Timrå IK Supporterklubb

Tack! Nu känns det bättre! VF -TIK (3-3)

En roadtrip som gav tre pinnar!
Ja! Inte klagar jag med tanke på att resan gick via Karlstad till Götet!
Det är inte de matcher man kan räkna som givna poänger! Fast vilka matcher är det? Vårt bekymmer har ju snarare varit att vi inte kan tvåla dit bottenlagen. Men nu är ett antal trender brutna så då tycker jag att det är dags att bryta trenden på måndag och krossa Södertälje på hemmais!

Med en kraftig förkylning i kroppen satte jag mej med sambo och styvdotter i TV- soffan med föresatsen: Jaja! Vi tog två poäng mot FBK! Kan man tro att det finns kraft kvar till en seger i kväll? Ens poäng?
Jo!
Tamefanken!
Det blev en pinne och kunde faktiskt ha blivit fler. Grabbarna slet och krigade fram en, förbaskat viktig, pinne inför streckstriderna!

Första peroiden tycker jag att laget står upp bra. Vi kunde ha hängt några baljor där om marginalerna hade varit på rått sida. Visst kan man tycka att Corso borde ha tryckt dit den när han får pucken mitt i slottet. Men å andra sidan så blev han nog lika överrumplad som oss andra och bara drog till. Sen är det lätt för oss, att på TV, snett uppifrån, se hur jäkla gott om tid han egentligen skulle ha haft att sikta.

Första målet tillskriver jag två personer. Tomas Skogs och Elias Granath! Vem som är största boven vet jag inte. Skogs lägger iväg en passning upp mot Granath som känns lite onödig! Han var helt ohotad och hade kunnat starta mycket bättre. Men å andra sidan får Granath den, i stort sett, på klubban men missar mottagningen… och vips! Ett rungande slagskott sitter bakom Lindbäck! MPS kvitterar dock strax efteråt med ett, enligt honom, misslyckat avslut mitt i banan. Perioden slutar 1-1.

I början av tredje får vi med oss två utvisningar och Caslava dunkar in en kanon i fem mot tre.  Visst hade vi bud på 1-3 också. Men det blev inte så. I stället kryper frustrationen på oss med att indianerna vänder till 3-2!

Sedan jag började se Timrå IK, någon gång på 80- talet så har vi alltid skanderat. ”VI ÄR TIMRÅ OCH VI GER ALDRIG UPP!” från läktarna. De senaste matcherna tycker jag verkligen att laget har levt upp till det! I stället för att hänga med huvudet och se det som kört så lyckas vi, trots att Frölunda, fullständigt har tagit över spelet, sätta en kvittering och bärga ett oavgjort resultat i full tid!
Faktum är att vi satt i soffan, smått uppgivet, och sjöng: När vi sjunger för Timrå, gör vi mål! med ukuleleackompanjemang! Det verkar ju ha fungerat.
Anger vann en närkamp!!! (Jo! Du läste rätt) och petar fram pucken till vår egen gallergubbe Björn Svensson!

Att det sedan, i stort sett, var spel mot ett mål i sudden, bryr mej inte ett smack!

En pinne i Scandinavium är inget att skämmas över!

Och nu!
Så ateist jag är!

Jag hoppas, vid någon hockeygud, att grabbarna inte kliver in med fel attityd på måndag!
Jag hoppas, vid någon skadegud, att Gabbe, Måns och Pärra inte är illa skadade!
Jag hoppas, vid någon sjukdomsgud, att Sonnenberg är frisk snart!
Och…
Jag hoppas, vid någon trollerigud, att den fina framspelningen till Björn S var en vändning som får Anger att börja spela hockey igen!

Publicerat söndag, 6 december, 2009, 01:58, Taggar: Anders Lindbäck, Björn Svensson, Corso, Elias Granath, elitserien, Frölunda, Magnus Pääjarvi-Svensson, Martin Sonnenberg, Pääjärvi, Petr Caslava, Timrå IK, av janken