Timrå IK Supporterklubb

It ain’t over ’til the fat lady sings!!!

Jag hoppas ni ursäktar att jag blandar in lite utländska här – men jag gillar den amerikanska varianten bättre än den svenska.

It ain’t over ’til the fat lady sings!!!

Nio sekunder kvar, Ilkka Pikkarainen skjuter sönder nätet och kvitterar, sen skickar Mattias Karlsson in segerpucken i förlängningen och vändningen är totalt.

2-1 mot HV71. Underbart och så jävla rättvist med två hyperviktiga poäng!!!

Timrå gör en sjukt bra hemmamatch, förmodligen topp fem denna säsong, men är nio fjuttiga sekunder från en förlust – det hade varit ett enda stort hån om HV71 fått åka hem med alla tre poäng denna afton.

Jag tycker vi dominerar stora delar av matchen. Vi har ett bra försvarsspel, bra anfallsspel och bra PP – där vi plötsligt låter pucken göra jobbet. Plötsligt slutar vi att kladda med pucken, utan sätter fart på den svarta jäveln med direktpass – det är nästan så jag tror att Perra och spelarna tjuvläst mina senaste matchtexter – och storsint som jag är bjuder jag självklart på detta…

16-6 i skott efter första perioden. Men ändå 0-1, sedan Johan Davidsson lite väl enkelt föst in pucken i mål på sitt friläge. Enda misstaget från PW som var tillbaka i målet – och det såg länge ut att vara matchavgörande. Det hade svidit värre än salt i ett öppet sår…

En andraperiod som vi faktiskt lyckas spela oavgjort (fyra raka förlustperioder innan) kändes ju som ett stort steg i rätt riktning, och fortfarande ett rätt stort övertag. Jag tycker faktiskt att det var Timrå som mera uppträdde som ett slutspelslag än HV71, som bara försvarade sig.

Sen hade ju faktiskt HV71 rinkens främste i målvakten Daniel Larsson. Men eftersom vi fortfarande har förbaskat svårt att omsätta våra chanser i mål, till och med friläge från blå, Matt Murley, lyckades vi bränna, och en klocka som tickade allt närmare full tid, så kändes 0-1 bara så jävla orättvist när vi gör en så pass bra match.

Det var egentligen inget som talade för en kvittering, lyckligtvis hade trion Gabriel Karlsson-Kim Hirschovits-Ilkka Pikkarainen andra tankar i skallen än en förlust. Vunnen tek av Gabbe bak till Hirschovits, snabbt pass över till Pikkarainen vars direktskott gick rakt in i mål – och igenom mål. Videogranskning, jag var bergsäker på mål men det var ändå rätt skönt att få se domar-Lärking peka på mittpunkten – Vi är Timrå och vi ger a-l-d-r-i-g upp!!!!

Av bara farten vinner vi. Det är så underbart att se Mattias Karlsson fullständigt sönderbomba Daniel Larsson som förstås inte har skuggan av en chans att se pucken förrän den ligger i maskorna bakom honom – i mål – och nätet som höll…

Två slagga från blå – å hej å hå!!!

Idag tänker jag inte klaga på en enda spelare – bara ställa en liten fråga: varför kan vi inte spela så här mot AIK? Då hade ju slutspelsplatsen redan varit klar…

Avslutningen på Elitserien blir nu en riktig rysare, och man undrar ju lite smått om Alfred Hitchcock på något vis är inblandad. Mellan åttan AIK och tolvan Södertälje skiljer det två futtiga poäng och två omgångar kvar.

Timrås match borta mot Södertälje på torsdag, vågar jag se den? Inga naglar kvar att bita på, men ändå en skön känsla i kroppen att våra röd-vita krigare har mer att ge. Jag hoppas att grabbarna i laget känner samma sak.

Publicerat onsdag, 2 mars, 2011, 00:16, av Uffe C