Timrå IK Supporterklubb

Tack ska du ha, Riddarn!!

Så förbannat gott!

Nära tre poäng, men va faan, två poäng på bortais mot Skellefteå – jag är ändå supernöjd!

Straffseger sedan ”Gnagarn” Andersson hittat rätt på vår fjärde straff, samtidigt som Stefan Ridderwall spikade igen -underbart!

3-2 i en av säsongens svåraste bortamatcher, det värmer…

96 sekunder från en trepoängare, ett stolpskott i förlängningen från en tvåpoängare – ett tag kändes det som om oturen skulle grina oss i ansiktet. Dessutom ingen Hirschovits som straffskytt – men väl en Ridderwall som sista utpost – det räckte gott och väl idag.

Spelmässigt tycker jag vi gör en bättre match i premiären mot AIK. Nu mötte vi visserligen ett bättre lag, men det var för många av våra ledande spelare som var osynliga.

 En klart godkänd första period förutom att vi drar på oss helt sjukt idiotiska utvisningar. Två helt omotiverade crosscheckings från Petr Vampola, vår stjärncenter som ska leda laget på isen. Hur hade han tänkt göra det från ”snickerboa”? Skärpning!

I andra perioden får vi bra utdelning utan att egentligen skapa några chanser. Men vi är likt fjolåret bra på att utnyttja misstag från motståndaren. Vi är bra på att vända spelet snabbt och gör även två påpassliga mål, Vampola och Murley, på den här typen av spelsekvenser.

I sista perioden är vårt spel varken vackert eller välspelat, men på det stora hela välorganiserat. Vi håller ihop laget bra, men jag tycker ändå det är för mycket ”gallertakter” i form av att vi tittar på pucken för mycket och blir för lätta att göras bort.

Dessutom tacklar vi ju för lite. Bland det bästa jag ser på en hockeyrink är en offensiv tackling i anfallszon där man sedan vinner puck och får tryck. Nu är det för många som väljer ”Siljansvängen”. Pikkarainen, vars är du? Du behövs nu för att lyfta vårt fysiska spel!

Lite synd är det att vi tappar trepoängaren på individuella misstag. Två gamla modoiter dessutom (hoppas det var en tillfällighet…). Först måste Oscar Hedman haka efter att bara tittat på pucken, Skellefteå satsar med sex mot fyra och då har Pierre Hedin chansen att lyfta ut pucken men agerar på tok för långsamt.

Backskott, pang upp i krysset, inte en chans för Riddarn. Då avlossade jag alla de svordomar som jag lärt mej under åren…och var väldigt besviken just då. Jag ville ju så gärna ha tre poäng…

I förlängningen lyckades jag ta mej ner på jorden igen. ”Tja, poäng mot Skellefteå borta, det är ju faan bra det” intalade jag mej. Och efter stolpträffen med 20 sekunder kvar var det bara att hoppas på straffarna.

De sex första straffarna var inte speciellt bra, Murleys rent usel – så okoncentrerad får man inte vara när det är viktiga poäng på spel. Och jag ville ju så gärna se Per Hallin som straffskytt, men ikke.

Istället klev ”Gnagarn” Andersson in, en cool skottfint och sedan pucken mellan benen på Hadelöv. Sen en klassiker av Ridderwall, det var ta mej faan en kopia på Tommy Salos räddning mot Paul Kariya i OS-finalen 1994 – med samma utfall!

Just nu har jag svårt att lyfta någon enskild spelare, åtminstone utespelare. För klart bäst var Stefan Ridderwall. I kampen om förstaspaden är det klart övertag för Riddarn just nu – tätare, jämnare och mera tur (två klockrena ramträffar bakom honom…) just nu än Jocke Lundström.

Nu ser jag fram emot livehockey igen, Växjö hemma på torsdag. Och med dessa två poäng med i trunken hem känns det inte längre som en måstematch, men ändå en ack så viktig match.

Det är nu vi ska börja att upprätta vår heder på hemmais, visa att i E.ON-arena är det Timrå IK som bestämmer. Fyra dagars vila och rehab, förhoppningsvis får vi tillbaka några spelare.

Det verkar vi behöva - trots två sköna poäng mot SM-finalisten Skellefteå.

 

Publicerat lördag, 17 september, 2011, 19:56, av Uffe C