Timrå IK Supporterklubb

Nära full pott – men tyvärr straffade

Ja, jag är en dålig förlorare och kommer alltid att vara det när det gäller Timrå IK – men idag är jag faktiskt rätt nöjd!

Trots ännu en hemmamatch utan seger, sedan gästande Skellefteå till slut vinner efter en drös med straffar, till slut då 2-3. Inte alls rättvist, vi var det bättre laget och borde ha vunnit.

Jag tycker att Timrå i och med denna match skjutit sig själv i foten!

Låt mej förklara: först och främst, jag säger detta som positiva ord, absolut inte negativa. Vad jag menar är att Timrå nu visat oss hur laget verkligen kan, och ska spela. En jäkla skridskoåkning, där samtliga spelare på isen visar ett deltagande, såväl med som utan puck.

Jag fick en sån där Dejavu-känsla över spelet, speciellt första perioden. Då var det som om klockan vridits tillbaka till premiären mot Frölunda – ni vet den där matchen då vi fullkomligt körde över och skalperade indianerna från Göteborg.

Efter den matchen har vi periodvis kommit upp i den standarden, men det har varit långt mellan gångerna och ibland har det redan varit kört.

Tills igår. Full fart från start, snabba uppspel från backarna, en jäkla bra snurr på spelet i anfallszon och mycket kropp med i närkamperna. Vi var hetare, ville betydligt mera än Skellefteå. Med lite mera självförtroende i målskyttet, ja, då hade det inte stannat vid ”bara” 1-0.

Sen då denna förbannade andraperiod. Jag börjar bli trött på att behöva gnälla på dessa 20 minuter, men varför ska det nästan alltid jäklas? Alltså, nu har vi ju oss själva att skylla, för vi har verkligen inte råd att bjuda ett topplag som Skellefteå på två mål!

1-1. Timrå har en man mer på isen, när Jimmie Ericsson får pucken på mittlinjen, gliiiiiider fram mot Styfen som backar-backar-backar och åker sedan på en skitdragning och då är det för sent, mitt i slottet drar Ericsson in en backhand. Styfen, vi är en man mer, för böveln, kliv upp och ta tillbaka puckjäveln!!

1-2. Lång skellefteåpress mot vårt mål när pucken gå ner i hörnet. Röymark har all tid i världen, glider ner, försöker sig på att behålla pucken, blir av med den och pang så har Skellefteå F-Å-T-T ledningen. För helvete, Röymark, när vi är under hård press är en icingpuck faktiskt konstruktiv!!

Tröttsamt nonchalant!

Som tur är, är vi Timrå IK – för vi ger aldrig upp! Och det ska alla ha en eloge för, vi viker inte ner oss. Vare sig på isen eller på läktaren.

Kvitteringen är rättvis. Jag till och med sade det till min läktarpolare Hallin tio sekunder innan målet, att ”snart smäller det”. Och ett typiskt transatlantiskt mål. Det är ju inte så ofta vi svenskar eller finnar skjuter bakom förlängda mållinjen, men det var vad Matt Murley gjorde, vallade in kvitteringen.

Gud så skönt!

Sen är vi nära ett segermål, både Murley (i stolpen) och Pikkarainen har utmärkta lägen att sätta dit segerpucken – men icke…

Straffarna är sedan ett lotteri, så jag säger inte så mycket om dem. Idag drog vi nitlotten.

Men vi visade hur vi förhoppningsvis kommer att spela framöver. Full fart på rören, alla deltager, sätter press, stressar. Använder kroppen, använder skallen.  Nu har ni visat att ni kan, då är det bara att gnugga på och fortsätta!

                                                               * * *

Det ska bli spännande vad som händer med truppen nu när Daniel Corso lämnat oss. Kommer Sonnenberg, eller har ”Linkan” ett bättre Ess i rockärmen?

Korttidskontrakterade Matt Murley och Anders Eriksson, vad händer med dem? Mitt råd - behåll dem för resten av säsongen!

Vi behöver ju alla spelare vi kan få just nu, för nu försvinner väl även Anton Axelsson, det såg allt annat än bra ut när han fick hjälpas av isen…

Publicerat onsdag, 8 december, 2010, 01:06, av Uffe C