Perra Johnsson – Magiker eller hockeytränare?

Repris på torget i Timrå?
Jag tror de flesta Timråiter är rätt nöjd med att Perra Johnsson och Claes Eriksson är det nya tränarparet 2010-2011. Perra har en otroligt fin bakgrund som elittränare med två SM-guld i FBK och lilla silvret under två väldigt fina och uppskattade säsonger i hockeymetropolen Skellefteå.
Jag personligen tror Timrå har gjort sig ett riktigt klipp och vi har chansen att hitta tillbaks till det som representerat Timrå-hockeyn i så många år, kanske framförallt under Kenta Johanssons tid i Timrå. En hockey med fart, fläkt och aggressiv forechecking på motståndarna.
Men vad är det som gör denna egentligen ganska oerfarna tränare(4,5 elitseriesäsonger som tränare) till den framgångsrika tränare han har visat sig vara med 3 medaljer varav 2 guld på 4,5 säsong?
Om man ser till hans hockeymässiga meriter är det inte speciellt mycket att hänga i julgranen om man ser till Elitnivå. Jämför man med vår förre tränare Challe Berglund har han 1 OS-guld, 2 VM-guld och ett antal SM-tecken som lagkapten för Djurgården. Men gör det honom till en bättre hockeytränare än Perra som vad jag vet inte har spelat hockey på elitnivå? Meritmässigt är det inget snack om saken, Challe borde vara en klart bättre tränare än Perra, alla dagar i veckan! Med den hockeykunskaperna/meriterna kan ingen tala emot det påståendet. Eller kan man det?
Med de bristfälliga till obefintliga meriter Perra har som spelare måste han ha andra egenskaper som väger upp, annars vinner man inga titlar trots att man har spelare som Rikard Wallin och Jörgen Jönsson i sitt lag.
Om man jämför med fotbollen så har till exempel Real Madrid haft riktigt starka lag som borde kunnat vinna guld i La Liga oavsett vilken tränare de haft på bänken. Men Real är ett av de lag som vunnit minst de sista 10-15 åren om man ser till hur bra spelare man har på planen. Det krävs således en bra tränare trots att man har bra spelare för att vinna guld. Inget lag är självspelande pianon och det är nu vi kommer in på Perras positiva egenskaper.
Till skillnad från t.ex. Challe Berglund(det är lätt att jämföra dels pga att han precis lämnat oss och att han har helt skiljd bakgrund) har Perra under flera år arbetat i ett civilt arbete där han som brandmästare ledde brandstationen på ett liknande sätt som ett hockeylag. En brandstation behöver personal som trivs, som kan samarbeta, som litar på varandra och som vågar göra saker i pressade situationer. Detta precis som ett hockeylag i Elitserien. Är ni med på hur jag tänker? Att ha praktisk erfarenhet av samma typ av ledarskap som en elitserietränare har hjälpt till så han har kunnat vinna 2 SM-guld trots bara 4,5 år som elittränare.

Perra verkar vilja få Åkerlund till förstekeeper. Inte mig emot!
Men nu är det ju faktiskt inte riktigt så enkelt, för alla som arbetar vet att alla chefer inte alls får fram de egenskaper jag tidigare räknade upp(trivsel, samarbete, förtroende, självförtroende). En del chefer är rent ut sagt usla på det. Flera av dessa chefer är dessutom väldigt duktiga att utföra det arbete som han/hon är chef över. De har själv kommit från golvet.
Dvs bara för att man har varit en fantastiskt bra hockeyspelare behöver man absolut inte bli en bra hockeytränare. Men man behöver inte heller vara en bra ekonom för att vara en bra chef för ekonomer. Det gäller att hitta vad som passar bäst för att just den här gruppen människor ska kunna få fram de fyra egenskaperna trivsel, samarbete, förtroende och självförtroende. Det är här vi har Perras starka sida, det är här han vinner matcher och mästerskap!
För att citera Jimmy Hamrin i Tikare-bloggen på st. nu efter första riktiga isträningen:
”Men hade inte Perra Johnsson haft de meriter han har så hade jag nog undrat var Timrå hittat den där gubben. Jag upplevde honom som lite förvirrad och han åkte ibland nästan i vägen i övningarna. Han har dock en ganska avslappnad stil där han viftar med en arm istället för att blåsa i en pipa eller ropa kör. Han höll åtminstone idag en mer avvaktande roll än Clabbe.”
Sen har det han helt klart klivit in mer i träningarna och styrt men det finns en del i det Jimmy skriver efter första riktiga träningen. Första träningarna och första kontakterna med spelarna är jag övertygad har sett ut mycket på detta sätt. Perra har i bakgrunden studerat vad som sker på isen och hur de olika spelarna reagerar i olika situationer. Sedan är det dags för lite Abrakadabra och magin strålar ur hans mun och kropp. Hans positiva egenskaper ligger i att få varje spelare att prestera så bra de någonsin kan i varje situation. Han läser av vad varje spelare behöver för att trivas och ser till att han trivs. Däri ligger magin som gett honom de framgångar som gör honom till en av svenska tränarkårens mest meriterade(i alla fall gällande SM-guld) tränare. Detta är magin som ska göra Timrå till ett stabilt slutspelslag och ett lag som kämpar bland de fyra sista om SM-guldet.
Även om Perra står för en hel del magi och har gjort en hel del underverk i de klubbar han representerat är han ingen gud. Det blir han först om han tar Timrå IK till sitt första SM-guld. Gärna redan 2010-2011! Då kommer han vara Gud, president och allsmäktig i Timrå för all framtid med Sankte-Per(Claes ”Clabbe” Eriksson) vid sin sida.

Gud och Sankte-Per?
Väl mött hockeysäsongen 2010-2011!
PS:
Kan han dessutom göra Åkerlund till en förstamålvakt av högsta ES-klass har han visat klart mer magiska fingrar än Challe Berglund. Då kan jag garantera att vi minst spelar semifinal!
DS
Publicerat fredag, 10 september, 2010, 22:00, av Urban Selin




Om man förväntar sig en briljant coach och istränare med Perra i båset lär man nog få vänta förgäves. Hans styrka ligger i att han är en duktig lagbyggare och stämningshöjare, och med det kan man ju faktiskt komma ganska långt.
Jag tror du har helt rätt men vi hoppas att Clabbe kan stå för den delen. Men om man ser på Kenta Johansson så var inte heller han någon coach utan jobbade mer i bakgrunden.
//
Urban