Timrå IK – Luleå 1-3 09-10-29: Personlig depression
Satt på nätet igår efter matchen och kompisar ville snacka, både om hockey och om annat. Kom ganska snabbt fram till att jag var alldeles för grinig och irriterad för att kunna vara social med kreti och pleti. Men samtidigt kunde jag inte sitta ensam hemma och bara vara grinig. Man måste dela med sig av eländet, då är det tur man har kompisar som är lika tokiga som en annan i hockey. En person som förstår vad man känner och inte kommer med en massa dumma kommentarer. En person man kan surra med och vara less med som gör att man faktiskt mår bättre istället för ännu sämre. Du vet vem du är! TACK!
Det är ganska sjukt vad man påverkas av hockeyn i vardagen. Att man till och med fräser av sin familj och sina vänner för en sport där man jagar en liten gummibit. Men är man inte där själv förstår man det inte! Vad gemenskapen och känslan för ett lag kan göra för den psykiska hälsan…
Det fick man verkligen erfara igår när vi inkasserade ännu en förlust… Fy va tungt det är just nu…
Sonntag har öppet mål…
Ja, vad ska man skriva om eländet som inträffade en sen oktober 2009? Jag vet snart inte vad vi ska göra för att få med oss tre poäng från matcherna. Vi gör två mål som blir bortdömda som 9,5 gång av 10 blir godkända. Vi sätter 2-1 med 1.04 kvar av matchen och lyckas inte hålla det sista minuten. Vi har spel i 5 mot 3 och lyckas inte göra mål. Vi spelar ut ett totalt menlöst Modo och förlorar efter sudden. Man blir så less att man nästan bara skrattar åt eländet… En match närmre till Leksandströjan… En match närmare till 7:an och tvångströjan…
Loading ...
