Timrå IK Supporterklubb

Vilken underbar fem-etta!!!!!

Bragd-Timrå!!

Trots skador och sena sjukdomar visar vi enormt hjärta, vilja och jävlaranamma – och ett ruggigt effektivt skytte.

5-1 borta mot Modo – kan bara sammafattas i ett ord: UNDERBART!!

Naturligtvis ska hela laget hyllas, men jag vill ändå framhålla två spelare: Magnus Åkerlund i målet och tremålsskytten Ilkka Pikkarainen.

Alltså, det kändes inget vidare innan match. Förutom de skadade spelarna så försvann även Daniel Corso och Mattias Karlsson under dagen med magåkommor. Min magkänsla var av den oroliga sorten, trots att jag är en evig optimist vad det gäller Timrå.

Och inte blev det bättre av matchinledningen. Modo satte högsta fart från start och vi var inte ens tvåa på puckarna och vann inga närkamper. Det såg allt annat än ljust ut.

Dessutom hamnde vi lite väl ofta i fel bås, alltså där man får vila två minuter för att domaren tycker att man gjort nåt otillåtet. Vi var inte alls med och ett ledningsmål för Modo hängde verkligen i luften.

Anton Axelsson ville dock annat, och en underbart förnedrande dragning på Tarkki i Modos mål med en man mindre på isen – vilken kalldusch för Modo. Och, om jag inte minns fel, Timrås femte mål med en man mindre denna säsong.

Av bara farten kom även 2-0 och 3-0, fast vi stundtals varit utspelat! Visst är hockey för härligt!

Ibland önskar jag att jag kunde använda en fjärrkontroll vad det gäller Timrås andra perioder. Kunna trycka på snabbspolning framåt så att de 20 minuterna bara försvann i tomma intet. För det vill ju sig liksom inte, hur än vi anstränger oss, känns det som.

Frågan var egentligen om vi skulle hålla tätt mot ett allt mera desperat Modo. Utvisningarna fortsatte att hagla, mina naglar försvann en efter en. Reduceringen kom till slut, och det var inte ens en målchans – men kontakt för Modo inför slutperioden.

Då steg han fram igen, min 63:a, Ilkka Pikkarainen. Ännu ett powerplay-mål till 4-1 efter bara 32 sekunder och det tror jag sög musten ur hemmalaget. För sedan spelade vi väldigt kontrollerat, hade bra sortering i egen zon och gjorde många bra avvägningar och höll oss dessutom kvar på isen.

Det kändes sedan bara så rätt att Pikkarainen fick fullborda ett snyggt hattrick – tre strutar i powerplay – och från nästan exakt samma position. Kom ihåg detta nu, Illka, vars du ska stå!!! Så kepsen av för säsongens första hattrick i Timrå!

Jag brukar inte lägga tid och kraft på spelarbetyg, för det har Sveriges hockeykunnigaste person Jimmy Hamrin full koll på, men jag kan ändå inte låta bli att hylla Åkerlund i kassen (97,7 i räddningsprocent!!), Pikkarainens hattrick och ”Sebbe” Erixsons backspel – och hans kollega Jesper Dahlroths riktiga Elitseriedebut – jättebra, Jesper!

Nu suger vi på denna smällkaramell en dag – och förhoppningsvis är det ingen magsjuka som går i Timrå. Luleå hemma på lördag, då behövs alla spelare.

                                            * * *

Matt Murley – på Martin Sonnenbergs bekostnad? Det svänger fort även på sidan av isen vad det gäller Timrå IK. Jag har full förståelse för att ”Linkan” och styrelsen tänker på nuet och inte en månad framåt – alltför många viktiga poäng står på spel för att vi ska vänta på Sonnenberg som sedan kanske behöver fyra-fem matcher för att komma i matchtempo – vi är inte i en tabellposition där vi har råd med detta. Tyvärr.

Så Welcome to Timrå IK, Mr Murley – jag tror på dej!

Publicerat torsdag, 25 november, 2010, 23:36, av Uffe C