Timrå IK Supporterklubb

Krönika: Det tar tid att vara supporter! Eller: Om jag kunde säga nej!

Nu fick vi ett litet andrum mellan matcherna. Vi kravlade oss upp från jumboplatsen och några dagars vila för spelarna, både fysiskt och psykiskt, är välkommet. Tiden kan användas till mental träning och repetera ”grishockey” och disciplinerat försvarsspel.

För oss supportrar finns tid att kurera rösten och ladda för djurgårdsmatchen på lördag med lätt uppvärmning framför TV:n på torsdag.

Att vara Hockeysupporter kan kosta på!
Inte bara på rösten och det faktum att man är frånvarande ett antal timmar i veckan, isolerad från vänner och familj (Sambon undantagen eftersom hon är lika såld som jag)

Jag syftar inte heller på det faktum att jag var nära att svimma av blodtryckssvallningar när styva Styf kvitterade mot Nolaskogsarna eller att jag brölade så att rösten tvärdog vid 4-0 mot Linköping. (Då menar jag tvär-dog)
Nä! Jag menar det fenomen att allt tar sån förbannat lång tid när man är öppenhjärtig supporter till det lokala hockeylaget.
Jag ska ta ett exempel genom att redogöra för en, ganska, vanlig fredag i Jankens, mannen med ”Hockeydynamitbannerns” liv.

Fredag 9/10.

Klockan ringer 05.30. Jag har sovit 5,5 timmar eftersom jag kom hem rätt sent från Modomatchen. Sen var jag ju tvungen att skanna av webben på artiklar om matchen innan jag la mej.

Nåväl!

Lusläsa sportsidorna i ST till morgonkaffet.

Jag jobbar på Biblioteket och på mitt ansvar ligger att reparera och serva bibliotekets bokbuss. Den ska till Volvo för översyn av värmaren i dag. Eftersom det är hockeyrapport på radion vid halvsjutiden när jag kommer till garaget måste jag sitta kvar i bilen några minuter för att lyssna klart.

Kundmottagningen på Volvo. Jag stöter på en kille som jag känner igen från klacken vid kunddisken. Det tar nästan fem minuter att checka in bussen eftersom vi, bara måste avhandla Styfs kvittering.

Väl inne i verkstadshallen avhandlar jag ämnet: ”Vad hände med Åkerlund vid Modos snabba suddenmål?” tillsammans med en mekaniker på Bilbolaget (Ca 5 min)

Vid kvart i nio kommer jag till biblioteket. Vår marockanske vaktmästare är fotbollsfanatiker men, som alla sportgalningar, även intresserad av det lokala hockeylaget. Det tar mej ungefär 10 minuter att ta mej förbi honom och jag kommer till slut upp till personalrummet där jag tänker hämta mej en kopp java…. Där ligger Dagbladet! Med sportsidorna uppslagna!

Klockan är då inte ens nio på morgonen.

Oj oj oj! Om jag bara kunde säga NEJ!
Men jag bara måste!
Det är som en drog!
Men efter en hel dag fylld av ”Jag är inte orolig än” och ”serien har bara börjat!” så kommer jag iväg från jobbet vid tretiden på eftermiddan.

Jag tankar bussen på OK och avhandlar Corso, Pääjärvi och så Angers måltorka med killen i kassan. Efter att ha garagerat Bokbussen beger jag mej till ICA- maxi för helgens inköp.

Jag fastnar först i 20 min, Ja! Tjugo minuter!!! mellan trosskydd och tandkräm med en ur Pärssinens Fan- club! Sen står jag fem minuter i mjölkdisken med en helt obekant karl för att prata ”Sonnenberg”. I kassan så visar det sej att det faktiskt INTE är den där ljusa tjejen som är Tikare som tar betalt.

Äntligen hemma!
fredag kväll…..

Hmmm!

Undrar om det är nån allsvensk match på TV?

Publicerat måndag, 12 oktober, 2009, 20:49, av janken