Timrå IK Supporterklubb

HEUREKA! Ett lag! TIK-LHC (3-1)

 

En för alla! Alla för en!

Det var på tiden!
Eftersom, vår ordinarie skribent, Urban, befinner sej på annan ort ska jag försöka sammanfatta matchen. Jag är ingen faktafanatiker, kan inte analysera detaljer i spelet eller bedöma enskilda insatser annat än i termerna bra eller dåligt. Däremot ska jag försöka förklara min sinnesstämning efter att ha sett Timrå besegra LHC med 3-1 .

 

 

Det var med blandade känslor jag begav mej till E-On arena i dag!
Visst gav matchen mot DIF mersmak och bortasegern över HV ingav ett stort mått av hopp, men var jag övertygad?
Nej!
Men efter att ha sett Timrå besegra Linköping i dag så har jag insett….
Denna upplaga av Timrå IK kan spela hockey!
Äntligen spelar man som ett lag.
En för alla, alla för en!

Det känns skönt att kunna gå på nästa match med en viss segervittring. Ärligt talat så har jag inte känt så stort hopp under de senaste tio omgångarna utan dragit mej ut mot arenan med känslan av… ”Överraska mej och vinn i kväll!”

Jag ser dagens match som ett genombrott!
Grabbarna spelade hockey i 60 minuter, vek inte ner sej en minut utan trummade på, åkte skridskor och visade en pondus som inte ens har kunnat skönjas tidigare.

Första perioden ägdes av LHC, kändes det som. Men så värst många livsfarliga chanser bjöds dom inte på. Där ser man vad aktiv skridskoåkning kan innebära. Man gav inte motståndarna de ytor dom behöver för att komma in i bra lägen. Naturligtvis lyckas dom dyrka upp vårt försvarsspel emellanåt, dock utan att göra mål. Båda lagen spelar tät hockey och har förhållandevis lätt att finna vägar ur egen zon.
Sen kommer andra perioden.

Då har Timrå plötsligt hittat något sätt att störa motståndarnas enkla vägar ut och börjar mer och mer att bita sej fast i deras zon. Timrå tar över spelet och då går det som det ofta gör i hockey. LHC får en kontring och visar stor klass när dom tre mot två på ett ypperlig sätt spelar sig upp genom zonerna, en snygg dragning och två passningar så hinner inte Lindbäck med utan 0-1 sitter i nät!
Vek gubbarna ner sej?
Icke!
Innan ”den hesa” ljuder har vi vänt matchen och går till vila med 2-1 på tavlan!

Allt jag har saknat tidigare fanns där!
Hög, men klok, forechecking!
Attack i mittzon och en uppoffrande backchecking!

Tidigare har jag tyckt att vi backar tillbaks och släpper in motståndarna i vår zon. Dom har i stort sett fått åka ostörd fram till vår blålinje. Men med ett koppel rödvita hyndor rännandes som furier i mittzon tvingas LHC till svårare lösningar. Den där långa passningen som kan brytas, den där vågade dragningen som misslyckas, framstressade icingpuckar och se!!!
Det ger resultat!

Plötsligt så ramlar farligheterna fram. Brytningar i mittzon och bara några meter in i anfallszon!
Naturligtvis har Linköping ett antal chanser då dom lyckas kontra förbi våra linjer men då försvarsspelet och framförallt backcheckingen funkade i dag så klarade sej Lindbäck undan fler påhälsningar i nätet!

På tal om kontringar!
Fy för den lede, vad skickliga dom är på att kontra, LHC:s gubbar! Dom är tre stycken på linje i stort sett varje gång dom vänder spelet! Utan vårt lyft i försvarsspelet hade dom lätt kunnat sätta ett antal baljor men alla, Jag skriver ALLA våra grabbar jobbade tillbaks med hjärta i dag. Så ska det se ut!

En annan sak jag blir brydd på är Linköpings boxplay!
Dom ser inte ut att röra sej så mycket! Det känns inte som att dom checkar så hårt och Timrå spelar runt i ganska bra tempo! Ändå lyckas LHC i stort sett att förhindra bra skottlägen. Det är som om hela boxen vrider sej som en enhetlig organism. Jag undrar om det är den typ av boxplay man har eftersträvat i Timrålägret tidigare men inte lyckats med? Vårt boxplay, de två senaste matcherna, förefaller mycket aggressivare än tidigare. Mer kämpa och slita än diciplinerad box och det förefaller, i vårt fall, vara effektivare.

Sen tycker jag att det är ett lyft för spänningen att man infört icing i sex mot femspelet. Alltså, för själva underhållningen!
Det blir mycket mer spänning om man måste spela ut pucken klokt än att bara dunka ner den mot tom kasse! Just i kväll var det till motståndarnas fördel. Andra gånger tillvår. Men visst är det ett plus för spänningen!

Nåväl!
Nu ska vi suga på den här karamellen och det känns skönt att kunna se fram emot tisdagens match med tillförsikt.
Visst!
Det finns inga lätta matcher i elitserien. Men nu vet jag i alla fall att mitt favoritlag KAN spela hockey!

Sist men inte minst!

Grattis Axie!
Äntligen! Som Gert Fylking skulle ha uttryckt det!
Så många chanser, så många chanser, så många chanser och…
Nu!!!!!
Satt den!!!!

Publicerat söndag, 29 november, 2009, 01:36, av janken