Mållöst trots hård kamp!
I strålande sol drabbades de fem lagen samman på Westhagens konstgräsplan.
Dagen började med sillfrukost för de aktiva atleterna. Tyvärr dök endast tio av de femton anmälda spelarna upp i TIKARE- laget. (Kan gatufesten, och det som serveras i deras tält, ha ett finger med i spelet?)
Men kämpatakterna var det inget fel på.
(Länk till bildgalleri längst ner i artikeln)
Första matchen spelades mot FC Norrpics (SittplatsGifare)
Den fyrhövdade klacken var beredd och CoachRickard manade på mannarna med sin, för dagen, sargade stämma.
Motståndet visade sig vara övermäktigt trots att de rödvita gjorde första målet. Lite förvirring rådde i positionsspelet och slutresultatet minns jag inte ens, om jag ska vara ärlig. Förlust blev det i alla fall. Ingen deppade ihop över detta eftersom de flesta såg match fyra som den viktigaste.
Tio minuter senare var det dags att ta sej an Patronerna.
Aj aj aj!
Lite förvirrande. De rödvita satsade offensivt och satte vår fixstjärna, Patrik Mossberg och brutalfowarden Jens Haraldsson på topp. Ett beslut som skulle visa sej ödesdigert. Visst ökade vår offensiva kvalitet, dock rann det till i vår egen målbur.
Våra grabbar lirkade in en boll bakom deras målis men de satte i gengäld tre strutar. Visserligen dömdes ett av deras mål bort men förlusten var ett faktum.
Efter detta var det genrep inför derbymatchen.
För motståndet stod Sky Blues från Gävle.
Förnedringen blev total. Ingen vet väl riktigt hur många mål dom gjorde, men brakförlust blev det. En riktig spark i arslet från de pigga och tekniska Gävleborna.
För att finna något positivt i detta så kan man tro att tändningen inför matchen mot Sundsvallfans berodde på pisket från Sky Blues.
Efter grilllunch och jämförande av diverse skador under intagande av stärkande ”sportdryck”, var det dags. Under lunchen förstärktes laget med Helena Hanson och vid avspark stod återigen vår målvaktsklippa Björn Freed mellan stolparna.
Matchen började lite avvaktande. Men efter tre minuter kom det första gula kortet. Mossberg tog en defensivare roll vilket gav Kattkräken problem att komma in på vårt mål. Alla spelare spelade ett heroiskt och diciplinerat men ändå uppoffrande försvarsspel. När Lokatterna väl kom till avslut så var vår sista utpost, Björn i vägen. Han stod för några riktigt kvalificerade räddningar och räddade oss kvar i matchen. Framåt hade vi problem. Visst stack vi upp emellanåt men hade lite svårt att träffa rätt när vi väl kom in mot deras mål.
Att känslorna var heta rådde det inget tvivel om. De gula korten blev så många att vi tappade räkningen. Vi kan konstatera att fyra av dem kom ifrån tjafs med domaren. (Domaren skötte sej bra enligt oss vid sidan av plan)
När pipan ljudit och matchen var slut kunde vi konstatera att det alltjämt stod 0-0 i resultatprotokollet. Timrå IK Supporterklubb tackade Sundsvallfans för god match och Sundsvallfans svarade med sitt traditionella ”HATA TIMRÅ!” tillbaks.
Vårt största jubel kom när vinden friskade i för en stund och förvandlade Kissekatternas partytält till kaffeved.
Talande eller????
Publicerat lördag, 25 juli, 2009, 18:40, av janken
Loading ...
