Timrå IK Supporterklubb

Två raka – och 12:e cuptriumfen redan klar

Snabbt, stabilt och ganska nära jätte-jättebra.

Näe, det är inte ComHems Bredband det gäller, utan Timrå IK:s insatser hittills i SCA-cupen.

Två matcher, två vinster – och cupen redan i hamn!

 3-1 i ”finalen” mot Brynäs, och lite kusligt är det – jag har tippat rätt slutresultat i bägge Timrås matcher…

Så alla ni som ska se avslutningen mot Sundsvall – när det står 4-1 till Timrå kan ni göra något annat – det blir inga fler mål då…

Precis som i fjol blev mötet med Brynäs en betydligt bättre match än den mot Modo. Bättre fart från bägge lagen på rören, bättre fart på passen och betydligt intensivare hockey.

Ärligt talat var jag lite orolig under första perioden. Jag tycker Brynäs på tok för lätt fick sätta press på oss i vår egen zon och det smög sig in en liten oroskänsla att jag kanske, kanske överskattat mitt hjärtelag.

För även om Pelle Hallin mitt i all brynäspress rakade in sin egen retur och 1-0 för Timrå, tycker jag perioden var Brynäs. Inte för att de vaskade fram värst farliga chanser, utan mera för just det att de så lätt fick press på oss.

Kanske våra tre vise män i båset kände samma sak, och lät meddela detta till grabbarna under första periodpausen. För sen kom det ju ut ett helt annat Timrå i den andra perioden.

Härligt nog var det vi som satte press, det var vi som dikterade villkoren ute på isen – och det var vi som satte puckarna. Jag älskar detta i hockey när man från ett underläge ändå kan vända det till något bra, och till slut vinna tack vare denna förändring.

Ni som har förra säsongen i minnet kommer väl ihåg att det många gånger var tvärtom för Timrås del. Bra förstaperioder, massor av rent dåliga anderaperioder som då utmynnade i en för brant uppförsbacke som inte hanns rättas till i tredje. Det får ju gärna vara ett trendbrott till i år…

Röymarks styrning betydde 2-0, Pelle Hallin igen till 3-0 med en man mindre på isen och sedan blev sista perioden en ren formalitet mot en till slut rättvis seger. Brynäs fick visserligen ett tröstmål och skapade lite tryck mot slutet, men med trygge Jocke Lundström i målet blev det aldrig någon fara på taket.

Vad som glädjer mej är att ”Linkan” verkar ha träffat väldigt rätt med många av sina nyförvärv. Jocke i målet, hur lugn och stabil som helst, Mat Robinsons backspel är en fröjd för hockeyögat såväl defensivt som offensivt, Petr Vampola, ja, han är redan den förstecenter som kommer att leda oss i vinter, tro mej!

Jonte Hedström, så ska det se ut, nu känner jag igen dej! Faan va kul om vi får tillbaka den Jonte vi hade när han var i sitt esse!

Och nye lettiske backen Alexandrs Jerofejevs, ja, ge honom lite tid och han kommer säkert att bli nyttig, främst defensivt. Att han har det i sig är det inget tvivel om.

Det saknades några spelare. Men man spelar ju alltid bästa laget för dagen, och har vi ett sparkapital i Patrik Edlund behöver man ju inte bli alltför orolig när det dyker upp backskador – en glädjande stabil insats som lovar gott!

Så nu är allt guld och gröna skogar då, slutspelsplatsen klar? Näe, nog fattas det fortfarande mycket att jobba på. Powerplay, huvaligen, det var inte mycket att hurra för. Långsamt, stillastående och idéfattigt – här har våra vise män rätt mycket att jobba med.

Jag hoppas att vi avslutar cupen rejält nu, och även vinner mot Sundsvall. Bara för att det råkar vara klart har ni ett ansvar mot oss som kommer för att heja fram er till nya framgångar på isen.

Det är er plikt, banne mej, att vinna!

4-1 och jag köper en Trisslott, men jag har gärna fel och ser slutresultatet 7-1…

Publicerat lördag, 3 september, 2011, 00:30, av Uffe C