Timrå IK Supporterklubb

ATT är viktigare än HUR

Två starka ord som jag tänker på när jag ser Timrå IK.

ATT och HUR. För lägger man till ”vi vinner” bakom dessa ord får man två rätt skiljda meningar. Och för mej var trepoängaren mot Skellefteå en typisk ATT-match.

Första perioden – blaha. Andra lite bättre, men 0-1, tredje en klar uppryckning och seger – HUR, ja, det är ju skitsamma.

Som supporter räcker det ju med ATT, men som tränare måste man förstås även tänka HUR. Det är därför de är tränare, ledare i båset och på träningarna som ser hockey i ett lite bredare perspektiv än en supporter.

Jag tror att tränarparet ”Perra” Johnsson/”Clabbe” Eriksson har en jäkla förmåga att få ihop gruppen. Jag har svårt att tänka mej att de var nöjda efter första perioden, men att få gruppen mot det gemensamma målet tre poäng kräver sin man, speciellt när matchen är i gång.

Det finns ju liksom ingen knapp att trycka på, typ ”nu-kör-vi-knappen”. Tränaren ska kunna läsa 18 olika ansikten och sedan på ett smart sätt få alla med sig – det tror jag Perra och Clabbe är väldigt duktiga på.

Sedan verkar det finnas ett stort hjärta, ett rejält jävlaranamma och en krigarmoral i Timrå i år. ”Vi är Timrå och vi ger aldrig upp” är en väldigt talade paroll. Det är inte bara klacken som lever upp till detta, så även spelarna.

Som sagt, en skitdålig första period som helt gick till gästerna. Lite bättre i andra men 0-1 – det kändes ändå att vi var på väg in i matchen. Fast det är klart, 0-2 var ju inne bakom Pitkämäki men turligt nog bortdömt. 0-2 är ju en rätt brantare uppförsbacke än 0-1.

Sedan en innehållsrik tredje period. Kvittering i power play, en underbart vacker soloprestation av Sebbe Erixon, bjudningsdans från Gabbe för att sedan avslutas med en artig bjudning tillbaka och segermål av Pikkarainen, min 63:a!

”Pikkaraninen-Pikkarainen – ole-ole-ole” - Så vackert ni sjunger, klacken!!!

Jag tror det här var, för framtiden, en otroligt viktig seger för Timrå. Efter den lyckosamma bortaturnen vill man ju gärna vinna inför sina fantastiska fans. Helst ska det ju gå lätt, men det finns inga lätta matcher i Elitserien – inte ens på hemmaplan.

ATT då vinna trots ATT spelet inte stämmer – det är en styrka.

Jag tror att Perra/Clabbe har hitta bra mix i sina femmor nu. Idag var finnfemman dock väldigt blek, men då klev lite andra spelare fram. Corso/Lander/Hynning tror jag på, sen har vi en tredje- och fjärde femma med gott om både kloka spelare och energispelare. Och en bra målvakt!

                                                               * * *

Om förbundskapten Per Mårts INTE tar ut Sebbe i sin första landslagstrupp kommer jag att gräva en grop och begrava min blå-gula landslagströja. Sen kommer jag att begära att Mårts kölhalas. Sebbe är KUNG PÅ ISEN just nu!

                                                               * * *

Jag brukar försvara domaren. Det går jäkligt fort därute, beslut ska tas på en millisekund. Men idag var Christer Lärking kass. Om man som domare tar en utvisning redan i den första matchminuten för en lätt fasthållning, ja, då har man visat sin nivå. Då kan man plötsligt inte strunta i att ta för samma saker fem minuter senare. Spelarna blir förvirrade, publiken i uppror.

En liten handuppräckning: hur många betalar för att se tre eller fyra domare som syns hela matchen? Jaha, inte nån, vad konstigt…Det är spelarna och spelet som vi pröjsar 200 spänn för att se – inte nån petnoga domare eller linjeman som ser att bytet skett med 10 centimeters felmarginal. Känsla, domare, lite mera känsla, och inte så snabba att sätta händerna i höfterna för att visa er makt, tack!

                                                               * * *

”Vittu!” Hoppsan, det bara kom. Får jag matchstraff nu och missar matchen mot Brynäs? Då blir jag lessen, perkilä…

Publicerat torsdag, 7 oktober, 2010, 23:24, av Uffe C