Timrå IK Supporterklubb

Matematisk term – eller Timrås formkurva?

Vågar jag skriva det?

Att det här kan vi ta med oss till nästa match – inställningen, farten och kriget ute på isen.

Poäng mot serieledande HV 71 – och Timrås formkurva liknar mer en sinuskurva.

Skitsamma att det blev förlängningsförlust – eller ändå inte…

Varför? Ordet gnagde i min skalle under i stort sett hela match.

Varför spelar vi inte så här mot AIK, Södertälje, Modo och Brynäs – lagen som vi kämpar emot kring kvalserie- och slutspelsstrecket?

Varför studsar vi tillbaka flera gånger under säsongen efter en svag insats, plockar poäng, för att i nästa match halka tillbaka i samma gamla hjulspår igen?

Finns det några bra svar på detta? Tja, en teori kan ju vara att när vi möter de så kallade topplagen, så bjuder de upp till dans på ett helt annat sätt. Det behövs ju två för att dansa, heter det ju.

Ett lag som HV 71 vill ju vara så lite tid som möjligt i sin egen zon och de har många skickliga spelare i sitt lag som heller gör mål än släpper in. Det är kanske därför HV alltid gör många mål men även släpper i rätt många. HV spelar en rolig hockey.

Jag tycker det var en jäkligt bra hockeymatch och en riktigt bra hemmamatch av Timrå – en av säsongens bättre. Med tanke på att vi numera sällan har ordinarie lag (Viinanen sjuk idag, men Hallin tillbaka) och nya femmor för femitielfte gången i vinter så ger vi HV 71 en rejäl match.

Svackor får alla lag i alla matcher. Kan vi framledes minimera dessa svackor till att spela 0-0 under de perioderna, ja, då kommer vi börja vinna oftare. Byta ut sinuskurvan till en betydligt stabilare formkurva med en längre uppåtgående trend.

En helt ok första period och ledningen efter första 20 minuterna kändes ju bara bra. Sen kommer den då, andra perioden. Då vi brukar ställa till det. Så även idag.

Alltså, vi hade ju tränat på att komma i tre mot två med tidiga avslut mot mål och sen kötta in en eventuell retur. Istället åker vi på egen medicin. Mest trist HV:s 1-2 mål. Jag tycker att Hirschovits blivit bättre och bättre sista tiden, men att spela så snålt på offensiva blå – näe, det håller inte på den här nivån.

Det utnyttjar motståndaren hänsynslöst, och det är dessa individuella avgörande misstag vi m-å-s-t-e minimera under våra svackor. Då är ledordet enkelt. I vår position har vi inte råd att vara givmilda.

Sista perioden är riktigt bra av Timrå. Hade det inte varit för en storspelande Daniel Larsson i HV:s kasse hade vi vunnit – lätt. Men en axel här och en skridskospets där, en bra målvakt ska ha tur. Tur för Timrå så tog turen slut till slut, och kvitteringen är hur rättvis som helst.

Vi får sedan möjlighet att dels avgöra i power play sista halvminuten, samt 1,26 i förlängningen men då var vår tur slut. Men med lite tur med domslut, hade vi haft fem mot tre under förlängningens inledning – Patrik Sjöberg, är det inte slashing om man slår av motståndarens klubba? Du är pinsamt dålig!

Sen tappar vi bort Laine i förlängningen som då omarkerad får styra in segermålet för HV. Ridå ner.

Men som jag skrev inledningsvis, vågar jag skriva att det finns massor att ta med sig till nästa match? Vi har ju en viss förmåga att studsa åt fel håll efter en bra insats, speciellt mot lag som vi helst ska vinna mot.

Jag nöjer med med att lyfta fram en person: Björn Svensson. Som vanligt hårt jobbande men idag blev jag lite paff. Först markeringsfajten mot Luoma efter den fula tackling mot Lander och sen i bytet efter en offensiv tackling! Fortsätt så, Björn, du kan ju!

Är det så här vi ska spela? Snabbt in i zon, skott, retur. Mindre kladd med pucken, mera desperation?

Ja, varför inte. Vi har ju svårt att föra, så varför inte förföra!

Publicerat söndag, 16 januari, 2011, 00:02, av Uffe C