kvar av andra – tvåmålsledning inför sista, det borde vi väl kunna spela av?

Näe.

Alltså, rent taktiskt gällde det ju att inte ge Djurgården vind under vingarna. 3,47 hade sista akten tickat iväg, då var Djurgården ikapp. Två snabba, rätt lika mål. Här kommer då vårt naiva försvarsspel, som jag nämde tidigare.

Hört talas om att snurra på huvudet, Timrå? Sortera i egen zon? Hålla ordning på sin kille? Jag kallar det pojklagsmisstag – det får bara inte hända på elitserienivå!!!

Just då kände jag mej väldigt tom. Matchen hade glidit oss ur händerna, frågan var bara om det skulle bli ett ras. Men på något vis krånglade vi oss ur svackan och spelet jämnade ut sig.

Vi skapade gott och väl chanser för att kunna vinna, men när hela hallen inklusive spelarna bara väntade på slutsignalen small det.

En oattackerad Oscar Hedman har all tid i världen att lyfta ut pucken ur zon, men istället blev det ett smörpass som Marcus Nilsson fick drömträff på – pang upp i nättaket bakom en chanslös Riddarn. Aj-aj-aj – detta fick bara inte hända!

Vi fick en chans till 5-5, men Hagos avslut var för nära målvakten för att få det lyft på pucken som hade behövts, 4-5 och rullgardinen ner över ett chockat E.ON – hur kunde vi förlora?!

Naturligtvis en bitter förlust. För oss fans, för spelarna. Men som rubriken säger, jag tycker ändå det finns mycket bra att ta med från denna match. Mer puckar på mål, mer folk på mål, mer viljan att göra mål. Fyra mål gjorda, det är ju bra det – vi ska vinna hemma 90 av 100 gånger när vi sätter fyra puckar!

Men fem insläppta är inte bra. Inte på de sätt vi släpper in dem. Okey, boxplay, då är ju risken högre, men sluta ta så onödiga utvisningar! Avvärja en målchans, givet att TA en utvisning, men få bort skitutvisningarna – de kostar för mycket.

Sen m-å-s-t-e vi bli bättre i spelet utan puck i egen zon. Jag gillar när vi enkelt drar pucken i rundeln upp till ”fickan” där våra ytterforwards får jobba ut pucken, men framför mål är det ju rena frökentakterna – släpp handväskan! Jag anser att vi torskar den här matchen tack vare naivt spel framför eget mål – tar vi kampen framför motståndarens målvakt måste vi vara lika mycket i skiten framför eget mål – det är vi inte.

Idag var Petr Vampola banans kung. En tränad Pikkarainen kan mycket väl vara rätt ”lekkamrat” och jag ser fram emot detta samarbetet. Viktigt är då att ”Pikken” börjar spela smartare – fortsätt gärna att tackla, men med tanke. Spela hårt, inte dumt.

Backspelet måste vi lyfta. Hade detta varit en film, hade en konspirationsteori varit filmens handling. För det är väl en tillfällighet att före detta modoiterna Hedman-Hedin är våra svagaste backar just nu?

                                                               * * *

Ser att min matchkrönika från Växjömatchen upprört några icke Timråiter. Så ett förtydligande: jag är enögd, jag är Timråit 24 timmar om dygnet, och jag skriver för Timråiter. Så ”take it or leave it, suckers”!

 

 

Publicerat lördag, 24 september, 2011, 21:05, av Uffe C