Timrå IK Supporterklubb

20 säkringar=spelare flög i E.ON

Kan nån förklara va faan som hände 9.31 in i andra perioden?

Ja, Södertälje kvitterade juh. Men samtidigt gick ta mej faan varendra säkring i E.ON:s proppskåp och Timrå viker ner sig och spelar den sämsta jävla hockey jag sett på länge, vi är kvar i omklädningsrummet när sista perioden börjar och tappar matchjäveln på de första 93 sekunderna.

2-3, i en match vi skulle skicka Södertälje allt närmare kvalserien och samtidigt själva skaffa oss kontakt kring slutspelsstrecket – nattsvart…

Alltså, jag fattar ingenting. Vi inleder ju matchen traditionsenligt i ett högt tempo, sätter bra press på Södertälje och man sitter liksom bara och väntar på att ett utspelat Södertälje snart viker ner sig. 0-0 efter första perioden, jag kände mig trygg och förhoppningsfull inför fortsättning.

Och när Kim Hirschovits skickade in 1-0 i öppen kasse kändes det som om det bara var början på en riktigt trevlig afton. ”Va kul för nyförvärvet Jamie Lundmark, att få börja med en seger” tänkte jag. Kanske det var nån på isen som hade samma tanke.

För efter Södertäljes förbannat onödiga kvittering händer ju nåt. Målet är onödigt eftersom två spelare glömmer att vrida på huvudet och räkna in vårt motstånd och skottet som letar sig in är ju knappt värd namnet.

Sen händer något. Det blir världens hawaiihockey och ingen som helst ordning i ledet. Allt som varit så bra i halva matchen bara försvinner ut i tomma intet.

Inledningen av sista perioden blir man ju nästan gråtfärdig av. Mattias Karlsson stöter vid offensiva blå på en 50-50 puck som han naturligtvis är för sen på, kontring och skott – smack – upp i krysset. 1-2.

Jaha, men inte var det nog med det. Det hinner ticka iväg drygt en minut till, passivt spel i egen zon och gästerna tillåts trampa rakt in framför vårt mål och 1-3. VAD FAAN ÄR DET SOM HÄNDER!!???

Perra tar time-out. Men det känns ändå som för sent. Hade det gått att backa tiden hade det varit bäst att tagit den i pausen mellan andra och tredje. Ruskat om samtliga 20 spelare med en örfil på var och en.

Det tråkiga är att jag ser ingen som helst desperation hos spelarna, trots att det är gott om tid kvar av matchen. Många kommer med nedböjda och skakande huvuden när de byter – va faan – kan Södertälje göra två mål på 93 sekunder ska väl vi kunna göra detsamma på de 18 minuter som är kvar!!!

Två gånger om med powerplay på slutet hade ju kunnat räddat mycket denna afton. Pikkarainen hittar rätt på det ena, men sen vill det sig förstås inte. Vi är inte tillräckligt heta – och i powerplay är det för få av de spelare som får förtroendet som ens utgör ett hot att göra mål.

Det värsta är att Södertälje inte är ett skit bättre än Timrå. Men det är klart, lyckas man göra tre mål på två målchanser och sen försvarar sig med näbbar och klor kan det ju gå vägen.

Det känns bara så otroligt onödigt att förlora på det sätt vi nu gör…

Publicerat fredag, 14 januari, 2011, 00:01, av Uffe C