Timrå IK Supporterklubb

Luleå – Timrå IK (0-1) 100313: Slutspel, musik i mina öron!

Det finns ingen chans att skriva en vanlig matchrapport på den här matchen. Det är bland det sjukaste jag någonsin varit med om och jag vet inte om jag mått så dåligt under en hel match någonsin! Nervositeten startade när vi passerade Piteå och höll i sig hela vägen till slutsignalen löd efter tredje perioden.

Vilken MATCH! Spel fram och tillbaks med en massa chanser åt både Luleå och Timrå. Jag trodde hjärtat skulle gå sönder ett par tusen gången under matchen.

Första perioden startar med en Luleå press men Timrå tar över efter bara ett par minuter. Men det är chanser åt bägge håll och man håller på att få krupp. Timrå får ett par bra lägen och har helt klart taktpinnen i handen men Luleå kontrar farligt och Lindbäck har ett par otroligt svettiga räddningar där pucken bland annat två gånger tar längst ut på spetsen på benskydden. Men Timrå kämpar och sliter och vinner första perioden klart på poäng. Men med en sämre målvakt hade det aldrig gått. Men det syns att det är två lag som verkligen vågade försöka vinna istället för att bara hoppas att man vinner på motståndarnas misstag. Det var verkligen en slutspelsmatch, den sjunde avgörande matchen där bara ett lag kan vinna. Så grymt om man förlorar och så härligt om man vinner!

Andra perioden tillhör Luleå. De satsar på att pressa högt upp och Timrå hade klara problem med att komma till byte och vart gång på gång nedpressad i egen zon. Det kändes aldrig som om perioden skulle ta slut. Det var en pina med Luleåchans efter Luleåchans. När dessutom domarna försöker påverka matchen genom att ta horribla Timråutvisningar så vart inte pulsen det minsta lägre. Att man igen och igen ska behöva kritisera domarstandarden blir ganska tjatigt. Det är dags att öka kraven och självkritiken hos domarna. Caslavas utvisning är helt sagt pinsam om domarna tittar på den efteråt. Det är nära att detta avgör matchen!

I tredje perioden tar Timrå tag i matchen direkt och visar att de är det starkaste laget. Men Modig och hans försvar klarar att värja sig i 6.29 innan Anton Lander frälser Timrå strax efter att Johan Fransson kommit in från en utvisning. Timrå fortsätter ett tag till att pressa Luleå och de skapar egentligen ingenting innan det är 5 minuter kvar. Då får först Sonnenberg en hakningsutvisning efter att han själv har blivit hakad. Luleå skapar ett väldigt tryck och fortsätter trycka på resten av matchen. Men hela laget med Lindbäck i spetsen är magnifik! Han gör ett par sjuka räddningar med toppen med 30 sekunder kvar  där han sträcker ut ordentligt och plockar pucken vid stolpen precis ovanför benskyddet. Nu är man i princip på bristningsgränsen. Hur ska man orka? Men vi orkade hela vägen ut och glädjetjut spred sig både ute på isen och i Timråklacken! Magnifikt!

Det var en sjuk resa och det var tur att jag plitade ner stora delar av denna rapport på bussen hem, för idag kan jag bara minnas Lindbäcks plockning med 30 sekunder kvar. På hela matchen!
Hela historien kring Foppa och den rabalder det vart i tidningarna. Nervositeten som gör att man mår illa från 1 timme före match då vi står i Luleå och väntar på att bli insläppta tills allra sista signalen ljuder. Luleåsupportern som slår Trummar-Patrik över munnen, vilket ännu en gång visar att Luleå måste tänka om gällande sin bortasektion och sina publikvärdar som ska ha koll på publiken istället för på hockeyn på isen. Annars får de lösa biljett som alla andra!

Lindbäck räddning som etsats sig fast, jublet vid slutsignalen, gråten först från nervositet och sedan av glädje. Emelie och Malin grät av nervositet och Skarn av glädje. Fy vad häftigt det kan vara att vara supporter ibland. När vi först ropar in spelarna och får se en ”Moewalk” och sen när vi står i 15 minuter och ropar efter ”Challe på isen”. Vi blir utslängda(eller egentligen snällt bedda att lämna) men då kommer Challe istället ut till bussen och får både kramar, klappar och nån puss på pannan. Dessutom lyckades några av oss(dock inte jag personligen)  få träffa spelarna i Umeå då vi lyckades träffa samma matställe. Det hade iaf blivit stående ovationer!

Lindbäck, Skogs, Caslava, Lander var kungar!

Men glädjen att vara i slutspel är verkligen total… fortfarande… SÅ HÄFTIGT! Nu är det bara 12 segrar kvar på säsongen!

Publicerat söndag, 14 mars, 2010, 14:23, av Urban Selin