Krönika:Ungdomar i NHL! Bra eller anus?
Vänta eller åka över och prova? Det är frågan???
Det händer saker på tikare.se!
Ny ordinrie skribent och en gammal ordinarie i rollen som gästskribent.
Vår efterlysning av gästtyckare har gett resultat och först ut i raden av ”nya gästkrönikörer” är signaturen ”Pätr”.
Ni som brukar husera på hockeysnack känner igen honom som en flitig debattör i det forumet.
Här får han friare utymme att fördjupa sina tankar kring hockey i allmänhet.
Så var så god! Ordet är ditt!
Så börjar sommaren 2010 att lida mot sitt slut. Det mörknar allt tidigare, himlen är gråblek och regntung, värmeböljan i juli är snart ett avlägset minne. Innan vi vet ordet av är hösten här. Deprimerande för vissa, för andra betyder det att månader av väntan äntligen är över.
Efter en hel sommar av värvningskaruseller och spekulationer har elitserielagens trupper tillsist tagit form och det är dags att visa vilka lag som lever upp till förväntningarna och vilka som inte gör det.
Jag vill emellertid dröja mig kvar vid Silly Season ett litet tag till, för att konstatera att mönstret upprepar sig. Under de senaste säsongerna har vi sett en allt större talangflykt från Elitserien till Nordamerika, och jag är faktiskt lite bekymrad över utvecklingen.
Egentligen borde jag kanske inte vara det, utan istället stämma in i hyllningskören för alla spelare och ledare som lyft den tidigare så kritiserade juniorverksamheten till internationell toppklass. Att Sverige är den europeiska nationen med störst representation i NHL lovar såklart gott inför framtiden. Men tyvärr finns det en del smolk i min glädjebägare.
Vi behöver inte göra någon längre historisk tillbakablick för att upptäcka vilket markant skillnad det har blivit.
För tio år sedan var det betydligt färre spelare som åkte över till Nordamerika, och de som valde att prova lyckan var alltsomoftast stjärnor i sina respektive elitserielag.
Så ser det inte ut längre.
Nuförtiden har flera av de NHL-flyktade spelarna inte haft något definitivt genombrott i Elitserien, och några av dem är knappt etablerade. Jag kan inte undgå att undra om de inte åker över för tidigt.
Visserligen har jag inga problem att förstå deras beslut. Merparten av de här killarna har antagligen drömt om att spela i NHL sedan barnsben och med det i åtanke är det inte så egendomligt att de tackar ja när drömmen plötsligt kan bli verklighet.
Jag kan också förstå argument som att de vill se hur de kan anpassa sig till den nordamerikanska hockeyn.
Men ibland är det man vill inte det man behöver.
Överhuvudtaget har jag svårt för människor som ofta och gärna talar om för andra hur de ska leva sina liv, och jag är heller inte ute efter att predika och sätta mig på allvetandets tron. För jag har inga svar och jag tvivlar på att det finns en levnadsmall som passar alla människor. Allt jag vill göra är att belysa situationen ur mitt perspektiv.
Faktum är att några av spelarna som åker över till kommande säsong är tonåringar eller just har passerat tjugostrecket.
Det finns ytterligare ett faktum: Så vuxen är man inte i den åldern. Livet har i princip bara börjat, och jag förmodar att man under resans gång kommer att inse att det finns massor i livet att värdesätta, att livet består av så mycket mer än man ens kunde ana när man var i tonåren.
Man ska vara försiktig med att generalisera, men jag ska ändå drista mig till att hävda hockeyn är livet för många av de här killarna – annars skulle de aldrig ha kommit så långt som de har gjort. Och om hockeyn är livet, då behöver man inte var Dr. Phil för att lista ut vad som händer om hockeykarriären plötsligt börjar vackla. Det är även där orosmolnen dyker upp.
Jag försöker föreställa mig hur det kan kännas att som tonåring sitta på bussen genom USA, på väg för att spela omgång 42 i AHL och vara medveten om att man inte presterar som det hade förväntats. Det finns nog en stor risk att tankarna börjar mala då. Jag förmodar att det jag försöker uttrycka är: Man behöver inte ha så bråttom. Bara för att man inte har spelat i NHL innan man fyllt tjugo betyder det inte att drömmen aldrig kommer att bli sann.
Är man en bra spelare så kommer NHL-klubbarna att vara intresserade ändå. Det är inget krav att man måste ge sig iväg så fort man
Har lyckats ganska hyfsat!
får chansen.
Varken tvillingarna Sedin, Niklas Bäckström eller Henrik Zetterberg gjorde det, och det har ju gått ganska bra för dem ändå. Så när allt kommer omkring kanske det inte är så dumt att ta ett extraår hemma i Elitserien, och få chansen att blomma ut och vara en stjärnspelare i sitt lag. Dessutom hinner det hända ganska mycket i huvudet på en när man är i den åldern, och det kan vara nog så betydelsefullt i framtiden. För oavsett om man är NHL-spelare eller inte så är man i första hand människa.
Nåväl.
Som sagt har jag inga svar, bara åsikter, och kan omöjligt avgöra vad som är bäst för den enskilde individen. Och även om jag tycker att en del spelare åker till NHL för tidigt så tar jag det inte som något nederlag om jag blir överbevisad.
Jag kommer hålla tummarna för killarna hela vintern och hoppas på att det bara blir svenskar som nomineras till Calder Trophy, titeln ”Årets Rookie”.
Se nu till att lyckas där borta killar.
Lycka till!
Publicerat tisdag, 17 augusti, 2010, 10:00, av janken
Loading ...
