Jag gillar SCA-cupen

Så var det då dax för 2010 års upplaga av denna trevliga cup.

Den ligger helt rätt i tiden och jag måste säga att det är skönt att det även i år blir en Allsvensk arrangör – det var mycket viktigt för vårt distrikt att Sundsvall ”fick” sin plats till slut. Rättvist? Tja, hur man än vänder och vrider på det hela tror jag man ser det rättvisa utifrån vars man bor.

Två derbyn att se fram emot. Slog upp ordet och den korta förklaringen var följande:  derby, idrottsterm för tävling eller match mellan lag från samma ort eller närliggande orter.

Inte så konstigt att de luktar illa...

För oss som bor norr om Y:et finns det bara ett riktigt derby, matcherna mot ”De illaluktande från Domsjö” – Modoooooooooooo. Det ska vara samma serie, på samma nivå, annars är det inget derby – tycker vi.

Läs hela nyheten

TIK-AIK- En ganska medioker tillställning!

VS :  3 – 0

Det är inte utan att man minns tillbaks när Kramforalliansen mötte Piteå i Latbergshallen!
En klassisk ishall i form av ett uppblåsbart jättetält. Övertrycket var så  markant att det slog lock för öronen varje gång man steg in!
Läktare på ena långsidan, spelare, funktionärer och några journalister på den andra!
Plexiglas som räcker till brösthöjd när man står på nedersta etagen på långsidan!
Men nu var det inte KA- Piteå i Latberget jag bevistade utan Timrå IK vs de nygamla Fjollträskarna AIK i M-Z hallen.

Som hockeymatch betraktat bjöds det inte på någon översvallande underhållning.
Jo! Visst var det kul att se Timrå bjuda upp till munter dans och köra över ett mediokert AIK i första perioden som slutade 2-0.
Inför den andra, gissar jag att Onkel Fester (Roger Melin) hade tagit sina mannar i örat för deras tempo steg en aning.

Läs hela nyheten

Pätr undrar! Har vi fans blivit kräsna?

En blick i backspegeln tillsammans med Pätr!

Redan när jag läste A-kursen i Litteraturvetenskap fick jag lära mig att nostalgi är en känsloyttring som inte uppskattas i akademiska kretsar. Schopenhauers närmast bottenlösa pessimism eller Nietzsches övermänniskovisioner står sig desto bättre. Men lyckligtvis finns det också en värld utanför universitetet, en värld där det är fullt tillåtet att se tillbaka på den tid som passerat och låta minnena återväcka både sorg och glädje.

Mer pretentiös än så tänker jag inte vara för tillfället. Istället ska jag vända blicken mot årets Silly Season, som snart är till ända. Timrå jagar fortfarande forwards till truppen. Åtminstone en till ska skriva på innan truppen är spikad, men jag har en känsla av att man gärna skulle vilja ha två.
Dels har Linkan uttryckt det i intervjuer, dels vore det välbehövligt, förutsatt att man förlänger med Martin Sonnenberg. Sonnenberg kan som bekant, av skattetekniska skäl, inte kan ansluta förrän i oktober – i alla fall inte om Timrå vill undvika en skattesmäll.

Hursomhelst. Hittills har vi kunnat räkna in nyförvärv som Kim Hirschovitz, Ilkka Pikkarainen och Mikko Jokela. Samtliga med meriter från finska landslaget, och de två sistnämnda har dessutom provat på spel i NHL. Att sådana spelare väljer Timrå som klubbadress är nästan fantastiskt – om vi tillåter oss att vara just nostalgiska.
För låt oss vrida tillbaka klockan tio år, till säsongen när Timrå var nykomlingar i Elitserien.

Läs hela nyheten