Timrå IK Supporterklubb

Krönika: It ain’t over until the fat lady sings!

Detta är rakt av kopierat från wikipedia:

It is a common expression in sports reporting. Although there are earlier similar phrases, it is commonly attributed to writer/broadcaster Dan Cook; his original line was ”The opera ain’t over till the fat lady sings.”^[1] This occurred in April 1978, when he coined the phrase after the first basketball game between the San Antonio Spurs and the Washington Bullets (now the Washington Wizards) during the 1977-78 National Basketball Association playoffs, to illustrate that while the Spurs had won once, the series was not over yet.

However, it is now known that Cook did not coin the phrase; Fred R. Shapiro found and published an example in The Yale Book of Quotations which appeared in the Dallas Morning News on 10 March 1976:

Despite his obvious allegiance to the Red Raiders, Texas Tech sports information director Ralph Carpenter was the picture of professional objectivity when the Aggies rallied for a 72-72 tie late in the SWC tournament finals. ”Hey, Ralph,” said Bill Morgan, ”this… is going to be a tight one after all.” ”Right,” said Ralph. ”The opera ain’t over until the fat lady sings.”

Det är en ganska känd fras inom sporten att spelet inte är över förrän sista signalen är blåst. Sista signalen i Elitserien detta år blåses i 13 mars och det är då vi vet vilka lag som spelar slutspel respektive kvalserien. Dock kan inte alla poäng tas den 13:e mars utan det är snart dags att börja samla poäng i korgen. Jag hade tänkt försöka att analysera vad som gjort att Timrå just nu ligger näst sist i tabellen med bara 8 poäng och två vinster.

Tänkte lägga upp det i fyra olika kategorier:

• Målvaktsspel
• Försvarsspel
• Anfallsspel
• Coaching

Målvaktsspel:
Nja… Nog hade jag totalt förväntat mig mer än det jag sett under de första omgångarna. Vi har tappat några viktiga chanser till poäng då framförallt Lindbäck inte hållit klassen…
Grundspelet tycker jag båda målvakterna har hållit upp ganska bra och gjort en hel del bra räddningar. Åkerlund tycker jag har varit lite bättre och kommer undan med ett klart godkänt betyg. Lindbäck som trots allt stått flest matcher har varit för ojämn! Han har blandat riktigt fina räddningar med riktigt dåliga ingripanden och han har varit en stor bidragande orsak att Timrå inte fått med sig lite enkla poäng. Men det finns betydligt mer saker att förklara med.

Försvarsspel:
Styrspelet har i de sista matcherna börjat fungera bättre och bättre. Jag tycker motståndarna har haft svårt att ta sig in i Timrås zon när Timrå får ställa upp i sitt 1-2-2 spel. Så där är inte Timrås stora problem just nu utan det är när motståndarna tar sig ner i våran zon. Dels har vi otroligt svårt att få tag i pucken och avlägsna sen från zonen när motståndarna dumpat. Vi är ofta tvåa på pucken nere i sargen och får börja i försvarsläge med motståndarna under puckkontroll. Väl där blir vi för orörliga och spelosmarta som Wikegård väldig bra beskriver i sin videoblogg.
Varje läge där en av våra spelare blir bortgjord kan inte motståndaren få 2-3 meter till närmaste Timråspelare i Timrås zon. En annan sak jag noterat i Timrås man-man spel är att inte ens pucken är tillräckligt viktig för att släppa sin spelare. Flertalet tillfällen i Djurgårdsmatchen fanns en bra chans  att släppa sin gubbe och få tag i en löst liggande puck. Men inte ens då släpper man sin spelare och tar pucken! Där måste vi bli smartare!
Det känns som flera spelare försöker göra saker så enkelt som möjligt för att minimera felbeslut att de blir passiva i sitt spel. Det var mycket bättre de gjorde som mot LHC där det åktes skridskor i försvarsspelet. Då fick vi tag i både spelaren och puck.

Anfallsspel:
En stor del i det bristfälliga anfallsspelet ligger i det bristfälliga försvarsspelet. Vi har svårt att skapa de enkla lägena utan måste alltid göra allting så väldigt bra för att få med sig mål. Men vad beror det på?
Först och främst är vi otroligt dåliga på att göra spelomställningar, det är väldigt mycket kladdande med pucken som ska transporteras i ordnade uppspel varje gång. Jag vill se fler snabba omställningar på forwards som direkt sticker i djupet.

