Timrå IK Supporterklubb

Ännu en odiskutabel förlust mot AIK

Ishockeyspelarens viktigaste instrument: skridskorna.

Det går inte att stå still och spela hockey, Timrå IK!

Jag fattar ingenting, hur kan allt som var så fantastiskt bra mot Frölunda vara totalt bortblåst tre dagar senare? Nyårsfirande?

3-1 för AIK, och det svider värre än salt i ett sår att erkänna att AIK återigen är klassen bättre än Timrå.

Det finns massor av saker att göra i hockey, som inte går att göra i andra sporter. Till exempel om inte spelet funkar, så går det att k-ä-m-p-a. I varje byte åka skridskor utav bara faan och göra allt för klubbmärket på bröstet, för sina klubbkamrater och för sina fans.

Idag viker vi ner oss på ett tråkigt sätt. Spelet utan puck är helt obefintligt, och för att vara lite ironisk, så det enda vi gör på isen är att förbättra åskådarsiffran. Vi står ju bara still och tittar på vår kompis som har pucken, ingen som helst rörelse eller vilja att skapa ytor, att skapa lägen.

Även om Agatha Christie verkar ha ett finger med i uttagningen kring vår laguppställning, numera döpt till ”Tio små negerpojkar” – där spelare efter spelare blir skadade eller sjuka, så måste de som är kvar åtminstone försöka att kämpa. Varför är det så svårt att ta med sig allt som varit bra ena dagen till nästa? Faan, då borde väl självförtroendet vara på topp!!!

0-0 efter en halvjämn första period. 1-1 efter en andra period där vi är utspelade, och tyvärr ger vi AIK energi med en målvaktstabbe av debuterande Aleksis Ahlqvist. Men att skylla på målvakten är att göra det lätt för sig, utan Ahlqvists målvaktssspel fram till kvitteringen hade målet kommit betydligt tidigare.

Sen startar vi tredje perioden riktigt bra, men efter AIK:s timeout släpper vi över allt initiativ igen till AIK. Naturligtvis är det en solklar offside på 2-1 målet och naturligtvis skulle Ahlqvist inte släppt den returen och naturligtvis studsar pucken oturligt vid 3-1 – men för faan, vi är ju inte där, hur ska vi då ha tur med något???

Det känns lätt att skylla allt på skadeeländet, naturligtvis har detta sin del i det hela, men nu är det nog dax för spegeln igen. Att var och en rannsakar sig själva, ”vad måste jag göra bättre!”.

Jag trodde aldrig att avsaknaden av en 18-åring skulle vara så stor, men helt klart är att Anton Lander saknas. Ingen annan verkar ha hjärtat eller förmågan att vilja ta tag i eländet – och det är ju bedrövligt, med tanke på de lönekuvert vi har på isen…

Det här var den första matchen i raden av fyra raka bortamatcher. På pappret förmodligen den lättaste, för nu väntar Skellefteå-Djurgården-Färjestad. Finns en viss risk att Timrå IK spelar en ren jumbofinal när Södertälje dyker upp i E.ON den trettonde.

Men ingen blir gladare än jag om jag har fel…

                                                               * * *

”Linkan” det är dax nu! Nu måste vi ha in friskt blod och det i form av spelare som flyttar ner alla andra ett snäpp i hierarkin. Nu går det inte att komma med nån Peter Nylander eller Jens Svensson vars bäst-före-datum gick ut nån gång på 90-talet, nu måste det in spelare som lyfter Timrå IK!

Jag vet inte om Martin Sonnenberg är rätt spelare, inte för att jag har något emot honom, utan mera för att han inte spelat hockeymatcher på ett bra tag. Vi behöver spelare som kliver in direkt och tar tag i det hela!

Publicerat söndag, 2 januari, 2011, 20:31, av Uffe C