Timrå IK Supporterklubb

Tänk om vi fick möta Frölunda lite oftare…

Ibland går det bra att koka soppa på en spik. Har du bara rätt ingredienser smakar det till och med riktigt gott – segerns sötma!

Tränare Perra Johnsson valde att röra om i Timrågrytan rätt rejält, och det gav verkligen resultat.

5-2 och tredje raka fullpoängaren mot Frölunda – tala om en drömmotståndare just nu!

Det var inte mycket som var sig likt när vi såg laguppställningen. Trion Hallin-Larsson-Röymark var intakt, sedan var det tre helt nya formationer som tränare Johnsson snickrat ihop.

Det kändes lite vinna-eller-försvinna, även om det är rätt många omgångar kvar. Men är man inne i en negativ trend, gäller det att snabbt få ett break – så det var definitivt läge att prova något nytt.

Är det något jag imponeras av i dagens Timrå är att man verkar ha lätt för att skaka av sig det som varit tidigare. Förutom debaclet mot HV för några veckor sedan, så försöker vi ju ta tag i taktpinne direkt efter första nedsläpp. Som mot Färjestad sist, och som mot Frölunda idag – full fart framåt!

Och när det till slut ger resultat, och vi får ledningen, ja, då kan vi till och med tappa den för att på nytt komma tillbaka – så jag ser tydligt hur viktigt det är för grabbarna att få det första målet.

Så även om vi under en svacka ställde till det lite väl mycket för oss själva och bjuder in Frölunda med både 1-2 och 2-2, så kommer vi tillbaka. Och jag måste då säga att jag är så jäkla glad att Alexander Larsson äntligen bokförts för mål i Timrå.

I mina ögon fick han kröna sin bästa match i Timrå med en snygg styrning fram till 3-2 – ett oerhört viktigt mål bara 46 sekunder efter Frölundas kvittering, som till slut bäddade för en helt underbar seger.

Idag var det doldisarnas dag. Förutom Alexander kliver Sundsvallslånen Marcus Högström och Gustav Thorell in och är skitbra, duon Björn Svensson och Gabriel Karlsson visar i tredje perioden prov på både spelintelligens och målsinne – jag hoppas att detta var en rejäl kick framåt, självförtroendemässigt. För hela laget.

Men även när man vinner finns det förstås detaljer att förbättra. Power play måste bli bättre, även om vi nu har lättare att komma in i zon och ställa upp oss. Jag vet inte hur länge Perra fortsätter med Hirschovits som dirigent, magin i den stickan är ju helt borta. Alltså, Modo borta hittade han ju Pikkarainen riktigt bra, men sen?

Det går ju så lååååååångsaaaaamt. Så fort han får pucken söker han det svåraste passet. I min värld går ett bra power play ut på att snabbt förflytta pucken, få förflyttning på sina motståndare som till slut av trötthet eller med en ren chansning går bort sig – DÅ ska det där smarta passet komma som ger öppet läge.

Perra, har vi verkligen ingen bättre i grytan att testa?

Ny match på söndag, kanske läge för ett kyrkobesök på förmiddan? Be han däruppe om en seger mot AIK senare på aftonen. Det är väl dax nu, Timrå IK!

Publicerat fredag, 31 december, 2010, 00:27, av Uffe C