Om man varje anfall ska möta ett samlat försvar blir det väldigt svårt att skapa de enkla målen.
Hur kan man då sammankoppla försvarsspelet med anfallsspelet? Väldigt ofta när Timrå varit pressat ett tag och vunnit puck som den förs upp på motståndarnas försvarsblå och dumpas ner i kortsargen medan alla åker och byter. Eller så tar vi burskydd, väntar in bytet och får möta ett samlat försvar. Det blir alldeles för jobbigt att i princip aldrig få de enkla omställningar där det antingen skapas en målchans eller man kan skapa ett tryck i anfallszon efter att någon burit upp pucken vid en omställning. Det är bara Corso som verkligen försöker ta in pucken och skapa någonting varje gång han får pucken. Oavsett hur långe han har varit inne! Tänkte inte själv på detta innan Janken påpekade det.
Väl i anfallszonen har det spelats hyfsat bra ishockey men två saker jag har att kommentera på som jag ser. För det första är att det hotas för lite framför mål. Det blir en del snabbt spel i hörnen men när pucken kommer loss så finns det ingen som hotar i mitten. Sen tycker jag att de hjälper varandra för lite, väldigt ofta när puckföraren har pucken nere i svängen mellan lång och kortsarg så finns inte det enkla alternativet bakom mål. Pucken droppas dit och tas säkert omhand om av motståndarna som kan starta ett anfall. Vi är helt enkelt väldigt ofta på fel ställe vid fel tillfälle… Om det beror på dålig spelförståelse eller dålig skridskoåkning kan jag inte riktigt svara på men någon av dessa två sakerna ser jag som troligaste orsakerna…

Coaching:
Jag har varit en av de som under Challes två första år varit väldigt tveksam till hur laget har spelat under seriespelet. Det har sett ut som det saknats linjer i spelet och man har aldrig fått någon känsla att det finns en grund som spelarna kan luta sig mot. Det har ofta känts vilset och ostrukturerat ut. Men när det vankas slutspel så är det en annan coaching och där har han sina bästa kvalitéer. Att få ut det absolut bästa av varje spelare när det är win or lose matcher. Men under serielunken verkar det som han inte får igenom sitt ledarskap och de verkar mer vara yra höns än elitseriespelare på banan.

Jag vill inte gå så långt att jag tycker att Challe ska sparkas för jag är inte övertygad att någon av de lediga tränarnamnen som finns är bättre. Men verkligheten är nog sån att vänder inte Challe trenden de närmaste fyra matcherna är nog risken ganska överhängande att han kommer få lämna laget.
I och med Sonnenbergs ankomst får Challe en naturlig ledare på isen som kan få igång laget, som pådrivare är Sonny riktigt bra! Hoppas även han kan hålla ungefär samma poängsnitt som under seriespelet förra året.
Gällande rena coachingen har jag samma kommentarer som Jimmy Hamrin. Spetsa upp powerplay och boxplay samt jobba mer i offensiv press när vi ligger under. Det sista syntes väldigt tydligt i matchen mot DIF och en sån sak måste han kunna gå in och coacha!

För att åter referera till ”It ain’t over until the fat lady sings” så ska jag länka till förra årets tabell efter 10 omgångar och efter 55 omgångar. Laget jag vill ni ska studera är Luleå som efter 10 omgångar hade lika många poäng som Timrå i år men slutade på en stark 5:e plats bara tre poäng efter HV71.
Skillnaden för Luleå det året var Lubus Bartecko som var övergrym de första omgångarna han var med. Då kom Omark, Harju och Lavander igång och tåget rullade.
Lyckas Sonny och Caslava få tåget att rulla igång så kan det gå riktigt bra för jag tycker inte att vi har ett dåligt lag! Just nu så är det de etablerade nyförvärven som viker ner sig, för hur roligt det än är att Sonntag, Granath, Erixon och Lander är de bästa i laget så visar det på stor brist i spelet hos Anger, Corso, Mattias Karlsson osv. De måste visa betydligt mer ganska snabbt!
Länken!

Publicerat torsdag, 22 oktober, 2009, 11:46, Taggar: åkerlund, elitserien, Martin Sonnenberg, Timrå IK, av Urban Selin